Avskaffa monarkin!

Det kunde vara intressant att höra Ördögs syn på saken. Det tycks som att det svenska kungahuset är populärt i Finland. Vid ett statsbesök 2003 föreslogs kronprinsessan, litet på skoj förstås, att bli drottning i Finland. Så, kanske saknar Finland en monarki ändå? Men, låt oss ändå hålla oss till realiteter.

Båda de där artiklarna visar på särskilda förhållanden, som förklarar hur sambandet (delvis) mellan kung och folk har utvecklas. Det är långsiktiga relationer, och långt ifrån harmoniska i alla delar, men förmodligen är det just detta som är en avgörande beståndsdel i förklaringen till att "härdningen" blivit så bra.


Inte medvetet så klart. Men som en oavsiktlig beståndsdel.


Resultaten blir också i sina enskildheter litet olika, men det fungerar ändå. Danskarna uppskattar säkert sin lösning av demokrati lika mycket som vi uppskattar vår. Demokrati är inte en lösning, utan medger allehanda olika tillämpningar, men som jag visat så finns det ett betydande samband mellan konstitutionell monarki och hur väl man lyckas bl a demokratiskt. Återkommer delvis nedan.


Bortföklaringar? Det är väl snarast ett väletablerat faktum att faktorer som bidrar till demokratisering är av olika slag, men mycket tyder på att en konstitutionell monarki är starkt bidragande. Man kan spekulera i varför det är så, och en förklaring som är tänkbar, kanske också möjlig att undersöka, är att den konstitutionella monarkin intimt hänger samman med utvecklandet av rättsstaten, vilken i sig är helt avgörande för en fungerande demokrati. Processen skulle således kunna se ut som så: Konstitutionell monarki -> Rättsstat -> Demokrati. Men detta är endast en arbetshypotes från min sida, ty jag har inte sett några undersökningar på området.


Nej, den kejserliga monarkin var inte en särskilt välfungerande konstitutionell monarki. Minst två faktorer påverkade detta; den var tämligen ny - bildad 1871 och således han den bara bli 57 år, och konstitutionen reglerade främst relationen mellan kejsardömet och de ingående furstendömena. Kortvarigheten och avsaknaden av folkperspektivet i konstitutionen gjorde Tyskland till en instabil monarki, utan tillräckliga rötter, vilket gjorde den svag i situationen när man förlorade ett världskrig. Dock så hade säkerligen Tyskland vunnit demokratiskt på att ha sökt övergå till en konstitutionell monarki i mer nordisk eller brittisk mening. Exempel på lyckade sådana övergångar finns, t ex i Japan. Nu gick det inte, och vi är alla att beklaga. Inte ens du som republikan kan väl säga att den tyska utvecklingen blev bättre utan monarki?


Man kan i alla fall inte beskylla dig för att ha ett resonerande synsätt på hur man förklarar samhällsfenomen.

Självklart är olika monarkier olika stabila, olika framstående i olika sammanhang och olika bra för demokratin. Det hindrar så klart inte att de i många avseenden på demokrati är att föredra framför republik.

Låt mig (delvis upprepande) visa fram några aspekter. Vi börjar med allehanda index, motsvarande:

Demorkatiindex: De konstitutionella monarkierna dominerar i toppen.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Democracy_Index#Fullst.C3.A4ndig_lista_.C3.B6ver_l .C3.A4nder
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_l%C3%A4nder_efter_Human_Developmen t_Index#Fullst.C3.A4ndig_lista_.C3.B6ver_l.C3.A4nd er

Detta skulle kunna förklaras på andra sätt, men med tanke på att de monarkiska lösningarna är rätt olika i respektive länder, så får man nog anse "den monarkiska förklaringen" är hyfsat stark.

Korruptionsindex: Korruption anses vara ett avgörande hot mot demokratin både legitimitet och funktionalitet. God representation av konstitutionella monarkier i toppen.
http://cpi.transparency.org/cpi2013/results/
Även detta kan säkert till nöds förklaras på andra sätt, men det är väl kända fakta att konstitutionella monarkier En djärvare debattör än jag, skulle kunna påstå att monarkin hjälper till att impregnera ett land mot korruption, men det är kanske att driva frågan väl långt. Att det hjälper till, tycks i alla fall uppenbart.

Social tillit: Anses ofta vara en helt avgörande förklaring till ett lands politiska utveckling. Jfr en av de av mig tidigare refererade artiklarna. Här finns ett nordiskt speciellt mönster, som vi har goda skäl att tro att det sammanhänger med den speciella utvecklingen mellan kungamakt och folkmakt, vilket vi kan spåra i flera konstitutionella monarkier.
http://www.jdsurvey.net/jds/jdsurveyActualidad.jsp?Idioma=I&SeccionTexto=0404& NOID=104

Human Development Index: Ett rätt allmänt accepterat mått på fler aspekter än BNP av hur väl ett land fungerar. Detta utvecklingsindex får anses vara av vikt för att bedöma förutsättningarna för demokrati i ett land, och ligan leds rätt stort av de konstitutionella monarkierna.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Human_Development_Index

Som jämförelse, främst för att visa att konstitutionella demokratier inte är bäst på allt utan att det är just det demokratisk som är i fokus för min argumentation, vill jag gärna visa att det inte finns någon större signifikans mot ekonomi:
BNP: tycks inte ha någon större betydelse. http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_l%C3%A4nder_efter_BNP
Big Max-index: tycks inte heller ha någon större betydelse. http://www.economist.com/content/big-mac-index
Gini-koefficient: tysk inte heller spela någon större roll.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Ginikoefficient

Vi kan således genom indexen konstatera att konstitutionella monarkier inte har något försprång framför republiker när det gäller ekonomisk utveckling, men att det finns ett tydligt samband mellan konstitutionell monarki och demokratiförmåga, och det finns goda skäl att framhålla monarkins betydelse både för demokratisering och för demokratins upprätthållande.

Vill man ha mer av analytiska resonemang kring demokrati, demokratisering, och delvis monarkins roll i sammanhanget, så kommer här några länkar. Det är således resonemang, och inte tvärsäkerheter.
http://www.google.se/books?hl=sv&lr=&id=T1kfcobFRSMC&oi=fnd&pg=PA7&dq=c onstitutional+monarchies+democracy&ots=lC6sAUvB8r& sig=sxCVDCQ4jsXvW_KGE__C4MCJUhY&redir_esc=y#v=onep age&q=constitutional%20monarchies%20democracy&f=fa lse
Intressant resonemang om den japanska monarkiska transformationen: http://www.google.se/books?hl=sv&lr=&id=aE4tpq4D2RAC&oi=fnd&pg=PR13&dq= constitutional+monarchies+democracy&ots=wRP4nd-TMV&sig=KYqoJE127m66lQNmx-2H5uQuZS8&redir_esc=y#v=onepage&q=constitutional%2 0monarchies%20democracy&f=false
Intressant resonemang om den brittiska monarkin: http://www.google.se/books?hl=sv&lr=&id=_I5sXELy51MC&oi=fnd&pg=PP4&dq=c onstitutional+monarchies+democracy&ots=df0yQT69Rh& sig=O5Ddrzih5i8wYhPxp331Ol29Jfg&redir_esc=y#v=onep age&q=constitutional%20monarchies%20democracy&f=fa lse

Så, talar "alla kända fakta" för att den konstitutionella monarkin är bra för demokratin? Ja, det vill jag hävda. Väsentliga demokratiska statistiska underlag pekar i denna riktning, analyser av historiska processer gör det samma. En viktig aspekt är att det är svårt att hitta ens något litet som seriöst pekar i den motsatta riktningen. Mycket få analytiker hävdar att de konstitutionella monarkierna skulle på något avgörande sätt inskränka eller försämra demokratin. Så, vi hittar gott stöd för min tes, men så gott som inget som pekar på motsatsen. Den kritiske republikanen skulle av princip kunna hävda att monarkin är indifferent i förhållande till demokratin, men inte ens det finns det något större stöd för. Vi kan hävda att det tycks vara likgiltigt ekonomiska sett, men klart positivt demokratiskt sett.

Så, jag påstår saker och jag underbygger påståendena. Jag gör jämförelser och diskuterar både empiriskt underlag och vilka samband de kan ha. Nu skulle det förstås passa bra med några mer statistiska och analytiska resonemang från den republikanska sidan. Men trådens historia antyder att det även framgent blir ont om sådant. det är å ena sidan litet synd, men å andra sidan rätt talande.

Jaha. Så nu ska du försöka dig på volym i stället för kvalitet i dina förklaringar.

Som sagt. Det du är ute efter är alltså "kända fakta" som visar att "monarkin är bra för demokratin". Väldigt mycket text där du påstår att visar på något. Väldigt mycket gör du det, men utan att det finns något alls. För det är klart. Det går ju inte att bevisa, precis som motsatsen inte går att bevisa. Men är du så dum att du påstår detta får du skylla dig själv.

Jag tog understreckaren och artikeln, (som läsaren hittar länkar till ovan), och bad dig att peka ut var i dessa texter dessa "fakta" finns. Det här är alltså svaret:
"Båda de där artiklarna visar på särskilda förhållanden, som förklarar hur sambandet (delvis) mellan kung och folk har utvecklas. Det är långsiktiga relationer, och långt ifrån harmoniska i alla delar, men förmodligen är det just detta som är en avgörande beståndsdel i förklaringen till att "härdningen" blivit så bra."
Som jag påpekat tidigare nämner understreckaren överhuvudtaget inte ordet "monarki". Den vetenskapliga artikeln handlar egentligen om något helt annat, men berör demokratiseringen i Europa. Jag bad dig att peka ut vad det är som skulle underbygga hans påståenden. Vilket du alltså inte gjort.

Jag påpekade att Tyskland var en konstitutionell monarki från andra hälften av 1800-talet till första världskriget. Demokratiseringen efter kriget var inte så lyckad. Jag jämför detta med Danmark som haft konstitutionell monarki under ungefär samma tid, men där demokratiseringen gick bra. Vi har Finland som helt utan konstitutionell monarki och trots blodigt inbördeskrig klarade övergången till demokrati riktigt bra. Här försöker du förstås blanda in monarkin igen, trots att allt egentligen tyder på att helt andra och mer komplexa fenomen.

Kort sagt är det inget som hindrar att du tycker att monarki är lite fint. Jag tycker i och för sig inte det. Men framför allt måste inte monarki ha givit demokrati bara för att du tycker båda är bra.

Du är nästan kvinnligt missnöjd med vad jag än presterar. Men jag får väl glädja mig över att du anser att det jag tidigare presterar varit kvalitativt.


Tja, jag visar mycket mer än du. Men du har förstås inte visat på någonting.


Jag gör en massa saker, men att du inte blir nöjd är nog mest en ideologisk fråga.


"Bidragit till" innebär inte "givit", utan visar på att det bidrar på ett positivt sätt, och framför allt mer positivt än negativt. Jag har letat en del och inte hittat några seriösa undersökningar som skulle visa på att jag har fel. Således har jag både visat att de kända fakta vi har för handen stödjer min uppfattning, och inga kända fakta visar på motsatsen. Du kan således tryggt lita på att jag tills vidare har rätt.

Oja, det svenska kungahuset har en stor och trogen beundrarskara i Finland. Vår kvällspress och våra damtidningar skriver mycket om Bernadottarnas bedrifter, och däremellan rapporterar de även om vad som sker i de övriga europeiska furstehusen. Men jag är ganska övertygad om att de flesta finnar, både vanliga medborgare och mediafolk, är tillfreds med den nuvarande situationen. Även våra fåtaliga övertygade monarkister inser att idén om att ersätta presidenten med en kung är dödfödd, helt enkelt. Det skulle bara väcka löje i världen att nu, på 2000-talet, införa ett sådant statsskick, i ett uppenbart försök att apa efter Sverige, Norge, Danmark, Storbritannien med flera nationer. I dessa länder har monarkin en månghundraårig kontinuitet och legitimitet som det skulle ta en evighet att uppnå i det presumtiva kungadömet Finland.

Någon seriös opinion för att Finland borde bli monarki finns nog inte. Under de drygt 20 år jag följt med finländsk politik och allmän debatt kan jag inte minnas att frågan någonsin ventilerats annat än på skoj.

Sen har ju faktiskt Republikens president i stort sett samma uppgifter som monarker har i andra länder. Presidentämbetet fick under Urho Kekkonens kvartssekel på posten en nära nog konungslig glans som alltjämt finns kvar, trots att tiderna ändrats och presidentens makt kraftigt kringskurits.

Det skulle onekligen vara kul att veta lite mer om debatten kring Finlands statsskick åren 1917-19. Att välja en tysk prins till kung några månader innan kejsardömet Tyskland störtade samman tydde sannerligen inte på välutvecklat politiskt omdöme - det fastslog redan min historiebok i gymnasiet. Men jag kan inte utan vidare klandra dem som i det skedet ville göra Finland till monarki. Det var ju den enda styrelseform som landet hade upplevt. Först 7-800 år som del av kungadömet Sverige, därefter 109 år som autonomt storfurstendöme under kejsardömet Ryssland. Och ändå ansåg Ståhlberg et consortes ganska omgående att landet borde bli republik ... Ett djärvt beslut, i mitt tycke.

Jag tyckte det tog sig ett tag, men att påstå att jag tyckte det var kvalitativt ör en grotesk överdrift. Du lyckades klämma ur dig en hypotes att den konstitutionella monarkin som institution bidrog till demokratiseringen. Något som kan vara en tanke att pröva. Men det enda du kom med var att monarkens envisa försök att behålla makten och bromsa utvecklingen, var det som hindrade demokratiseringen att hamna i galen tunna. Ja, lite gulligt är det väl kanske.

Jag behöver inte visa på något. Det är du som påstår att det finns "kända fakta" som visar att "monarkin är bra för demokratin", och det jag gör nu är att envisas med att undra var dessa finns.

Nej, jag är inte nöjd. Försök inte få det till en ideologisk fråga. Jag bad dig peka ut VAR i - exempelvis - den vetenskapliga artikeln, du finner stöd för din hypotes. Det är något du specifikt länkat till för just detta ändamål. Jag har läst den och finner absolut ingenting sådant. Så var så god och refera till sida och rad!

Du skriver "Således har jag både visat att de kända fakta vi har för handen stödjer min uppfattning, och inga kända fakta visar på motsatsen. Du kan således tryggt lita på att jag tills vidare har rätt."
Som sagt. I stycket ovan bad jag dig för kanske tredje gången i ordningen peka ut var dessa "kända fakta" finns i artikeln. Du har alltså INTE visat detta. För vilken gång i ordningen vet jag inte, men dina uttalanden blir inte korrekta för att de inte kan falsifieras. Vi har gått igenom detta tidigare, och ändå envisas du med detta.

Ja, det var du som framhäll det kvalitativa i mina inlägg.


Jag lägger fram fakta, jag underbygger med resonemang kring tänkbara orsaker. Vad gör du? Du är bara missnöjd, för att du vägrar inse att det vi kan veta tyder på att du har fel. Det är inte lätt att ha fel, men du får nog bita i det sura äpplet, eller åtminstone börja visa på något själv.

Obama var i Sverige för ett tag sedan, och kan väl betraktas som ganska populär. Men det verkar inte som att det fick svenskarna att bli republikaner för det.

Jag har aldrig förstått riktigt hur Kekkonen kunde roffa åt sig så mycket makt. Hade han dessa befogenheter formellt? Det var ju en president i stil med den franska. Om inte med mer makt då han lyckades avskeda hela regeringen eller något dylikt.

Debatten om statsskicket kring självständigheten måste ha varit intressant. Varför gjorde man inte som Norge t.ex, som måste ha setts som ett lyckat exempel? Kanske såg man problemen med olika politiska krafter som skulle dra i kungen?

Eller det kanske bara var brist på lämpliga kandidater i världskrigets kölvatten, då som du påpekar en tysk inte hade varit så lämplig. Lätt kan det inte ha varit. Det skulle behövas någon med lite driv i, och inte någon som morsan drottningen klämde ur sig först. Dessutom var det tvunget att kandidaten var ogift och kunglig, då denne skulle avlas på något annat kungligt för att vara giltigt.

Så kanske var det bara enklast att bara välja en president i stället.

Nej, det är nog som sagt inte realistiskt med en finländsk monarki, men det tycks inte som att den finländska folket i sig är principiella motståndare till monarki, och åtminstone delvis inser den fördel som monarkin har för stabilitet och kontinuitet.


Djärvt med båda lösningarna, kan man tycka. Det är inte utan att man kan fundera på om inte Finland kunde ha sökt finna någon annan monarkisk lösning. Men Sverige hade förstås inte så mycket att bjuda på vid tillfället.

Och detta kvalitativa är?

Nej, jag behöver inte visa att du har fel. Jag påstår inte att jag kan bevisa att monarkin är skadlig för demokratin. Däremot så påstår du att du kan visa detta. Alltså är det du som har bevisbördan.

Dessutom. Än en gång ber jag dig peka ut var i den här artikeln
http://www.journalofdemocracy.org/si...tepan-25-2.pdf
som några av dessa kända fakta finns. Sida och rad tack!

Jag förmodar att du menar det mesta, men jag har litet svårt att reda ut dina påståenden för dig.


Och jag har gjort just detta, men du tjurar ihop mer och mer för varje belägg jag lägger fram. Det kan jag just inte göra något åt. Le en smula, kanske.


Jag ägnar mig inte så gärna åt dylik reduktionism, utan jag överlåter åt läsaren att försöka förstå resonemangen i sin helhet. Det är kanske en smula bekvämt av mig, men jag tror ärligt talat inte att det skulle hjälpa mycket för din del.

Du kan inte berätta vad det är jag skulle ha påstått är kvalitativt i det du kommit med.

Jag ser inte något som helst bevis för något. Du har hittat ett samband mellan konstitutionell monarki och demokrati. Säger som sagt ingenting innan du visat på orsakssamband. Jag har även givit möjliga alternativa förklaringar, samt några andra samband, (mer eller mindre löjliga), för att visa att du MÅSTE visa på en implikation för att kunna tas på allvar. Jag har även tagit upp Tyskland och Finland som motexempel för den demokratiska utvecklingen, du måste förklara för att kunna tas på allvar. Du har misslyckats på alla punkter.

Ja, det är förstås bekvämt att slänga ur sig några länkar på måfå, påstå något om dessa utan att kunna visa var i dessa ditt egentligen mycket långtgående påstående står någonstans. Att du sedan har mage att påstå att det är mitt fel att du inte kan peka ut något avsnitt visar vilken oärlig charlatan du är.