Dag 32 i dag!
Har haft några dagar då jag har tänkt på snus knappt alls! Förut har det inte gått så lätt, kanske p g a att jag har tidigare belönat mig med snus efter att ha varit snusfri i t ex 3 veckor, vilket är så klart bara förbannat korkat. Nu, när min inställning är att varenda prilla är lika med återfall så är det lättare att låta bli att tänka på det. Det lustiga är att när jag tänker på nikotin så tänker jag på cigg och inte på snus!
Har dock inte rökt och tänker inte göra det heller.
Bra jobbat!
Hur länge hade du snusat innan du slutade?
Har haft några dagar då jag har tänkt på snus knappt alls! Förut har det inte gått så lätt, kanske p g a att jag har tidigare belönat mig med snus efter att ha varit snusfri i t ex 3 veckor, vilket är så klart bara förbannat korkat. Nu, när min inställning är att varenda prilla är lika med återfall så är det lättare att låta bli att tänka på det. Det lustiga är att när jag tänker på nikotin så tänker jag på cigg och inte på snus!
Har dock inte rökt och tänker inte göra det heller.
Citat:
Bra jobbat!
Hur länge hade du snusat innan du slutade?
Citat:
Haha, jag gillar dina metaforer!! För mig kommer nog maskrosorna lite tätare, men jag tänkte mer på snus och hade mer sug när jag faktiskt snusade. Hela tiden tänkte jag på snus, trots att jag snusade konstant och aldrig kände jag mig nöjd och tillfredsställd. Inte ens dubbla snusar gav mig nåt, mer än en tom längtan att få en kick och en besvikelse över att varje snus var ännu mer äcklig än den innan. Så...suget finns men är väldigt hanterbart.Kan inte säga att det var precis 3 veckor, men det var nog nåt sånt, give or take nån vecka. Då upphörde det att vara en kamp, då...var man ute ur skogen liksom. Snuset var lämnat bakom och jag hade gått vidare, det är det bästa sättet jag kan beskriva det på. Tänkte inte mer på det, jo jag tänkte på att jag inte tänkte mer på det. :-) Var lite förvånad ett tag.
Ibland sticker det upp en snusets maskros i livets asfaltväg, men den kör jag snabbt förbi. Det gäller bara att köra på.
Ibland sticker det upp en snusets maskros i livets asfaltväg, men den kör jag snabbt förbi. Det gäller bara att köra på.
Citat:
Japp, för mig var det efter halva fjärde veckan som jag hade ganska svår abstinens i två dagar, som jag skrev om tidigare, sedan dess har det gått förvånansvärt lätt.
Tack för övrigt spider-girl
för tipset om Allen Carrs bok, jag kände visserligen till den redan tidigare men du refererade till den så ofta att jag till slut var tvungen att hitta den som ljudbok. Jag rekommenderar alla som försöker sluta att ha den som ljudbok, jag lyssnar på den varje dag och det är som att höra ett mantra hela tiden som säger: "Nikotin är ett beroende, inget annat!"
Tack för övrigt spider-girl
för tipset om Allen Carrs bok, jag kände visserligen till den redan tidigare men du refererade till den så ofta att jag till slut var tvungen att hitta den som ljudbok. Jag rekommenderar alla som försöker sluta att ha den som ljudbok, jag lyssnar på den varje dag och det är som att höra ett mantra hela tiden som säger: "Nikotin är ett beroende, inget annat!"
Ja jag minns allt de dagarna! Du var jätteduktig som klarade dig igenom din lilla breakdown utan att ramla dit! Och ja, visst är man förvånad över hur lätt det ändå går när man tyckt det varit så svårt tidigare. Kul att du också hittade inspiration i Allen Carr! Jag köper inte exakt allt han säger, men åh vad boken ändå hjälpt mig att få rätt tänk!
Citat:
Grymt! Den här tråden måste vara den bästa man kan läsa när man funderar på att lägga av! Många (typ 90 %) andra sluta-diskussioner glorifierar hur skönt det är att vara snusare och överdriver hur jävligt det MÅSTE vara att sluta.
Nu undrar jag, hur har det gått för dig kaffebord? Fortfarande peppad? Dag 4 nu eller?
Själv konstaterar jag glatt att dag 22 plötsligt kom och gick och det känns som ett mirakel, efter 25 jäkla år
Citat:
Nu efter att snusat sen 14års ålder, så gick jag och sambon cold.
Ska bli jävligt intressant med tanke på att jag nu under första timmarna redan känner mog helt lost
För mig känns det som om det är vanan som måste bort.
Perfekt med helg och skit nu också.
Har ni några tips på vad man ska göra för att inte flippa ut efter maten , det är ju den viktigaste snusen.
Ska bli jävligt intressant med tanke på att jag nu under första timmarna redan känner mog helt lost
För mig känns det som om det är vanan som måste bort.
Perfekt med helg och skit nu också.
Har ni några tips på vad man ska göra för att inte flippa ut efter maten , det är ju den viktigaste snusen.
Det första du kan jobba med är det psykologiska; alltså "Vad skönt att jag slipper förstöra matupplevelsen och döva smaklökarna med snus" "vad skönt att maten kan bli en upplevelse, och att jag slipper sitta och vänta på att den ska ta slut så jag får snusa"
MEN- jag som ändå tänker så har också fått en sug-peak precis efter maten. De första två veckorna efter jag slutat satte jag igång kaffebryggaren precis när jag skulle börja äta, så att jag kunde ta en stark kopp precis när jag var klar. Det har jag dock inte samma behov av nu.
Men ibland slänger jag in en halstablett efter maten.
Fint att ni är två som kämpar tillsammans därhemma
Detta kan bli ert bästa beslut! Försök att inte sitta och romantisera det "härliga" snuset när ni blir sugna, utan peppa varandra i hur gött det är att bli fri!
Citat:
10 år
Citat:
Jag dricker inte kaffe, anledningen till att jag slutade var att jag lovade mig själv och en viss person att om jag träffar någon skulle jag sluta.
En liten fråga- har någon av er andra fått ett mer explosivt temperament?
Jag tycker att jag allmänt blivit en mer lugn och soft person, oroar mig inte för något, stabil (förutom på nätterna- den där otryggheten när jag ska somna har hållit i sig sen andra natten efter stoppet), låter inget stressa upp mig. Men så händer något jag tycker är fel, och då blir det som att jag exploderar!
Missförstå mig inte här, jag har visserligen en lugn, helsvensk mamma, men min pappa är från Balkan, och jag har ärvt en del temperament och en stark känslomässighet (vilket faktiskt också gör mig till en person som det är rätt roligt att hänga med- alltså inte bara negativt)
Men detta att jag är så lugn och jordad, och pang ser jag rött, ingen startsträcka eller gradvis upptrappning, är väldigt speciellt och specifikt för detta snusstopp. Jag har aldrig varit lugnare, men aldrig blivit argare, än nu.
Om någon mot all förmodan känner igen sig- gick detta över sedan, eller är ni fortfarande förändrade?
Jag tycker att jag allmänt blivit en mer lugn och soft person, oroar mig inte för något, stabil (förutom på nätterna- den där otryggheten när jag ska somna har hållit i sig sen andra natten efter stoppet), låter inget stressa upp mig. Men så händer något jag tycker är fel, och då blir det som att jag exploderar!
Missförstå mig inte här, jag har visserligen en lugn, helsvensk mamma, men min pappa är från Balkan, och jag har ärvt en del temperament och en stark känslomässighet (vilket faktiskt också gör mig till en person som det är rätt roligt att hänga med- alltså inte bara negativt)
Men detta att jag är så lugn och jordad, och pang ser jag rött, ingen startsträcka eller gradvis upptrappning, är väldigt speciellt och specifikt för detta snusstopp. Jag har aldrig varit lugnare, men aldrig blivit argare, än nu.
Om någon mot all förmodan känner igen sig- gick detta över sedan, eller är ni fortfarande förändrade?
Helvetet från början till slut!
Jag försökte nu i fyra dagar att sluta snusa och jag kan säga helvete vilken jävla kissfitta ja blev utan snus!
Sluta snusa är som en jävla tidsmaskin ärligt talat, kände mig som en omogen 18-åring igen.. Hormoner sprutades all världens jävla väg helt okontrollerat.
Ja har redan problem med temperamentet som det är, men utan snus eskalerade det totalt.. Nah, blev en snusdosa nu och fan så mycket de hjälpte!
Jag försökte nu i fyra dagar att sluta snusa och jag kan säga helvete vilken jävla kissfitta ja blev utan snus!
Sluta snusa är som en jävla tidsmaskin ärligt talat, kände mig som en omogen 18-åring igen.. Hormoner sprutades all världens jävla väg helt okontrollerat.
Ja har redan problem med temperamentet som det är, men utan snus eskalerade det totalt.. Nah, blev en snusdosa nu och fan så mycket de hjälpte!
Citat:
En liten fråga- har någon av er andra fått ett mer explosivt temperament?
Jag tycker att jag allmänt blivit en mer lugn och soft person, oroar mig inte för något, stabil (förutom på nätterna- den där otryggheten när jag ska somna har hållit i sig sen andra natten efter stoppet), låter inget stressa upp mig. Men så händer något jag tycker är fel, och då blir det som att jag exploderar!
Missförstå mig inte här, jag har visserligen en lugn, helsvensk mamma, men min pappa är från Balkan, och jag har ärvt en del temperament och en stark känslomässighet (vilket faktiskt också gör mig till en person som det är rätt roligt att hänga med- alltså inte bara negativt)
Men detta att jag är så lugn och jordad, och pang ser jag rött, ingen startsträcka eller gradvis upptrappning, är väldigt speciellt och specifikt för detta snusstopp. Jag har aldrig varit lugnare, men aldrig blivit argare, än nu.
Om någon mot all förmodan känner igen sig- gick detta över sedan, eller är ni fortfarande förändrade?
Jag tycker att jag allmänt blivit en mer lugn och soft person, oroar mig inte för något, stabil (förutom på nätterna- den där otryggheten när jag ska somna har hållit i sig sen andra natten efter stoppet), låter inget stressa upp mig. Men så händer något jag tycker är fel, och då blir det som att jag exploderar!
Missförstå mig inte här, jag har visserligen en lugn, helsvensk mamma, men min pappa är från Balkan, och jag har ärvt en del temperament och en stark känslomässighet (vilket faktiskt också gör mig till en person som det är rätt roligt att hänga med- alltså inte bara negativt)
Men detta att jag är så lugn och jordad, och pang ser jag rött, ingen startsträcka eller gradvis upptrappning, är väldigt speciellt och specifikt för detta snusstopp. Jag har aldrig varit lugnare, men aldrig blivit argare, än nu.
Om någon mot all förmodan känner igen sig- gick detta över sedan, eller är ni fortfarande förändrade?
Jag känner inte igen mig men en gissning är att din kropp inte riktigt är i balans än? Du har ju reglerat ditt känsloliv med nikotin, nu ska kroppen "lära" sig att känna utan snus, det kan nog ta några veckor innan produktionen av alla ämnen kommer i gång, bland annat dopamin. Vissa, som jag, blir väldigt trötta, andra brukar ju få lite humörsvängningar.
Nu spekulerar jag dock vilt.
Citat:
Ursprungligen postat av TheBerzerker
5 Dagar helt fri nu.. Har ett jävla temperament men det känns ganska bra ändå.
Vill sluta snusa mest för att slippa den där besattheten, behöva ta en snus det första man gör på morgonen och enda tiden av mitt vakna liv då jag inte har en prilla i är när jag äter.
Sen att ekonomin blir ännu bättre är bara en fin bonus.
Vill sluta snusa mest för att slippa den där besattheten, behöva ta en snus det första man gör på morgonen och enda tiden av mitt vakna liv då jag inte har en prilla i är när jag äter.
Sen att ekonomin blir ännu bättre är bara en fin bonus.
Bra jobbat!
__________________
Senast redigerad av Perfecthairline 2014-06-13 kl. 14:42.
Senast redigerad av Perfecthairline 2014-06-13 kl. 14:42.
Citat:
Helvetet från början till slut!
Jag försökte nu i fyra dagar att sluta snusa och jag kan säga helvete vilken jävla kissfitta ja blev utan snus!
Sluta snusa är som en jävla tidsmaskin ärligt talat, kände mig som en omogen 18-åring igen.. Hormoner sprutades all världens jävla väg helt okontrollerat.
Ja har redan problem med temperamentet som det är, men utan snus eskalerade det totalt.. Nah, blev en snusdosa nu och fan så mycket de hjälpte!
Jag försökte nu i fyra dagar att sluta snusa och jag kan säga helvete vilken jävla kissfitta ja blev utan snus!
Sluta snusa är som en jävla tidsmaskin ärligt talat, kände mig som en omogen 18-åring igen.. Hormoner sprutades all världens jävla väg helt okontrollerat.
Ja har redan problem med temperamentet som det är, men utan snus eskalerade det totalt.. Nah, blev en snusdosa nu och fan så mycket de hjälpte!
Fast när man till slut har slutat och börjat ett antal gånger så slutar man till slut för gott verkar det som....och temperament eller ej, jag hoppas det här är sista gången för mig. Ska försöka jobba på temperamentet istället
Citat:
5 Dagar helt fri nu.. Har ett jävla temperament men det känns ganska bra ändå.
Vill sluta snusa mest för att slippa den där besattheten, behöva ta en snus det första man gör på morgonen och enda tiden av mitt vakna liv då jag inte har en prilla i är när jag äter.
Sen att ekonomin blir ännu bättre är bara en fin bonus.
Vill sluta snusa mest för att slippa den där besattheten, behöva ta en snus det första man gör på morgonen och enda tiden av mitt vakna liv då jag inte har en prilla i är när jag äter.
Sen att ekonomin blir ännu bättre är bara en fin bonus.
Härligt!! Och det är då det brukar funka att sluta, när man känner att ens snusande bara stressar en och inte ger nåt längre.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera