Vad innebär antisocial personlighetsstörning/Psykopati? [Stora tråden om psykopati]

Min pappa har psykopatiska drag- eller är en psykopat helt och hållet, jag vet inte eftersom det inte finns diagnosernat. Men jag har starka skäl till att tro så. Han började med droger när han var 13. Slutade när han var 25. Min mamma säger att han blev en helt annan person, kall och hemsk. Hon visste inte hur han var egentligen, eftersom han var påverkad. Jag är 17 och har växt upp i en jävligt kall och grå miljö. Min pappa har aldrig sagt att han älskar mig, eller så mycket som gett mig en komplimang. Jag skulle vara tacksam om jag fick en kram ibland om han åkte och jobba, eller när han kom hem, förutom det så var det ingen fysisk eller psykisk kontakt över huvud taget. Han pratade bara med mig när det gällde nånting, eller när han testade mig. Han försökte alltid att få mig att bli intresserad av samma saker som han var intresserad av, annars sket han i mig fullständigt. Min mamma lider av panikångest och ibland när hon fick sina attacker, och kände att hon höll på och dö och behövde hjälp från min far, kunde han svara med saker som "alla ska dö nån gång" och sen bara gå därifrån. Eller när mamma fick missfall och han sa att hon skulle sluta grina för han var ju död, han var till ingen nytta. Han berättade för mig en gång att om aga var enda lösningen så skulle han inte tveka. Andra har sagt till min mamma att hon måste ta ett rejält snack med honom angående hans beteende mot andra. Han kunde gå på grillfester och kolla på folk med den där läskiga äckliga jävla blicken. Han var en översittare. Han sket fullständigt i känslor. Han var charmig och kunde lura vem dom helst. Folk sa till min mamma att hon hade en sån "underbar och händig man" fast dom egentligen aldrig haft en riktig diskussion med honom. Igen visste ju vad som hände bakom stänga dörrar. Han såg allt och alla som objekt, livet var som ett laboratorium. Folk kände ofta obehag när han var i närheten, och det är inget jag har sett utan det har folk som träffat min pappa berättat. Jag kommer ihåg när jag kom hem 3 på natten när jag var 15 och hade vart på en festival, jag hade inte kunnat höra av mig till honom eftersom det var för mycket folk som ringde så det fanns ingen signal. Jag gick med cykeln hem och när jag kom fram till huset och han såg mig så började han sakta gå fram till mig, väldigt lugnt, sen när han är precis framför mig så slänger han iväg min cykel och tar stryptag på mig (ganska hårt kan jag säga, men inte så jag ströps) och bara stirrar in mina ögon. Kommer inte ihåg vad han sa eftersom jag var så chockerad. Han hade alltid en jämn ton när han pratade och svor nästan aldrig, bara när saker inte riktigt gick som han ville, typ om bilen gick sönder, då vart han jävligt förbannad. Efter att han separerat med min mamma har han träffat 7 kvinnor (som jag vet om och har träffat). Varje gång jag var hemma hos honom kunde jag höra dom knulla varje jävla natt. En gång till och med i samma rum. Enda anledningen som han nånsin brytt dig om mig eller velat ha kontakt med mig är för att han alltid försökt "forma" mig till någon supersmart självsäker oövervinnerlig känslokall robot, så länge jag inte var så mot han såklart. Det enda vi pratade om var fakta och information. Fick en miniräknare av honom i julklapp, bara. Jag har självklart ingen kontakt med honom längre eftersom jag insett att det aldrig skulle funka.

Folk blandar samman diagnoserna, antisocial personlighetsstörning är inte samma sak som psykopati. De flesta antisociala är inte psykopater även om de flesta psykopater också är antisociala.

Okej, så länge hans ord inte gör intrång inom din "privata sfrär" så borde det inte leda till något destruktivt i längden. Han kanske rent utav inte vet hur han ska bete sig med dig, kanske för stora drag av asperger vilket har lite problematik med empatin.

Kan en psykopat känna ångest och oro inför olika saker?

Självinstinkt, och ett allmänt KONSTANT pokerface kan orsaka ångest, lockelser,utanförskap,rädsla för isolering är några grejer. En tomhet som jämt måste fyllas.

Jo, de är inga slags maskiner. De avsaknar inte alla attribut som "vanliga människor" besitter. Om man nu kan tro det. Utan de fungerar mer på andra områden i hjärnan.

Självinsikt, och ett konstant pokerface, kan jag förstå. Det är nog upp till var och en hur man hanterar detta. Utanförskap och isolering, vad menar du med detta?

Jag har funderat många gånger på om jag är en sådan, har fått antisocial personlighetsstörning på diagnos när det gjordes en utredning innan en rättegång, men har ändå alltid varit jävligt osäker och till och med totalförnekat det, oftast med anledningen att jag ofta känner ångest och sånt över normala saker som man inte borde göra, dock känner jag ingen som helst ångest över kassörskor och liknande som jag satt pistol mot. Eller andra man gjort illa osv.

Grattis!

Det är inte helt omöjligt att du tillhör det spektrumet. Då antisocial personlighetsstörning överlappar med en hel del andra diagnoser, så som psykopati. Och andra stora diagnoser. Speciellt ångestliknande problem. Så det är inte orimligt att du kan känna oro och ångest inför något.

Till och med psykiatrin har svårt att ställa en korrekt diagnos, om utredningen inte görs på rätt sätt. Vissa blir till och med feldiagnostiserade med enbart ADHD.

Får man fråga hur din intervju såg ut? Var det enbart en psykiatriker som ställde frågor? Eller var det ett helt team? Som ett korsförhör ungefär?

Sedan om jag får fråga dig, vad känner du oro och ångest för? Om du inte känner det med en pistol mot en kassörska?

Det var flera olika psykiatriker olika dagar, satt ju häktad som sagt. Har ADHD på diagnos sen jag var barn också förövrigt men den är helt felaktik e jag ganska säker på. Möjligen ADD men inget annat.

Det jag kan känna ångest och oro och liknande över är helt normala saker, att umgås med grannar, träffa familj eller flickvännens familj, helt enkelt att leva normalt typ. Därför jag alltid fyllt upp med droger kriminalitet osv. Jag är ganska oinsatt i det här ämnet, men en sak jag funderat över är väl, om man nu är psykopat sitter man väl aldrig och funderar över det som jag gör nu? Förövrigt känns det som att jag älskar min flickvän på riktigt, utnyttjar inte henne på något sätt osv.

Det är inte stor skillnad på ADHD eller ADD. ADD är ADHD fast utan hyperaktivitet. Vissa studier pekar på att vissa övergår från ADHD till ADD i vuxenlivet. Då man har lärt sig att hantera "handikappet".

Jag känner igen det där med att ha någon odefinierbar känsla eller oro för att träffa folk. Jag tror det bottnar sig i en osäkerhet för att man inte har lärt sig det sociala spelet till 100%. Men med träning så ger det sig. Har själv haft samma problematik. Kunde knappt prata med vuxna utan att få ont i magen. Nervös. Osv. Har en del med den miljön man kommer ifrån tror jag.

I dagsläget är jag påväg till ett stabilt universitet - jämfört med innan, då var man riktigt djupt inne på den kriminella banan. Men man ska inte klandra sig själv, eftersom man inte har fått tydliga direktiv från uppväxten.

Det är klockrena frågeställningar som självfallet skulle kunna komma från en med psykopati, eller liknande diagnoser. Sen så behöver det inte vara så att man utnyttjar folk eller sin flickvän. Det är mycket oriktig fakta där ute om just psykopater.

Se det såhär, du använder en del av din hjärna som inte andra gör. Vilket medför vissa fördelar samt nackdelar. Och eftersom du har rätt bra insikt själv, så kan du ändra på det. Dvs. öva upp det sociala. Då minskar all stress och annat. Vilket kommer ge dig mycket bra i längden.

Allt du säger stämmer väldigt väl, får väl ge mig ut och öva då. Att jag missbrukar gör det ju dock inte bättre kan jag tänka mig