Menar du att drogproblem är avgörande för en persons sexuella preferenser?
Droger kan ha en dämpande effekt och göra så att man kan hantera/betvinga sina impulser - men de kan också få en motsatt effekt. - SB har vid ett flertal tillfällen sökt vård och hjälp för sin svåra sexuella perversion, men de bakomliggande orsakerna har aldrig kunnat ringas in. Man har konstaterat att han lider av en grav personlighetsstörning samt även en konstitutionellt betingad sexuell perversion. - SB har också flera gånger försökt begå självmord, bl.a. sommaren 1969.
Citat:
Ursprungligen postat av ”Gåtan TQ”, s. 129
Den första undersökningen gjordes på Håga-anstalten av förre överläkaren OB, som i sitt utlåtande från den 16 mars 1970 skriver att Q led av ”konstitutionellt betingad, höggradig sexuell perversion av typen pedofilia cum sadismus och att de åtalade gärningarna begåtts under inflytande av denna själsliga abnormitet”.
Citat:
Ursprungligen postat av SB i ”Gåtan TQ”, s. 130f
- Han läser mig så tydligt och beskriver också min farlighet. Med många års erfarenheter så hade han lyckats slå hål på min pansar och kunnat ställa de rätta frågorna. Så jag hade berättat om mina fantasier för honom och han hade tolkat dem helt rätt.
Du uppfattar alltså barnknullarn som en trovärdig person? Du har inte reflekterat över om det eventuellt skulle kunna handla om en efterkonstruktion?
En efterkonstruktion som går ut på att SB alias TQ medvetet skulle ha manipulerat sin terapeut och hela rättsväsendet ingår inte i SB:s skadeståndsintresse; det är uttalanden som halkat ur honom i mindre skärpta stunder.
Otukt (resp. grov otukt) med barn har sedan 1969 inte upprepats – vad vi vet.
Nej, han är ju inte dömd för något.
Sedan får man ju själv välja vad man tror om det som han skriver till läkare på Säter om, om det som hans bror skriver om och det som han själv skriver om i t ex "Kvarblivelse": Detta handlar om i slutet av 1980-talet:
""I min lägenhet samlades många pojkar och många gånger var de som jag och X onanerade tillsammans med dem - ibland med MA närvarande. Spelet mellan mig och X, mellan X och MA och mellan pojkarna, MA och mig var komplicerat. Jag vägde varje stund på guldvåg och jag balanserade spelet till min fördel, min behovstil/fredställe/se stod i förgrund och jag kände att jag hanterade spelet - det var jag som var spelförare och det var jag som ägde kontrollen över det. Så mycket falsk skuld jag planterade hos dessa ungdomar, hos MA och hos X. Så kom den dag då jag fick den stora och omvälvande bekräftelsen på att X var "en del av mig".
X föreslog att han skulle hämta hem PR till mig, en pojke ett år yngre än X och som jag var mycket förtjust i. "Jag tar hit PR, lämnar er ensamma några timmar och du kan göra vad du vill med honom. Vill du lustmörda honom så gör det." Trots min egen upphetsning så såg jag upphetsningen som också fanns hos och i X. Han hämtade PR, var med oss en kort stund - PR tog av sig sina ytterkläder och satte sig i min soffa - och X åkte iväg. "Gör vad du vill - jag hjälper dig sedan."
X tog min bil och for iväg (detta var i slutet av 1987 - X skulle snart bli sexton och han använde min bil sedan en tid tillbaka som om det var en helt vanlig vardaglig företeelse). Jag blev ensam med PR och han måste ha uppfattat ett obehagligt stämningstryck i lägenheten. PR var rädd och han visade det genom att gå till vardagsrumsfönstret. Där stod han tyst och tittade ut på parkeringen utanför. Jag gick fram till honom och lade mina armar om hans axlar och förklarade att jag tyckte så mycket om honom. PR:s kropp var stel och skräckslagen - det var inte bara min ord som skrämde honom, han såg mera hos mig i den situation vi befann oss i. Jag fick honom åter till soffan och i mina fantasier klädde jag av honom, jag våldtog honom och jag dödade honom.""
Droger kan ha en dämpande effekt och göra så att man kan hantera/betvinga sina impulser - men de kan också få en motsatt effekt. - SB har vid ett flertal tillfällen sökt vård och hjälp för sin svåra sexuella perversion, men de bakomliggande orsakerna har aldrig kunnat ringas in. Man har konstaterat att han lider av en grav personlighetsstörning samt även en konstitutionellt betingad sexuell perversion. - SB har också flera gånger försökt begå självmord, bl.a. sommaren 1969.
2009 skriver pedofilen i boken "Thomas Quick är död":
Nej, f.n. är han frikänd från åtta morddomar - men det finns ytterligare 29 "erkännanden" han har gjort, oräknat de bevisligen falska, mot betalning frampressade bikter han servat media med.
Citat:
Ursprungligen postat av E.Merckx
Sedan får man ju själv välja vad man tror om det som han skriver till läkare på Säter om, om det som hans bror skriver om och det som han själv skriver om i t ex "Kvarblivelse": Detta handlar om i slutet av 1980-talet:
""I min lägenhet samlades många pojkar och många gånger var de som jag och X onanerade tillsammans med dem - ibland med MA närvarande. Spelet mellan mig och X, mellan X och MA och mellan pojkarna, MA och mig var komplicerat. Jag vägde varje stund på guldvåg och jag balanserade spelet till min fördel, min behovstil/fredställe/se stod i förgrund och jag kände att jag hanterade spelet - det var jag som var spelförare och det var jag som ägde kontrollen över det. Så mycket falsk skuld jag planterade hos dessa ungdomar, hos MA och hos X. Så kom den dag då jag fick den stora och omvälvande bekräftelsen på att X var "en del av mig".
X föreslog att han skulle hämta hem PR till mig, en pojke ett år yngre än X och som jag var mycket förtjust i. "Jag tar hit PR, lämnar er ensamma några timmar och du kan göra vad du vill med honom. Vill du lustmörda honom så gör det." Trots min egen upphetsning så såg jag upphetsningen som också fanns hos och i X. Han hämtade PR, var med oss en kort stund - PR tog av sig sina ytterkläder och satte sig i min soffa - och X åkte iväg. "Gör vad du vill - jag hjälper dig sedan."
X tog min bil och for iväg (detta var i slutet av 1987 - X skulle snart bli sexton och han använde min bil sedan en tid tillbaka som om det var en helt vanlig vardaglig företeelse). Jag blev ensam med PR och han måste ha uppfattat ett obehagligt stämningstryck i lägenheten. PR var rädd och han visade det genom att gå till vardagsrumsfönstret. Där stod han tyst och tittade ut på parkeringen utanför. Jag gick fram till honom och lade mina armar om hans axlar och förklarade att jag tyckte så mycket om honom. PR:s kropp var stel och skräckslagen - det var inte bara min ord som skrämde honom, han såg mera hos mig i den situation vi befann oss i. Jag fick honom åter till soffan och i mina fantasier klädde jag av honom, jag våldtog honom och jag dödade honom.""
Han pratar så j-a mycket skit så hälften kunde vara nog. - Inte en enda stavelse från SB/TQ/Ellington/Cliff/Nana är trovärdig. På SB:s tunga ligger inte bara en helvetes massa lik; alla talorgan är på väg att ruttna sönder pga lögn och förbannad dikt. - Det hjälper inte hur många susande furor eller barndomsstigar han yrar om. - Jag ser fram emot en fullständig redogörelse för hur SB kunnat lägga beslag på sin terapeuts anteckningar + hennes och MN:s bokmanuskript. - Och när vi ändå är inne på beslag: Hur kom porrfilmerna in på Säter?
Han pratar så j-a mycket skit så hälften kunde vara nog. - Inte en enda stavelse från SB/TQ/Ellington/Cliff/Nana är trovärdig. På SB:s tunga ligger inte bara en helvetes massa lik; alla talorgan är på väg att ruttna sönder pga lögn och förbannad dikt. - Det hjälper inte hur många susande furor eller barndomsstigar han yrar om. - Jag ser fram emot en fullständig redogörelse för hur SB kunnat lägga beslag på sin terapeuts anteckningar + hennes och MN:s bokmanuskript. - Och när vi ändå är inne på beslag: Hur kom porrfilmerna in på Säter?
Jo, han pratar mycket. Men jag tycker att hans bror Sten-Ove framstår som helt trovärdig i sin bok "Min bror Thomas Quick" i alla fall.
Den framgår inte av sakkunnigutlåtandet, det står bara:
"I patientens rum har barnporr beslagtagits. Det rör sig om barnpornografiska filmer"
"På beslaget av barnpornografi har TQ reagerat ambivalent och dubbelt. Han känner skamkänslor, men medger att han är dragen till barnpornografi samtidigt som han känner sig lättat över att blivit av med den, men att lockelsen finns kvar."
Nej, det är inte normalt, men det var ältningen jag menade vara onormal.
Jag menar vidare att det finns skäl att mer titta på SB:s brottskarriär i sin helhet inkluderat grov stöld från arbetsgivare resp. grovt bankrån – och den karriären kan då sägas börja ett par år tidigare än 1969 eftersom han också pga ofredande av skolkamrater och pojkar på olika arbetsplatser i omgångar vårdades på Ulleråkers mentalsjukhus i Uppsala (okt 1967 t.o.m. jan 1968) – där han inom parentes också gjorde sexuella närmanden mot en yngre medpatient.
Otukt (resp. grov otukt) med barn har sedan 1969 inte upprepats – vad vi vet.
Mannen som knivskars 1974 var en nio år äldre homosexuell man. Fem år dessförinnan, 1969, hade SB ett förhållande med en man som arbetade som fångvårdare på Långholmens kriminalvårdsanstalt.
Det kan tyckas som att pedofilin/hebefilin med tiden tynade bort. Dock: 1994 hittades barnpornografiskt material i ett utrymme på Säter som SB disponerade. Materialet sägs inte ha varit olagligt att inneha (alt. ville Säter i eget intresse tona ned saken), men säger ändå något om SB:s preferenser.
SB säger i dagsläget att hans sexuella lust har stegrats sedan han slutat med droger. Han säger sig vidare ha ett sexuellt intresse för unga män; hans idealpartner är enligt hans egen utsago 22 år.
.
Det var ju annat 1994 då inte lagen om barnpornografi kommit. Det intressanta är ju inte om det var olagligt eller inte, utan slutsatsatsen att han faktiskt är pedofil.
[quote=letsdoit|49258573] Dock: 1994 hittades barnpornografiskt material i ett utrymme på Säter som SB disponerade. Materialet sägs inte ha varit olagligt att inneha (alt. ville Säter i eget intresse tona ned saken), men säger ändå något om SB:s preferenser.
/QUOTE]
Detta påstående var det GJ som framförde.Han kunde dock inte när han konfronterades stå för att det var sant. Det sades och har sagts i TV-nyheterna (minns dock inte dag) att bilderna föreställde barn som badade ute och att de inte vara märkliga på något vis. Så jag frågar mej hur riktigt är påståendet?
__________________
Senast redigerad av Stina-Lina 2014-06-19 kl. 16:41.
Dock: 1994 hittades barnpornografiskt material i ett utrymme på Säter som SB disponerade. Materialet sägs inte ha varit olagligt att inneha (alt. ville Säter i eget intresse tona ned saken), men säger ändå något om SB:s preferenser.
/QUOTE]
Detta påstående var det GJ som framförde.Han kunde dock inte när han konfronterades stå för att det var sant. Det sades och har sagts i TV-nyheterna (minns dock inte dag) att bilderna föreställde barn som badade ute och att de inte vara märkliga på något vis. Så jag frågar mej hur riktigt är påståendet?
Om en person har bilder på okända barn som badar är det ju någonting extra anmärkningsvärt om personen tidigare är dömd för övergrepp mot barn.
Dock: 1994 hittades barnpornografiskt material i ett utrymme på Säter som SB disponerade. Materialet sägs inte ha varit olagligt att inneha (alt. ville Säter i eget intresse tona ned saken), men säger ändå något om SB:s preferenser.
/QUOTE]
Detta påstående var det GJ som framförde.Han kunde dock inte när han konfronterades stå för att det var sant. Det sades och har sagts i TV-nyheterna (minns dock inte dag) att bilderna föreställde barn som badade ute och att de inte vara märkliga på något vis. Så jag frågar mej hur riktigt är påståendet?
Det är ju flera som lagt ut belägg för att det var barnporr och inget annat. Att han skämdes kände sig lättad när det beslagtogs men fortfarande lockades av det. Har han bilder av barn som badar ute så är det visst märkligt. Vems barn? Hur mycket måste man slå knut på sig för att tycka att det är ok att ha bilder på badande barn när man har den historia som han har? Gubb-Jan är inte viktig i detta sammanhang, om han kom av sig när han blev konfronterad kan det bero på aggresiv intervjuteknik. Läs tråden så ser du att det handlade om barnporr. Innehav var inte olagligt ännu. Men minst sagt skitskumt att han hade såna bilder.
Det är det här jag menar, att när journalisterna/riddarna har hittat ett stackars drogat offer för vården och rättsystemet, och inte håller sig opartiska utan identifierar sig med Bergwall i stort som, så måste dem blunda för det här. Eller så är det så att de inte tycker pedofili och barnporr är så farligt.
Ursprungligen postat av Stina-Lina
Gubb Jan är väl numera inte precis sedd som sanningssägare. Han blev ju till slut ensam kvar i huset där DD hade sin redaktion,och han blev förbjuden att skriva om SB/TQ i DD pga alla falsarier jag minns inte datumet men så var det i alla fall.Hans blogg på DD blev rensad av den då nya ansvarige utgivaren på inlägg som handlade om SB inte alla men nästan alla inlägg,efter att resningarna lackade emot slutet.
Ursprungligen postat av Stina-Lina
Jo det stämmer.. de fick en ny ansvarig utgivare och han förbjöd GJ att skriva "sina objektiva artiklar" om SB 2009 men GJ fick fortsätta skriva i sin blogg.,Den rend´sades april 2011 .Här är länken
Ursprungligen postat av Stina-Lina
Jag har också läst att motiveringen att förbjuda GJ att skriva i DD var att han i decennier skrivit osakliga artiklar i fallet. Undrar Grismongis hur mycket Du läst utanför tråden?
Ursprungligen postat av Stina-Lina
Ja då kanske det inte är så konstigt det Du skriver. Han är ju som sagt numera "ute" och det han skrivit räknas väl inte som trovärdigt?
(min fetning)
Kan du någonsin hålla dig till sanningen, även en halv sanning är också en lögn!? Du är en av de få personer lämpade att kritisera Gubb Jan för att inte vara sanningssägare och även för bristande objektivitet, med tanke på alla upprepade lögner som du spridit i tråden.
Du länkar till ett inlägg från juni 2012, som inte säger nånting om tidigare rensningar/förbud (kan ha varit slarvig vid läsning)
Gång efter annan, skuldbelägger du den nya ansvariga utgivaren för yttrande förbudet utan att nämna att det inte varit på dennes initiativ, utan att det faktiska skälet till detta berodde helt på HOTMEJLET, daterat 7 juni 2012, från SB mafia, Jenny Küttim, journalist och researcher vid SVT och Mattias Göransson, chefredaktör på magasinet Filter.
Det ter sig mycket märkligt att duon, utan att ha någon fullmakt (?) från SB, tar sig friheten att hota en liten landsort tidning, DD, för SB räkning.
Dessutom, lika märkligt är Jenny K skamlösa tilltag, att underteckna hotmejlet som SVT journalist. Såvitt jag vet, var SVT inte involverad i HR bok, utan detta var HR privata projekt, eller avlönades Jenny K av SVT även under denna tid?
Sedan kan man fråga sig vilket var duons faktiska syfte med hotmejlet, om det var SB ”ära” som skulle rädas eller ville de förhindra att negativa skriverier eventuellt kunde påverka bokförsäljningen, då även bokutgivningen togs upp i hotmejlet.
Hotmejlet finns publicerat i sin helhet på Para§raf, och vem som helst kan ta del av innehållet. Det finns även ett inlägg av Dick Sundevall i vilket inte nämns med ett enda ord om att Gubb Jan skulle på något sätt varit ”censurerad” innan detta hotmejl. (läsvärd kommentar från "Jacob")
Vilket värde, svensk yttrande- och tryckfrihet har, när man i ett hett ämne har avvikande åsikter, är uppenbart!!
Inledningen i detta hotmejl är talande för duons journalistik:
Citat:
”… det var fascinerande att höra Gubb Jan Stigson på Studio Ett härom dagen, lite som att möta en zombie på gatan. Bildligt talat har han ju faktamässigt blivit både skjuten i huvudet, fått halsen kapad och hjärtat utslitet ur kroppen när det gäller Thomas Quick-skandalen; men ändå raglar han vidare som om ingenting har hänt.”
Man förväntar sig att duon som journalister ska åtminstone ha allmänna juridiska kunskaper.
Citat:
/…/vill vi göra dig uppmärksam på att Gubb Jan Stigson sedan ett långt tag tillbaka gör sig skyldig till grovt förtal – tveklöst vad det gäller allt han skriver om de första tre ärendena, men i ärlighetens namn förmodligen även vad det gäller övriga fem.
För detta är du, som ansvarig utgivare, ansvarig rent straffrättsligt.
Därför föreslår vi att du i vart fall omedelbart utför den självsanering som Dala-Demokraten borde ha utfört för länge sedan. Dessutom förtjänar Sture Bergwall en ursäkt från tidningen, gärna på framstående plats – men om du inte förmår det, åtminstone personligen.
En parentes i sammanhanget är att den bok som publiceras i augusti, och som sett till förhandsbe-ställningarna ser ut att bli årets bäst säljande reportagebok, även rymmer en noggrann och med oavvisliga fakta välunderbyggd genomgång av det oetiska och generellt sett vansinniga i Gubb Jan Stigsons journalistik. Hur du än ser på saken har du alltså ett problem att lösa.
Hur stort det blir avgör du själv. Vår rekommendation, i all välmening, är att du slutar att skjuta det framför dig, och tar tag i saken redan nu. Advokat Thomas Olsson är för tillfället fullt upptagen med resningsprocessen, men som du vet kan även privatpersoner väcka förtalsmål genom att begära att Justitiekanslern tar sig an ett ärende.
Att två journalister inte kan skilja mellan 1) en person som kan ha gjort sig skyldig till ett förtalsbrott (oskuldspresumtionen !), och 2) en person som av domstol funnits skyldig till förtalsbrott och domen vunnit laga kraft, ser jag som rätt allvarlig.
Vidare drar duon upp möjligheten att väcka förtalsmål och begära att JK åtar sig ärendet, är ännu mer korkad. Problemet är att JK inte är en instans där enskilda kan väcka åtal, utan instansen som (efter anmälan!), väcker åtal i tryckfrihetsmål med den begränsningen att åtal skulle få ske endast om det var påkallat ur allmän synpunkt. Enligt praxis, är alltså mycket ovanligt att Justitiekanslern väcker allmänt åtal för förtal.
När det gäller misstanke om förtalsbrott, är det endast den enskilde som känner sig förtalad eller dennes ombud som kan:
1. Göra en anmäla till JK (utan chans att JK skulle väcka åtal)
2. Väcka enskilt åtal vid tingsrätten, som kostar en hel del pengar och dessutom med risk att förlora och behöva betala motpartens rättegångskostnader
Även Mårten Schultz, professor i civilrätt vid Sthlm Universitet, skrivit på juridikbloggen ett läsvärt inlägg om SB/TQ, hotmejlet, och speciellt om förtalsbrott
Citat:
Hade Thomas Quick rätt tidigare var domarna rätt i sak (även om de i och för sig kan vara felaktiga ändå). Om Thomas Quick har rätt nu dömdes Quick oskyldig – vilket inte i sig betyder att domarna inte var korrekta. Men även enligt den senare möjligheten bär Quick själv ett stort ansvar för det som hänt. (”Jag ljög för att bli fälld och mitt egna ansvar är stort”, skriver Quick idag.)(inlägget borttaget! min anm.)
Idag beskriver Quick hur han fullt medvetet erkände brott han inte begått och dessutom gjorde research för att kunna erkänna på ”bästa” sätt, och han gjorde det för att få narkotika och bekräftelse. Mest poängterar Quick idag narkotikan. Den Quick som idag många litar på beskriver alltså den tidigare Quick som en rationell människa, driven av droger och dåligt självförtroende.
I ljuset av hur Quick, oavsett vad som har hänt, varit central för den situation som nu uppstått är det rimligt att diskutera alla hans uppgifter, också de tidigare uppgifter som kommit från hans läppar. Men alla vill inte ha en öppen diskussion. Många vill tvärtom tysta dem som fortfarande menar att Quicks tidigare uppgifter är betydelsefulla eller riktiga.
Mattias Göransson och Jenny Küttim medverkade till att Hannes Råstams bok blev färdig. En gärning som i sig förtjänar en eloge. Vad som däremot inte förtjänar annat än klander är deras syn på sina meningsmotståndare.
Det gäller särskilt för förhållningssättet till den i media mest ihärdiga förespråkaren för att de tidigare domarna var korrekta är Dalademokratens Gubb Jan Stigson. Stigson blir fullständigt tillintetgjord i Råstams bok, som idag betraktas – för att använda Leif GW Perssons uttryck i en blurb på bokens framsida – den ”sanna” redogörelsen för vad som hänt. Men Göransson och Küttim tycker inte att det räcker. De vill att Stigson skall tystas. Deras agerande blev inledning på den förtalskarneval som nu uppstått.
I uttalandet ovan slår Göransson och Küttim fast att Stigsson gör sig skyldig till grovt förtal när han skriver åtminstone om de tre ärenden där Quick erhållit resning. Problemet är bara att Göransson och Küttim har fel.
Göransson strösslar med förtalsanklagelser som mina barn använder sockerkaret när de dricker té – man får vara glad om det finns något kvar i burken efteråt – men Silbersky borde rimligen veta att det Lambertz har sagt inte är i närheten av förtal. Yttrandefriheten har ett centralt värde i svensk rätt och enbart i undantagsfall kan den begränsas genom förtalsansvaret. Men det är förtalsanklagelsen som slungas ut när uttalandena inte gillas.
/.../ Men den lilla tidningen, den fattiga frilansaren, eller den debuterande författaren, har sällan samma kompetens och blotta kombinationen av ”advokat Thomas Olsson” och ”grovt förtal” kan säkerligen ofta medföra omedelbar självcensur.
För att avsluta med en annan metafor som förekommit i Quick-debatten: Den öppna, svenska yttrandefrihetstraditionens dödgrävare kan mycket väl visa sig vara de journalister och debatter som hotar med förtalsansvar istället för att uppmuntra ett öppet meningsutbyte. http://martenschultz.wordpress.com/2012/09/04/fortalsbonanza-2/
Men jag tycker att hans bror Sten-Ove framstår som helt trovärdig i sin bok "Min bror Thomas Quick" i alla fall.