Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

(min fetning)

Nej, ingen lögnjournalistik, det finns ett finnare namn på både HR och DJ (och även andra journalisters liknade arbete) dokumentärer och också böcker, det är ”opinion(bildning)journalistik” eller kort och gott opinionsbildning.

Jan Helin (AB!) skrev om denna, för de flesta okända, journalistiska metod på sin blogg i samband med höstens hetsiga debatt (drev) om Hanne Kjöllers utkomna bok ”En halv sanning är också en lögn”.


Även om JH hänvisar (av förklarliga skäl) endast till politik, HK och DN-ledarredaktionen, finns "fenomenet" på alla områden, helt beroende av (journalistens) uppdragsgivaren.
JH avslutar inlägget med ett citat från Åke Ortmarks bok ”Makten och lögnen”:


Läs hela blogginlägget, det är intressant hur journalisterna uppsåtligen vilseleder läsarna, hur det går till i journalisternas ”sanningsvärld:
http://bloggar.aftonbladet.se/janhelin/2013/09/sondagskolumn-68-om-politik-journalistik-och-hanne-kjoller/

Utifrån opinionsbildning, HR:s dokumentärer och bok, kan sammanfattas att HR:s mål var att väcka opinion om stakars SB, mysfarbror och OFFRET, och få till stånd (beviljade) resningar för SB och DJ:s mål kan inte vara annat än att SB:s ska få skadestånd.

Att både HR och DJ, utifrån var och ens uppsatta mål, gjorde urvalet av det som främjade målet, egna (subjektiva) tolkningar lyftes fram och trycktes på, allt annat undertrycktes, om inte annat förlöjligats, och i bästa fall ”bagatelliserats” så att läsaren eller TV-tittaren inte la någon längre tanke på, så att mer eller mindre passerade obemärkt.

Johan Croneman, utan att nämna opinionsjournalistiken, lyfter fram i en krönika i dn.se, brister och manipulation i HR:s dokumentär, trots att han (JC) berömmer HR:s journalistiska kvalitéer: ” Hannes Råstam är en journalist man inte vill vara utan för allt smör i Småland...... men ibland ser den där mästerliga dramaturgin ut att kunna slå över i manipulation.”

Några intressanta citat från artikel:



Läs hela krönika och även kommentarerna
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-hannes-rastam-ar-en-journalist-man-inte-vill-vara-utan-for-allt-smor-i-smaland%5C

Även Niklas Wahllöf skrivit om dokumentären, ”Tendentiöst. Filmen om Thomas Quick full av fula små tricks”:


Johan Cronemans bokkrönika:



Ytterligare en bokkrönika:
http://www.st.nu/kultur/bocker/insinuant-och-hardvinklad-debattbok

Rådstam och Josefsson, vilka pajasar. Självklart ville dom förminska övergreppen och våldtäkterna. Lagen om karma har redan gett Rådstam en rättmätig dom, tror inte heller Josefsson kommer undan karmans radar.

http://josefsson.net/blogg-arkiv/205-johan-hansson-priset-2014.html

Jag måste fråga mej hur det kan komma sej att Josefsson nu fått ytterligare ett pris för sin bok om terapin med SB. Han fick ju Guldspaden tidigare för samma bok.

Om nu boken om hur terapin bedrevs på Säter och om MN är så usel som vissa gör (i tråden här) gällande hur låg är då inte kvaliten på dem som ger belöning för mödan????? Man kan väl ändå inte mena att både Grävande journalister och nu Natur & Kultur som delar ut Johan Hansson-priset är så okunniga????

Hör det hemma här.Ja det handlar ju om hur Josefssons bok om TQ-skandalen har kritiserats här bland annat och hur den bedöms av andra som kan mer

Att boken kritiseras i den här tråden tror jag beror på att Dan Josefsson verkligen visade att kejsaren var naken, det blir så uppenbart att skammen för att man trodde på de lurendrejerier som fick SB fälld blir för genant att bära.

Då väljer man att skjuta budbäraren.

Vem är egentligen en pajas? "Lagen om karma"? Du verkar skapligt störd måste jag säga. Jävligt smaklöst inlägg. Dessutom heter karln Råstam! Råstam! Inte ens det kan du få till rätt.

Jag måste fråga mej hur det kan komma sej att Josefsson nu fått ytterligare ett pris för sin bok om terapin med SB.

Att boken kritiseras i den här tråden tror jag beror på att Dan Josefsson verkligen visade att kejsaren var naken

Dessutom heter karln Råstam!

Priset delas ut till den som bidragit till att fördjupa samhällsdebatten, vilket stämmer för Josefssons bok, för nog har den orsakat debatt alltid.
Priset är inte ett kvitto på att boken är ett sanningsdokument.

Josefssons bok anses enligt motiveringen vara "presenterad med dramaturgisk kraft", dvs ungefär som i en bra roman. Och en roman kan som bekant grovt sägas utgöras av 1/3 sanning, 1/3 påhitt och 1/3 självupplevt. Och kan förstås bidra till att fördjupa samhällsdebatten.



Nix, Råstam och Josefssons böcker kritiseras därför att de undanhåller, vilseleder och ljuger för att få SB att framstå som oskyldig och alla runtomkring som skurkar. Du har uppenbarligen inte läst tråden, prova det nästa gång innan du skriver.


Han hette Råstam, inte ens det fick du rätt

Nåja, liket lever. Än så länge har väl bara diverse förvanskningar av verkligheten som förekommer i boken påtalats i tråden. Tendentiösa utelämnanden av fakta samt felaktiga och ofullständiga redogörelser avseende den numera inte fullt så gravt störde pedofilens tidigare brottslighet. Alla kan ju inte sitta och jama i samma kör som du, the saint, McEnzino, Enzenn, Palkranen, Stina-Lina och allt vad ni heter. Ni är så förblindade av de här konstiga rättsfallen att ni inte ser att det mesta handlar om en galen barnvåldtäktsman och några journalister som inte litar få fakta i målet utan måste frisera sanningen för att tro på sin story (kommersiellt i alla fall).

att rättsväsendet lyckas tro på och döma denne "galne" man som skyldig till åtta mord, enbart på hans egna erkännanden.

Det är ju patetiskt i det läget "skjuta på budbäraren", som Reimer påpekade.

Jo, den kriminella pedofilen är ju bara så sjuk i huvudet.

Lars Lidberg, överläkare, professor i rättspsykiatri, Vetenskapligt råd, Socialstyrelsen, skriver i ett kompletterande sakkunnigutlåtande 1994-08-18, i samband med att SB avvikit från Säter:

”Kamraten som hjälpte TQ att rymma från Säters sjukhus hade tidigare varit intagen på därstädes sjukhus för en rättspsykiatrisk undersökning. Den rättspsykiatriska undersökningen ledde senare till att kamraten så småningom dömdes till fängelse. Han blev inte häktad, utan försattes på fri fot efter utredningen. TQ och kamraten hade emellertid telefonkontakt med varandra. De planerade ett gemensamt bankrån. Kamraten skulle därför anskaffa vapen och bil. Tanken var att pengarna från bankrånet skulle användas till inköp av Amfetamin. TQ var tveksam till planerna att genomföra bankrånet, men han ville utnyttja kamratens hjälpsamhet för egna syften.”

”De gick efter järnvägen för att söka efter TQ s barndomshem – en banvaktarstuga. I närheten av TQ s barndomshem reste de ett tält. TQ hade då många tankar, men kunde dock tillfälligtvis göra sig fri från dem. TQ s plan var, att så småningom döda kamraten. TQ berättar, att han genom terapin, som han erhållit kunde då avhålla sig från vidare planering. Han bad då kamraten gå sin väg, vilket denne gjorde. Detta räddade troligtvis kamratens liv.”

”Under samtalet uppger TQ flera gånger, att terapin som han erhållit avledde honom från att fullfölja sina ursprungliga planer, att förgripa sig sexuellt på kamraten och därefter skjuta honom. TQ uppger även att när han tidigare förgripit sig på pojkar har han skurit av en del kroppsdelar på dem och gömt undan kroppsdelarna. ”

Professor Lidberg avslutar:

”Min uppfattning, är som tidigare, att TQ har gjort sig skyldig till de pojkmord vilka han i förhör har erkänt. Det finnes inget som tyder på att han konfabulerar, överdriver, eller vill göra sig märkvärdig eller imponera genom att berätta vad han varit med om.”


Angående det tidigare, i tråden, så diskuterade barnpornografibeslaget på Säter, säger barnknullaren i det tidigare sakkunnigutlåtandet:

”På beslaget av barnpornografi har TQ reagerat ambivalent och dubbelt. Han känner skamkänslor, men medger att han är dragen till barnpornografi samtidigt som han känner sig lättad över att ha blivit av med den, men att lockelsen finns kvar.”

Du accepterar tydligen att det handlar om "konstiga rättsfall".

Dagens understatement skulle jag säga.

Och om vi för sakens skull säger att det handlar om en "galen våldtäktsman", så gör ju inte det saken mindre konstig. Tvärtom.

Det som då framstår som ännu märkligare är ju att rättsväsendet lyckas tro på och döma denne "galne" man som skyldig till åtta mord, enbart på hans egna erkännanden. Utan några fysiska bevis eller andra vittnesmål som tydligt pekat ut honom. Åtta mord!". En felaktig dom skulle man eventuellt kunna förstå. Men - åtta!!

Det är ju patetiskt i det läget "skjuta på budbäraren", som Reimer påpekade.