Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

(min fetning)

Har du någon källa på ditt påstående om ”högt kvalificerade” åklagare? Snarare är det mer befogad att kalla åklagarna för högt ”nedläggning” kvalificerade
Det kan vara så, att du själv står för en del fånigheter, när du godtycklig, gång på gång, hävdar att åklagarna var ”högt kvalificerade” (och även synnerligen högt kvalificerad), trots att åklagarna, allmänt, bedöms efter yrkeserfarenhet och skicklighet. Dessutom framfördes ”skarp kritik”, aldrig synnerligen allvarlig kritik.

Det ät tveksamt om överåklagaren Björn Ericson, som blev utsedd som ansvarig för granskningen av allt material i SB:s samtliga ärende, är högt kvalificerad som du hävdar, eftersom denne under sin tid som chef för riskenheten för polismål blev (ö)känd i vida kretsar som ”nedläggningsåklagareEricson”(detta kan även gälla för övriga åklagare tillhörande, då och nu, enheten för polismål).

Av exemplet nedan (även om det ter sig OT), framgår tydligt att överåklagaren Björn Ericson & co, inte var ”rätta” åklagare att granska och ännu mindre kritisera Cvdk eller SP, utan minst ”lika goda kålsupare” i sin yrkesutövning. Enligt min uppfattning, är det viktigt att de som utses att granska och dessutom (med krav?)framföra kritik ska vara ”fläckfria” själva, med rättspatos och civilkurage.

I en granskning av riksenhetens för polismål, som programmet EKOT gjorde och presenterade i april 2010, konstaterades:

Ett exempel är fallet Johan Liljeqvist som dog på sjukhus i Göteborg, efter ett (våldsamt) polisingripande. Enligt den ansvarige rättsläkaren har hans död samband med polisens ingripande. Men åklagare Björn Ericson har lanserat en egen förklaring till varför Johan dog. En förklaring som inte har stöd vare sig hos rättsläkaren eller hos den sjukvårdspersonal som försökte rädda hans liv.


Efter omfattade kritik mot att BE nedlagt förundersökningen, bestämde sig överåklagare Jörgen Lindberg på Utvecklingscentrum i Malmö att granska den nedlagda förundersökningen.
Det är alltid viktigt att det blir rätt, sedan vilka aktörerna är det tycker jag saknar större betydelse. Det är lika viktigt när det är en civilperson som när det är en tjänsteman. Ärendet ska bli rätt så långt det går, säger överåklagare Jörgen Lindberg.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3660135

Professor Dennis Töllborg, som på uppdrag av polisen i västra Götaland granskat polisens internutredningar, framför i sin slutrapport hård kritik mot polisens internutredningar.
”Kritik kommer även från chefs-JO Mats Melin, han säger att fallet Johan Liljeqvist visar att dagens system inte fungerar. Han berättar att de inblandade polismännen inte hördes förrän flera månader efter händelsen.”
https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3437&grupp=9055&artikel=4 240466

Man kan fråga sig om Björn Ericson, som enligt uppdraget, var den åklagare som skulle yttra sig över var och en av resningsansökningarna, faktiskt intog sin åklagarroll under resans gång, då han alltid var helt överens med advokaten.

Han är ju alltså minst sagt en sjukt underlig person.

Hans tvillingsyster säger 2005 samtidigt som hon säger ”Han kan inte ha begått morden”:

"Redan vid 14 års ålder började Thomas Quick göra närmanden mot unga pojkar.

- Det här fick jag reda på först senare av mamma och pappa, säger tvillingsystern.

-Han hade varit på några ungar där vi bodde och vid badhuset. Barnavårdsnämnden kopplades in."
https://www.aftonbladet.se/nyheter/article10732718.ab

Från RMV:s utlåtande:

"Efter att Bergwall i högstadiet antastat en skolkamrat remitterades han 1966 till Barnpsykiatriska kliniken i Falun"

Redan då började han gå hos en psykolog för samtalsbehandling.

1967 togs han in i ett par omgångar på Barnpsykiatriska kliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala:

"Under vårdtiden misstänktes han ha inspirerat medpatienter till missbruk och han skrämde dem genom att redogöra för olika dödsfantasier".

Den typen av SBs galenskaper kan ha bidragit till flera personers död, t.ex de som faktiskt tog livet av sig efter att en tid umgåtts nära SB.

Jämförelse mellan Josefssons bok och andra källor gällande ett av SBs pedofilbrott:

Ur f.d. överläkare Otto Brundins rättspsykiatriska utlåtande 1970-03-16:

I Janne Mattssons bok citeras ett stycke ur domen:

Josefsson har visserligen en källhänvisning till Brundin ("Rättspsykiatriskt utlåtande (1970-03-16). Av dr. Otto Brundin."),
men han citerar varken Brundin eller domen, utan omformulerar istället händelsen och framställer den något mildare:
Anm: Josefsson anger även pojkens ålder till 11, medan pojken tycks varit nyligen fyllda 10 enligt Mattssons citat ur domen.

Josefssons förvanskning av det inträffade skulle det vara intressant att höra förklarad av honom. Är det SBs minnesbild av det inträffade han återger eller är det bara gammal hederlig svensk lögnjournalistik.

Förvanskning och förvanskning. Menar du att det framstår som nämnvärt bättre i hos Josefsson?

Sedan och för ordningens skull så verkar K. citera yrkandena och inte den slutliga domen.

Svar på oriktad fråga:

Att han mildrar händelsen torde vara uppenbart, Josefsson utelämnar uttryckliga begrepp som våld och tvång och utelämnar helt uppgifterna att SB kysst och sugit/dragit i pojkens penis. Josefssons uttryck "i baken" är barnsligt ospecifikt och att "inte gå bra" kan vara betydlig mildare än det direkta "gå illa". Samt justering uppåt av åldern.

Josefsson skulle kunna ha citerat men omformulerar istället. I andra fall citerar han flitigt, när det är till SBs fördel, men inte här.
De som endast tar del av Josefssons beskrivningar och sväljer allt är sannolikt samma personer som sedan påstår att SBs handlingar inte var så farliga och att man på den tiden hade "moralpanik".

Stina-lina har ju lovat att förklara varför hon anser att Bergwall inte har gjort sig skyldig till barnvåldtäkt. Hon verkar va dålig på att hålla vad hon lovar. Annars går det bra att framställa Sture som mysgubben.
Detta är grova sexualbrott, offren lider fortfarande medans Sture mår gått på sina resor.

Bättre var ett besynnerligt ordval i sammanhanget. Hur som anser jag att J. framställer det som nämnvärt mindre illa. Skulle tro att de flesta som ställer texterna mot varandra anser det. Stina-Lina undantagen, hon anser ju att man lika gärna kan kalla gärningarna "antastande" och "ofredande".

(min fetning)

Nej, ingen lögnjournalistik, det finns ett finnare namn på både HR och DJ (och även andra journalisters liknade arbete) dokumentärer och också böcker, det är ”opinion(bildning)journalistik” eller kort och gott opinionsbildning.

Jan Helin (AB!) skrev om denna, för de flesta okända, journalistiska metod på sin blogg i samband med höstens hetsiga debatt (drev) om Hanne Kjöllers utkomna bok ”En halv sanning är också en lögn”.

Även om JH hänvisar (av förklarliga skäl) endast till politik, HK och DN-ledarredaktionen, finns "fenomenet" på alla områden, helt beroende av (journalistens) uppdragsgivaren.
JH avslutar inlägget med ett citat från Åke Ortmarks bok ”Makten och lögnen”:

Läs hela blogginlägget, det är intressant hur journalisterna uppsåtligen vilseleder läsarna, hur det går till i journalisternas ”sanningsvärld:
http://bloggar.aftonbladet.se/janhelin/2013/09/sondagskolumn-68-om-politik-journalistik-och-hanne-kjoller/

Utifrån opinionsbildning, HR:s dokumentärer och bok, kan sammanfattas att HR:s mål var att väcka opinion om stakars SB, mysfarbror och OFFRET, och få till stånd (beviljade) resningar för SB och DJ:s mål kan inte vara annat än att SB:s ska få skadestånd.

Att både HR och DJ, utifrån var och ens uppsatta mål, gjorde urvalet av det som främjade målet, egna (subjektiva) tolkningar lyftes fram och trycktes på, allt annat undertrycktes, om inte annat förlöjligats, och i bästa fall ”bagatelliserats” så att läsaren eller TV-tittaren inte la någon längre tanke på, så att mer eller mindre passerade obemärkt.

Johan Croneman, utan att nämna opinionsjournalistiken, lyfter fram i en krönika i dn.se, brister och manipulation i HR:s dokumentär, trots att han (JC) berömmer HR:s journalistiska kvalitéer: ” Hannes Råstam är en journalist man inte vill vara utan för allt smör i Småland...... men ibland ser den där mästerliga dramaturgin ut att kunna slå över i manipulation.”

Några intressanta citat från artikel:


Läs hela krönika och även kommentarerna
http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/johan-croneman-hannes-rastam-ar-en-journalist-man-inte-vill-vara-utan-for-allt-smor-i-smaland%5C

Även Niklas Wahllöf skrivit om dokumentären, ”Tendentiöst. Filmen om Thomas Quick full av fula små tricks”:

Johan Cronemans bokkrönika:


Ytterligare en bokkrönika:
http://www.st.nu/kultur/bocker/insinuant-och-hardvinklad-debattbok

Jo, den kriminella pedofilen är ju bara så sjuk i huvudet.

Lars Lidberg, överläkare, professor i rättspsykiatri, Vetenskapligt råd, Socialstyrelsen, skriver i ett kompletterande sakkunnigutlåtande 1994-08-18, i samband med att SB avvikit från Säter:

”Kamraten som hjälpte TQ att rymma från Säters sjukhus hade tidigare varit intagen på därstädes sjukhus för en rättspsykiatrisk undersökning. Den rättspsykiatriska undersökningen ledde senare till att kamraten så småningom dömdes till fängelse. Han blev inte häktad, utan försattes på fri fot efter utredningen. TQ och kamraten hade emellertid telefonkontakt med varandra. De planerade ett gemensamt bankrån. Kamraten skulle därför anskaffa vapen och bil. Tanken var att pengarna från bankrånet skulle användas till inköp av Amfetamin. TQ var tveksam till planerna att genomföra bankrånet, men han ville utnyttja kamratens hjälpsamhet för egna syften.”

”De gick efter järnvägen för att söka efter TQ s barndomshem – en banvaktarstuga. I närheten av TQ s barndomshem reste de ett tält. TQ hade då många tankar, men kunde dock tillfälligtvis göra sig fri från dem. TQ s plan var, att så småningom döda kamraten. TQ berättar, att han genom terapin, som han erhållit kunde då avhålla sig från vidare planering. Han bad då kamraten gå sin väg, vilket denne gjorde. Detta räddade troligtvis kamratens liv.”

”Under samtalet uppger TQ flera gånger, att terapin som han erhållit avledde honom från att fullfölja sina ursprungliga planer, att förgripa sig sexuellt på kamraten och därefter skjuta honom. TQ uppger även att när han tidigare förgripit sig på pojkar har han skurit av en del kroppsdelar på dem och gömt undan kroppsdelarna. ”

Professor Lidberg avslutar:

”Min uppfattning, är som tidigare, att TQ har gjort sig skyldig till de pojkmord vilka han i förhör har erkänt. Det finnes inget som tyder på att han konfabulerar, överdriver, eller vill göra sig märkvärdig eller imponera genom att berätta vad han varit med om.”


Angående det tidigare, i tråden, så diskuterade barnpornografibeslaget på Säter, säger barnknullaren i det tidigare sakkunnigutlåtandet:

”På beslaget av barnpornografi har TQ reagerat ambivalent och dubbelt. Han känner skamkänslor, men medger att han är dragen till barnpornografi samtidigt som han känner sig lättad över att ha blivit av med den, men att lockelsen finns kvar.”

Här har du en poäng. Visst är Quick rättegångarna bedrövliga. De inblandade JK, domare, åklagare, polis, försvarsadvokater samt expertvittnen är en skam för ett civiliserat land. Men och andra sidan nu påstå att dessa nya åklagare är " högt kvalificerade" är nog att ta i. De kanske är kvalificerade men om de är vänskapskorrupterade spelar det ju ingen roll. Björn Ericsson som du nämner skötte detta Johan fallet alldeles bedrövligt. Så trovärdigheten på de nya åklagarna eller för den delen QK är enl. mig inte mycket att ha tilltro till.