Citat:
Ursprungligen postat av
Snooze91
Gripen justerar även tyngdpunkten digitalt under flygningen i-och-med skiftande tyngdfaktorer. Så dessa 60 kg är smågodis för JAS 39 jämfört med t.ex. DWS 39 släpp (600 kg).
Piloten har även i nödfall möjligheten att slå om egenskaperna till en stabil konstruktion.
Dock så innebär mer vikt långt fram (framför flygplanets tyngdpunkt)
att flygplanet i sig mer mera stabilt, så man lär snarare
(om man inte kompenserar med annan vikt bakom tyngdpunkten
och aerodynamiska förändringar som genererar mera lyftkraft framför tyngdpunkten)
behöva öka roderverkan för att bibehålla instabiliteten.
Vad DWS39 (och RBS 15 m.m.) anbelangar så ligger de i längsled
mycket nära flygplanets tyngdpunkt, så under förutsättning
att man bibehåller symmetrisk vapenlast, så behöver man inte kompensera mycket
för tyngdpunktsförskjutning, men däremot för lägre vikt, luftmotstånd och lägre tröghetsmoment.
Å andra sidan så klarade både Tunnan, Lansen, Draken, Viggen och Gripen
bevisligen av att hantera liknande tyngdpunktsförskjutningar,
vid t.ex. ammunitionsförbrukning på akan (Tunnan, Lansen, Draken och Gripen)
och robotskott/fällning från främre balkar under luftintagen (Draken och Viggen).
Sedan så kan jag inte låta bli att bli synnerligen förvånad att USA kunde lägga ner
enorma summor på att ta fram radarn till bl.a. F-22 och F-35,
utan att lägga de nödvändiga tusenlapparna på att brainstorma fram
en bättre installationsprincip än att ha en fast antenn riktad framåt,
som bara täcker 120 grader, när Gripen och EF2000 så enkelt,
kan få till >180 grader ur en enda antenn.