Citat:
Ursprungligen postat av
Snobb
Vissa diagnoser som slängs runt i tråden är helt åt helvete. Om JH har haft ett helt normalt liv så lär hon inte ha någon störning, kvinnor med det som förr kallades borderline är vanligtvis offer för mycket skit i sin uppväxt (t.ex våld, övergrepp, problematiska föräldrar) och de har inga empatiska svårigheter, de har ist problem med ångest och depression som leder till självdestruktivitet som självskador, ätstörningar, missbruk och att hamna hos misshandlande män. De är nästan alltid offer, inte förövare. De jag har träffat känner nästan för mycket medkänsla för andra och tar därför mer skit från partners, vänner osv. De har ofta dåligt självförtroende och tycker inte att de förtjänar att ha det bättre.
Jag håller inte riktigt med, personer med borderline är i regel mer utagerande än du beskriver. Och något som är mycket kännetecknande för borderline, som även har stor relevans för detta fall, är oförmåga att hantera separationer. Den punkten finns även med som diagnoskriterie.
Alltså om ens partner signalerar att förhållandet är över, eller som i det här fallet att det finns en annan kvinna, så klarar en person med borderline inte av att hantera det alls. Det blir kortslutning. Att bli lämnad väcker så mycket ångest att en person med borderline ofta tar till väldigt manipulativa metoder för att undvika att detta sker, vanligt är att hota med självmord. Personen reagerar ofta så starkt att folk i omgivningen blir rädda. Nu säger inte jag att GM har borderline men det är ganska lätt att föreställa sig att hon kanske har hotat BO tidigare och säkert partnern också? "Om du träffar henne igen ska jag fan slå ihjäl henne/dig" eller "jag tar livet av mig om du blir ihop med henne". Jag har svårt att se att ett styckmord uppstår ur tomma intet. Jag kan tänka mig att det varit så att pojkvännen varit på väg att lämna henne innan men sett sig tvungen att backa från beslutet pga hot.
Paradoxalt nog blir det ofta så att en person med borderline, vars största fasa i livet är att bli lämnad eller att inte bli omtyckt, själv stöter bort andra. De är ofta väldigt pendlande mellan överdrivna kärleksförklaringar till att att nästa sekund tycka att personen ifråga är helt dum i huvudet. Att ständigt kräva uppmärksamhet och kärleksförklaringar ingår också i mönstret. I övrigt kan personen i fråga vara ganska "normal", det är fullt möjligt för folk att leva sitt liv med en odiagnosticerad personlighetsstörning, allt beror på hur allvarlig den är samt vilka personer man omger sig med. Kanske har man familj och vänner som är beredda att ta mycket skit, kanske har man ett arbete där man inte har närkontakt med många kollegor och därför upptäcks inte de problem som man ofta har i mellanmänskliga relationer.