Vilken film såg du senast?

Någonstans i en alternativ snar framtid så lever Theodore: en introvert man som jobbar för en firma som skriver känslosamma personliga brev när släktingar och käraste känner att de själva inte kan få fram orden. Theodore är en komplex man som ganska nyligen brutit upp md sin barndomskärlek och tillika fru Catherine. Han eftersträvar närhet och letar efter någon att älska. När ett nytt avancerat operativsystem som är intelligent och utvecklar en egen personlighet dyker upp på marknaden, så hittar Theodore allting han någonting sökt hos en människa i sitt operativsystem Samantha.

Her kan ses som en otroligt lågstämd föreställning om framtiden, men om man tänker efter så är hela situationen så jävla patetiskt underbar. Folk är fullständigt upptagna med sina telefonliknande manicker som de hela tiden bär med sig. Mänsklig närvaro är för människan inte längre ett måste. När det hyperintelligenta operativsystemet sedan dyker upp på marknaden så dejtar helt plötsligt hela världen sina operativsystem - det är otrohet mellan systemen och människorna, dubbeldejter och fifflande mellan operativsystemen och människorna. Hela tanken är ju så underbart skrattretande att jag flera gånger under filmens gång bara skrattar högt ut över hur jävla patetisk historien är. Patetiskt i detta sammanhanget betyder verkligen inte dåligt, nej det är så sjukt underbart egentligen.

Jag är säker på att detta är någonting som kommer hända i framtiden - datorerna kommer aldrig att sluta utvecklas och tillslut så kommer datorerna kunna ersätta intelligent liv. En tråkig, men ack så sann tanke och observation. Det är det som gör att filmen smälter så bra för mig - det är så jävla troligt och äkta. Det känns som någonting som står och knackar på dörren. Historien är verklighetstrogen, trots att den får klassas som science-fiction, igenom hela filmen.

Fotot har en sådan där varm anonym ton som är så väldigt vackert. Det är fyra olika platser i filmen som Theodore ständigt vistas i och återkommer till. Där kameran får leka med nya olika vinklar och hållningar. Det är: hissen, lägenheten, tunnelbanan och jobbet. Självklart så besöker karaktärerna fler ställen, men dessa fyra återkommer fler än alla andra. För att fotot inte ska bli återkommande och tråkigt så utmanar kameran hela tiden nya sätt att filma på. Det kan vara en sådan liten detalj som att kameramannen har tagit två steg tillbaka, till att bilden av karaktären nu filmas i profil istället för rakt framifrån.

Humorn är ett faktum som gör att filmen blir lättare att ta sig igenom. Tillsammans med The Wolf of Wall Street, så är det den absolut roligaste filmen från 2013. En av de absolut roligaste scenerna är när Theodore i början av filmen har telefonsex med en annan kvinna och hon helt plötsligt utbrister - "Choke me with that dead cat". Nu, denna replik är en av filmens alla fullständigt absurda repliker, som gör den så älskvärd. När Theodore sedan, via telefon, ska kväva en kvinna med en död katt så eskalerar scenen till något av det pinsammaste, fortfarande på ett bra sätt, jag sätt på väldigt länge.

Filmen snuddar så många gånger på att gå över gränsen till att vara för absurd, men när den precis ligger vi klimaxet att trilla över, så faller den tillbaka: till en helt "vanlig" småpatetisk film. Det är ett annorlunda sätt att bygga upp en film på, men samtidigt riktigt intressant. Det är också en av de lite mindre detaljer som ter sig så bra till just denna film.

Detta är första filmen som Spike Jonze har skrivit och regisserat, allting helt baserat på hans egen originalidé. Spike Jonze är en fascinerande regissör som regisserat alldeles för lite långfilm egentligen. Ett exempel på hans intressant regi är - att han låste han in Amy Adams och Joaqiun Phoenix i ett rum ett par timmar varje gång under inspelningen så att de skulle kunna vara genuint nära varandra i filmen. Något som verkligen har givit ett positivt resultat för filmen.

Den helt fantastiska stylingen som de lyckats få till på, ja alla män i filmen är så jävla bra. Det är hela tiden färgglada skjortor med midjehöga byxor. Det kan vi en första anblick se alldeles för simpelt och vardagligt ut men det ligger så mycket mer i det. Just denna stilen fyller sin perfekta funktion på varje karaktär. Särskilt Joaquin Phoenix karaktär platsar idealiskt i denna styling och den är riktigt snyggt gjord på honom.

Joaquin Phoenix är en av mina nu levande absluta favoritskådespelare. Han kan verkligen lyfta varje film han är med i med minst 1-2 poäng. Han tar varje roll dödligt seriöst och ingen utmaning är för stor för denne herre. I Her så har herr Phoenix fått sig en välbehövlig mustig mustasch som passar utmärkt både på hans karaktär och honom själv. Phoenix gör, som i alla filmer han är med i, en helt oklanderlig och felfri rollprestation som lyser upp hela filmen. Joaquin Phoenix gör en av årets bästa manliga huvudroller och det är konstigt och tråkigt att han inte fick en nominering till Oscars för den. Jag försöker få grepp i hur akademin tänker i år - två av de allra bästa rollprestationerna från i år, Joaquin Phoenix i Her och Robert Redord i All Is Lost, har inte ens blivit nominerade. Visst, det har varit hård konkurrens i den kategorin, men inte gjorde till exempel Christian Bale en bättre prestation än varken Redford eller Phoenix. Nej, det är knepigt det där.

Scarlett Johansson gör en röstroll som den datorbaserade Samantha. Det har varit en del hype kring denna prestation, och efter att hon nominerades för en Golden Globe för rollen - så har det spekulerats i om Johansson möjligen skulle kunna få en Oscarsnominering för en roll där hon inte visar sig själv någon gång. Det blev ingen Oscarsnominering heller för Scarlett Johansson, vilket jag kan tycka vara lite tur. För även om hon lägger riktigt bra djup och är äkta i sin röst så tycker jag att man i alla fall måste visa sig för att kunna ha en chans till ett pris av den karaktär.

Även Amy Addams och Rooney Mara, som har lite mindre roller i filmen gör riktigt bra ifrån sig och spelar sina roller med värme och genuinitet. Det har varit ett bra filmår för både Addams och Mara 2013 som gått. Rooney Mara har gjort två nämnvärda och minnesvärda huvudroller - Ain't Them Bodies Saints och Side Effects. Amy Addams gjorde en lysande prestation i American Hustle, och briljerar nu ännu än gång i Her.

Mina förväntningar var enorma innan jag startade Her. Jag vet inte om den var så bra som jag väntade. Jag vet inte ens vad jag väntade mig. I vilket fall som helst så fick jag verkligen inte vad jag förväntade mig. Jag är inte ett dugg besviken någonstans. Snarare nöjd, jävligt nöjd Betyget är ett av de knepigaste jag delat ut till en 2013 film. När jag skriver om den såhär och belyser allting som den verkligen hade att erbjuda ligger den någonstans mellan en 7/10 och 8/10. Jag vet inte. Jag är osäker. Just nu sätter jag den där eftertraktade 8/10. Jag har dock en tendens att ändra betyget när jag är osäker väldigt frekvent.