Mot bakgrund av Kristoffer Johanssons oregelbundna vanor som innebar att han ofta var vaken även på nätterna och då kunde använda sig av bilen, skulle en förövare som kände till Kristoffer Johansson knappast ha vidtagit dessa åtgärder. Än mindre troligt är att en förövare som inte kände Vatchareeya Bangsuans och Kristoffer Johansson och deras förhållande skulle försöka lägga skulden på den sistnämnde och dessutom hitta hans lägenhet och där plantera bevisning i form av en
tejprulle med ett minimalt blodspår.
För hovrätten framstår dessa beskrivna scenarion
som så osannolika att de kan lämnas utan avseende.
Hovrättens slutsats är därför att det är praktiskt taget uteslutet att det gått till på annat sätt än åklagaren påstått. Hovrätten finner därför att det är ställt utom rimligt tvivel att det var Kristoffer Johansson som den 4-5 maj 2013 dödade Vatchareeya Bangsuan, skadade och under tiden den 4-22 maj skymfligen behandlade liket efter henne, transporterade henne och placerade ut hennes kvarlevor i skogen och i ett hus i området vid Mjösjöberget och Gammelängsberget inom Bodens kommun.
B 132-14
Och så yras det igen om plantering i tråden och man bara skakar uppgivet på huvudet åt
det sanslösa eländet.
Det är uppenbarligen si och så med den där verklighetsförankringen hos somliga tomtar...
Och nu fan har
"Morden i Midsomer" dragit igång igen på TV med ett par nyinspelade
avsnitt, vilket väl förmodligen kommer att sätta sina spår i den här sällsynt livaktiga tråden.
Genom ett gäng med nya fantasifulla teorier om vad som hände Vatchareeya och ditten och
datten.
Ja, ja - KJ får vackert sitta sina dryga 5 år på kåken hur frenetiskt somliga än jobbar för
hans sak och försöker kasta skulden på någon annan/andra.
Han är ju snart ute igen i friheten.
Vatchareeya däremot blir kvar i sin död och kommer aldrig åter till detta liv.
Att döda en annan människa och bara få 5 år för det, ja, det är sannerligen inget högt pris
att betala för en mördare.