Gammelmedias annalkande död

Ungefär som när man körde Body Count under Vietnamkriget.

Jag blir själv rätt grinig när jag får inlägg raderade för "trams och OT" här på Flashback, trots att det i ärlighetens namn bara brukar inträffa när jag skriver trams och OT. Effekten för tidningarna blir förstås att folk inte vill lägga någon energi på sina inlägg. Gäller huvudsakligen de som ifrågasätter rådande dogmer, men de som inte gör det har inte heller något intresse av att skriva kommentarer, eftersom deras åsikter redan återges i själva artikeln.

I ett större perspektiv visar det på svårigheterna för en stel organisation att anpassa sig till en förändrad omvärld. Man tar till sig det nya på ytan, men inte på djupet, och resultaten blir sällan vad man tänkt sig. Om man vill dra nytta av Internets gratisjobbande allmänhet för att producera innehåll, så kan man inte diktera villkoren ensidigt. Man måste anpassa sig och lyssna, inte tysta ned. Det är en svår omställning för våra maktfullkomliga medier, så utvecklingen blir istället:

1. De noterar att folk gillar interaktiva diskussioner på internet, så de lägger in ett kommentarsfält som kosmetika och tror att verksamheten i övrigt kan fortsätta i oförändrat skick.
2. De upptäcker att deras vinklingar i värdegrundsrelaterade artiklar ifrågasätts, och att man alltså behöver "gallra lite" bland synpunkterna.
3. De upptäcker, som i fallet ovan, att de behöver gallra i stort sett alla synpunkter. Och ja, då kan man ju lika gärna ta bort kommentarsfältet. Helst utan att låtsas om att det någonsin funnits där.
4. Det som blir kvar är kommentarsmöjlighet på YouTube-videor med söta kattungar, där tonåringar kan skriva ofarliga oneliners.

Räddningen för media kanske blir att byta moderatorer med Flashback.

• HD.se: "Skärp er nu för fan. Topic för tråden är om det är tekniskt möjligt att skeppa tillbaka tiggarna till Rumänien i fartygscontainers. Den moraliska biten får ni ta nånannanstans."
• flashback.org: "Tråden du försöker öppna är inte längre tillgänglig. Rättare sagt, den har aldrig funnits. Vi avråder dig från att ställa fler frågor i detta ämne, annars kan det bli hembesök med Aschberg."

Det sista Sverige behöver är fler journalister. Vi har redan alldeles för många.

Antalet utbildningsplatser borde skäras ned med 99%, både för de befintliga journalisternas skull och för de stackars ungdomarnas skull, som inte vet vilken dödszon de ger sig in i. Vem vet, med stenhårt urval kanske till och med kvaliteten på de nybakade journalisterna skulle öka?

Finns det några historiska siffror på antalet antagna till journalistutbildningar år från år?

Det är oklart hur många av de 200 som kommer att vara journalister. Resumé skriver att "tryckning, redigering, administration och överlappande funktioner i Helsingborg tas bort", så den största smällen kanske tas av övrig personal.

Antagligen, men var vet jag ej.

Kanske någon annan i tråden har siffror på antagningarna år från år till Journalistutbildningarna.
Det hade varit kul att stämma av mot nedskärningarna storlek.

Jag roade mig med att söka i UHR:s statistik. För utbildningar som matchar söktermen "journalist" är utvecklingen på antal förstahandssökande följande:

• HT2014: 2462
• HT2013: 2828
• HT2012: 2756
• HT2011: 2666
• HT2010: 2605
• HT2009: 2456
• HT2008: 2235

En trendmässig ökning som ni ser, med en avmattning i år.

Här framgår inte hur många som faktiskt kom in, det går att få fram på ovanstående sida om någon vill undersöka det. Vidare finns det journalistutbildningar som inte ligger under UHR, så siffrorna är inte heltäckande, och även enstaka kurser ingår i siffrorna ovan (utgör ca 20% 2014).

40% av de förstahandssökande till ett journalistprogram HT2014 ville till Södertörn eller SU.

Har noen andre tall som kanskje kan være av interesse her:
Antall journalister pr.100.000 innbyggere i de nordiske land.
Antallet er målt ut fra medlemskap i journalistforbundene i Norden, så organisasjonsprosenten og pensjonerte journalister er mulige feilkilder.

"Klassekampen har sett på medlemstallene i de ulike journalistforbundene i Norden. De viser at Finland har 296 journalister per 100.000 innbyggere, mens Danmark har 286. Dansk Journalistforbund organiserer imidlertid også kommunikasjonsarbeidere og ansatte i flere greiner av mediebransjen. Tar man bort medlemmene i kommunikasjonsgruppa, blir tallet 259 journalister per 100.000 innbyggere. Norge har på sin side 178 journalister per 100.000 innbyggere, mens Sverige ligger like over oss med 182. "

http://www.kampanje.com/medier/article7341789.ece

Det har tidigare diskuterats i tråden om vad som kommer att hända med alla journalister som blir arbetslösa. I det ämnet är den här artikeln intressant:

https://www.flashback.org/t2391706

Jag kan inte låta bli att undra om svenska journalisters närmande till det svenska samhälle de egentligen borde ha granskat när de var yrkesaktiva journalister kanske kommer att ha en inverkan på innehållet i svensk ljugmedia, åtminstone den som inte är statlig? Förvisso är svensk ljugmedias första prioritet att få svenska regimens politik och dess konsekvenser att framstå i bästa tänkbara ljus, men samtidigt står man trots allt alltid sig själv närmast. Det är ju inte enbart de skrivande journalisterna, även många redaktörer m.fl. kommer att bli tvingade att se sig om efter ett nytt arbete utanför journalistiken.

En liten sommarkaramell till.

Tidningsdöden ger ett upplyst folk.

Alltså detta med den fd journalist som förväntat inte visste eller fattade någonting eller möjligen anade situationen i invandrartäta skolor i Sverige. När han var journalist förblev han inkompetent och var icke-värdeskapande. Men tidningsdöden bidrog med rättvisa och journalisten fick erfarenhet av att vara arbetslös och desperat. DÅ TILL SLUT, fick han arbete som lärare (en liten tid som han kunde stå ut med). FÖRST DÅ lärde han sig något och DN kunde därför faktiskt erbjuda svenskarna åtminstone 1 st läsvärd artikel.

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/rapport-fran-en-vartermin-i-kaos/