ur
Aftonbladets artikel:
"När hon inte lyssnar ger han henne en örfil och försöker sedan lägga ner henne på en ottoman för att kunna ge henne ett riktigt kok stryk. Viola sparkar och kämpar emot. Hon håller händerna för näsan och han ger henne ännu ett slag så att hon blöder näsblod. Efteråt hittar man spår av blod på ottomanen."
Hade det inte räckt med att ge henne
en örfil (om han nu nödvändigtvis var tvungen att göra ens det...)? Men han försöker få ner Viola på ottomanen för att fortsätta misshandeln. Vad gjorde honom så arg? Hit tror jag på faderns/familjens berättelse. (Blod hittades på ottomanen, och det styrker historien.) Men sedan? Kunde Karl sluta, eller fortsatte det? Var det detta Viola fruktade för? Är detta exempel på vad Viola menade när hon sade att hon var rädd för fadern? Hetlevrad och kontrollerade. Varningsklockor börjar ringa. Kom hon ens levande upp ur ottomanen? Polisen trodde inte på faderns utsaga, och han blev aldrig
formellt misstänkt. Men informellt?
De väntade tre dygn med att anmäla Viola försvunnen. Och det skedde efter påtryckning utifrån.
OM inte denna påtryckning om anmälan skett, hade fadern då låtit bli att anmäla dotterns försvinnande?
Om fadern varit en omtänksam sådan, borde han då inte varit orolig att Viola inte kom till rätta när tre dagar gått? Detta speciellt med tanke på att hon lämnat (?) sin mössa (det var vinter, och inte direkt sommarvärme) samt sin väska. I väskan hade hon troligen saker hon behövde (som pengar till bussresan tillbaka, osv).
En annan sak. När fadern var döende ville han prata med en präst. Varför? Vad ville han prata om?
Varför stannade systern hemma från skolan dagen efter? Precis i anslutning till att hennes syster försvunnit? Visste hon vad som hänt, och var upprörd? Fick hon "order" om att stanna hemma, för att inte prata?
Retoriska frågor, men det är tankar som dyker upp. Ren spekulation, naturligtvis.