Varför är inte alla arbetande par i småsamhällen rika?

När man ligger inför döden, vem tror du har haft ett rikt liv? Han som spenderade sina pengar på resor / prylar / intressen mm eller han som la dem på hög?

Den som inte behövde jobba tills dagen personen dog eftersom personen istället gick i pension vid femtio, varför är ni slösaktiga så jävla korkade och tror att man bara sparar pengar för att lägga dem på hög? Sedan så är det inga som helst problem med att att åka på resor och ta tillvara på sina intressen, fast du kanske blir jättelycklig av köpa massa prylar för överpris som du inte ens kommer komma ihåg namnet på när du ligger för döden.

Jag tror jag vet var TS vill komma och jag tycker faktiskt det är intressant med denna trådstart.

För att komma vidare med detta gör vi ett EXEMPEL där vi också lägger upp någon slags månadsbudget. Givetvis ska mina siffror tas med en nypa salt men jag tror vi närmar oss vad TS till åstadkomma:

Inkomst 1: 32 000:- per månad 40 år
Inkomst 2: 23.000:- per månad 37 år

Bor i villa i en småstad (i mitt exempel Lessebo) med lån på 500.000:-.

Månadsbudget:

INTÄKTER
Månadslön netto: 40.845:-

KOSTNADER
Räntekostnader (2,8%): 817:-
Boendekostnader: 5.000:-
Internet, digital-tv, mobiltelefoner: 2.500:-
Mat mm: 9.000:-
Bil: 7.000:-
Övrigt: 3.000:-

Överskott per månad: 13.528:-
Överskott per år: 162.336:-

Utan semestrar och övriga "utflykter" skulle detta par rent teoretiskt kunna vara miljonärer (ihop) efter endast 6 år. På 12 år skulle de kunna ha varsin miljon så tillvida att de har delad ekonomi.


Skulle samma par ha t ex två barn blir det givetvis en helt annan kalkyl. Som ovan med tillägg av en hel del kostnader....

Då undrar jag - Är det värt det? Vad säger ni som bor ute på landet? Eller ni som är kunniga, vad är egentligen ''bäst''?

Jag har stor lust att flytta ut på landet, av många anledningar. Får man dock räkna med smått hjärndöda bönder till grannar?

Jag har hela livet bott i någon av Sveriges större städer, och sedan några år tillbaka bor jag i Stockholm. Jag vet ungefär hur ett typiskt singelhushåll i innerstaden ser ut och vilka utgifter man har. Genom vänner har jag en ganska god insyn i vad par i storstadsstadsmiljö har för utgifter och intäkter.

När jag träffade en kompis föräldrar i ett pyttelitet samhälle, insåg jag att de båda hade helt vanliga jobb, och ett helt vanligt hus i det lilla samhället. Men när jag hörde vad de tjänar, och när jag hörde vad huset kostade, så var marginalerna enorma. Så nu har jag gjort lite research på http://www.lonestatistik.se/ och kollat vad en rörmokare med några års erfarenhet tjänar, och vad en sjuksköterska med några års erfarenhet tjänar, och några andra "vanliga" svenssonyrken. I snitt tjänar rörmokaren 30 000 kronor, men det verkar finnas de som tjänar uppemot 40 000. Sjuksköterskor tjänar en massa de också, och de verkar tjäna mer i småsamhällen än i centrala storstäder (tillgång och efterfrågan på sjuksköterskor, antar jag?). Det är inte alls ovanligt att hushållet i ett jättelitet samhälle har löneintäkter på över 70 000 kronor i månaden! Tittar man sen på vad hus och bostadsrätter i dessa småsamhällen kostar, så är det ju småpotatis jämfört med storstäderna. Många av paren i femtioårsåldern köpte ju dessutom sitt hus när det var nästan gratis.

Ja, det behövs kanske bil och annat som en storstadsbo inte behöver i samma utsträckning, men med allt detta i beaktande, så undrar jag… Varför är inte de flesta "vanliga" småstadsbor mångmiljonärer?! De kan ju utan problem lägga undan tiotusentals kronor i värdepapper varje månad. Deras boendekostnader är ju extremt låga jämfört med vad det kostar att äga bostad inne i Stockholm. Att gå ut och äta lite då och då är svindyrt i storstäderna. I pyttesamhällena är det ju oftast bara kvarterskrogen och pizzerian som håller öppet.

Erfarenheter? Har ni föräldrar/vänner/syskon som lever som jag beskriver ovan? Vad lägger de sina pengar på? Är de rika? Varför/varför inte?

Kanske fördomsfullt, men gamlingarna ute på landet kanske gömmer pengarna under kudden snarare än värdepapper

Något överdrivet, men det är mycket möjligt att bönderna inte har världskoll på aktier, fonder, etc och låter sig luras av bankens egna fonder.

I storstan är det ju essentiellt att spara på ett bra sätt, annars sitter man i skiten förr eller senare..