Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Jag menar inte att den är bara dålig, men fixeringen på personer tycker jag är ett stickspår. OK charlataner - nu tycker ju jag att det finns en del psykologisk bluff i Mannen som slutade ljuga också - den gör det för lätt för sig på många punkter (t.ex att pedofili och hebefili på något sätt skulle vara en effekt av en sträng religiös bakgrund - hm, vem vet - bevisat är det i alla fall inte).
Det jag är mest intresserad av är hur det gick snett, mer exakt när terapin och polisutredningen flöt ihop, vem som kontaktade vem, om det var polisen som stötte på terapeuterna oftare än tvärtom, osv - det finns massor med oklarheter fortfarande, tycker jag. Bara historien om manuskriptet tycker jag är lite oklar. Men allt man är intresserad av måste man leta efter i fotnoter eller bland saker som nämns i förbigående. Sitta och försöka se hur Penttinens anteckningar fortsatte - det är ju betydligt intressantare om Ståhle berättade för SP om SB:s fantasier om Therese, än om hon ringde upp och sa att han pratar osammanhängande.

OK, det här var intressant. Det visste inte jag. Då hamnar vi där att Ståhle inte nödvändigtvis gjorde något fel.

Såvitt jag kan minnas var det Göran Fransson som kontaktade polisen i Borlänge, sen han fick veta vad som pågick i terapin av morderkännande. Därefter kom polisen ut till Säter och höll förhör med SB.Vid den tiden var Kjell Persson hans terapeut utan terapeututbildning förståss

Det är ju svårt att veta hur det gått till, om åklagare och polis har begärt att hon skall säga till om han bekände nya mord eller om hon har anmält själv. Men jag gissar på det första om man ser till att han hade erkänt flera mord tidigare.

Fd överåklagaren Jörgen Lindberg skriver i åtalsnedläggning av fallet Stegehuis, på sida 4:
(min fetning)

SB:s godkännande?!

Av RMV:s utlåtande framgår att SB blev mycket förvånad att uppgifterna lämnades vidare till polisen

Ja så har jag fattat det också.SB hade tagit ett mord och erkänt som han bergis inte kunde ha gjort nere i Växjö .Han var då när mordet begicks hemma och blev konfirmerad en hel helg i Korsnäs (det tog två dagar) såvitt jag minns så han hade alibi.Det trodde SB senare att hans dåvarande advokat Gunnar Lundgren tog fasta på,men det gjorde advokaten inte. F Ö har jag för mej att det fanns en tänkbar gärningsman för d s m,mord som inte blev fälld dock ?

Det var väl också så att SB talade om att han själv var osäker på om det var fantasier eller verklighet när GF frågade honom. ? Men hans tvekan,togs den på allvar?
Han skulle få två veckor på sej att anmäla sej själv dock ? Men GF ringde rätt omgående och varslade polisen,. Nu har jag inte sidnumret men det finns i HRs bok

Det som är intressant, är väl snarare om professionella behandlare av intagna på psykanstalt, skall rusa iväg till polisen så snart någon intagen börjar svamla om mord i parti och minut.

Skall man inte kunna utgå från att personal på sådana anstalter är

a) vana vid detta

och

b) om man kan sitt jobb, genomskådar svamlet från den intagne


Man skulle väl kunna säga att detta brott mot tystnadsplikten, i så fall är gjort alldeles i onödan och därmed inte är berättigat enligt gällande föreskrifter:


Observera vad som sägs: "Personalen kan göra en polisanmälan om man har begått eller blivit utsatt för ett brott...."

Det har ju, som vi vet inte begåtts något mord av SB. Vilket den behandlande personalen, om man agerat professionellt, skulle ha varit på det klara med.

Hade han själv gett sitt tillstånd till att sekretessen skulle brytas?



Undra hur han tänkte?

Det står ju i rmv:s utlåtande hur den första polisanmälan gick till:

"Under 1993 etablerade Bergwall kontakt med en på Säters sjukhus anställd psykolog och berättade att han begått två mord. Ett då han var 16-år gammal och ett för cirka 10 år sedan. Båda var försvunna och kropparna var inte hittade. Bergwall tillråddes själv att anmäla sina uppgifter, men framställde dem då fortfarande som eventuella fantasier som blivit bekräftade genom samtalsbehandlingen. I februari 1993 anmäldes brotten av sjukhuset och i mars påbörjades utredning med förhör och vallningar på de misstänkta brottsplatserna."

Morden var väl Alvar och Johan.

Utifrån det man vet, så låter det inte helt osannolikt att han godkände det. Han påstås ju ha velat konkurrera med de andra på rättspsyk, överträffa dem (diagnosen narcissism verkar ju stämma) och imponera på vårdteamet.
Antingen uppger han sig ha blivit förvånad över att uppgifterna lämnats vidare till polisen, som en efterkonstruktion, eller så minns han fel, eller var han väldigt nerdrogad när han gav sitt godkännande?

Edit: härligt med sån där torr juridisk prosa

Vad jag kan minnas gav han inte sitt godkännande. Han tvekade men samtidigt var det svårt att säga (fritt ur minnet obs) ifrån. GF ringde polisen innan SB fick veta det så har jag läst

Ja... det är väl här det är viktigt att försöka rekonstruera förloppet - vad som var hönan och ägget. Man kan nog inte helt bortse ifrån att han var en ovanligt påläst mytoman - också. Det är så jag uppfattar det. Men att terapin rördes ihop med polisutredningen, trots att Ståhle såvitt jag begriper hade bedyrat att det inte hade skett, det är ju ett mycket konkret fel man kan påpeka. Permissionerna är också ett sådant mycket konkret fel.

Det kanske allra mest blamerande i den här historien är nog trots allt det polisiära arbetet - att polisutredningen saknade sidor när den skulle granskas; att film från en vallning klippts ihop; många fakta tyder faktiskt på medveten manipulation. Och det är väl gissningsvis Penttinen eller Kwast som varit framme?

Tillägg: ett annat konkret fel är att journalister tycks ha fått springa på Säter mer eller mindre obegränsat. Enligt Jörgen Lindberg:

Uppkomsten till den återupptagna utredningen om Appojauremorden står att finna i ett besök av en journalist som SB hade på Säter, troligen den 30 augusti 1994, se Bilaga, Flik 11, SpaningsPM och Redovisning av besök hos SB på Säter. Journalisten skulle ha frågat SB om denne kände till om det pågick någon undersökning mot honom angående ett dubbelmord i fjällvärlden.

Ja det var ju BS som tog över ansvaret men ihoprörningen skedde väl redan när GF ringde polisen efter att KP utan kompetens bedrivit terapi där "det försts mordet" kom på tal????

Vad jag läst i DJs bok är att vd K trodde på terapins betydelse trots att han var i tvivelsmål om det som framkom i den (med plats för frågetecken från mitt håll)

När BS hade tagit över och skötte kontakten med polisutredare och var med i hela dansen,vallningar osv och bedrev terapi med polisen närvarande kan man väl gott säga att hon måste ha haft ansvar för det?