Citat:
Kimbo7 skrev
Absolut inte, nej. Och det är faktiskt rätt svårt att säga vad hon borde ha gjort.
Pedofilen tog på eget initiativ kontakt med en på Säters sjukhus anställd psykolog i början av 1993 och började babbla om att begått morden på Johan och Alvar, sedan var det sjukhusets ledning som beslöt att polisanmäla honom i mars 1993. Birgitta Ståhle kommer in i ett relativt sent skede i april 1994.
Citat:
Jag tycker att han är en skicklig manipulatör, han har affärssinne och vill ha pengar av journalister, han uttrycker sig elaborerat i skrift, han läste på både i tidningar och böcker: permissionerna som ska ha skett medan han fortfarande var misstänkt för att vara seriemördare, tillhör ju det obegripliga (jag vet inte vilken Ståhles roll var där). Vi vet inte exakt hur diskussionerna gick i varje sekund, så Ståhle kan mycket väl ha tvivlat och rentav luftat sina tvivel med Kwasten eller någon annan.
Han var dömd till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Vid SUP är det alltså förvaltningsrätt eller kammarrätt som tar ställning till om en dömd ska beviljas frigång, permission eller utskrivning.
Citat:
Eller så tvivlade hon inte (det gjorde t.ex inte Mattson heller, och inte media). Det är inte alltid lätt att avgöra vad som är fantasier och vad som är minnen. Jag tror inte att hon planterade in minnen eller suggererade, inte att hon ställde ledande frågor (på det sätt som det har visats att Pentinen gjorde). Jag tycker inte att fakta tyder på det. Hur det än är, menar jag att huvudansvaret vilar på polisutredningen. Men alla som jobbar med sådana här saker, vet att patienter fantiserar. Jag tycker att hon borde ha varit mer skeptisk, men samtidigt var Quick ofta mycket detaljerad. Så jag har egentligen inga svar. Att hon slänger på luren när Råstam ringer tycker jag egentligen inte är särskilt märkligt. Hon kanske känner sig lurad, till exempel.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, typ för en sida sedan, hon vittnade inför sittande rätt hur terapin gick till:
"Birgitta Ståhle, som varit Thomas Quicks terapeut sedan april 1994, har bekräftat att denne gradvis närmat sig händelserna, en process som enligt henne kräver stort mod och styrka; vissa detaljer har en sådan "laddning" att det kan vara svårt att berätta om dem. Hon har vidare berättat att terapin inte styrts av henne; Thomas Quick har berättat fritt utan att detaljfrågor ställts. Birgitta Ståhle har sagt sig inte veta vad som framkommit under polisutredningen; Under denna huvudförhandling - hon har varit närvarande alla förhandlingsdagarna - har hon bättre förstått vad som hänt."