Nationalistisk ekonomi

Om folk börjar tänka som affärsmän och ser pengar som ett verktyg. Så kommer kapitalet också att tjäna folket. Men om människor går runt och sätter pengar på piedestal och tror att pengar styr deras liv. Ja, då är de också slavar under kapitalet.

Fast ett finansiellt system med aktörer kommer att behövas även när nuvarande banksystem försvinner och kapitalbildning jämte handel med värdepapper likaså. Jag förordar ju ett system där en statlig centralbank skapar pengarna till 100% istället för som idag ca 3%, dvs ett fullreservsystem. Luftpengar blir det väl på sätt och vis ändå men skillnaden är att dessa backas upp direkt av staten och värdet av landets produktion. Det som försvinner då är den s.k riskfria räntan som egentligen ska vara noll eftersom statligt skapade pengar aldrig ska uppbära ränta, det finns ju ingen risk. Fördelarna med detta system är enorma, dels byggs inga skulder upp över tiden och dessutom blir det ingen inflation eftersom det är den riskfria ränta som över tiden driver upp inflationen. Vidare kommer kapitalet att arbeta vilket ställer krav på riskvillighet och premierar skicklighet hos t.ex investerare. För vanliga människors del så kommer det bl.a innebära att huslån endast innefattar amortering eftersom den riskfria ränta försvinner och panträtter finns. Det finns intertemporala modeller som visar hur det fungerar när man "lånar av sig själv", för i princip handlar det ju om att t.ex unga människor lånar för att därefter under livet spara genom amortering.

När blev nationalism detsamma som att vara en homosexuell hobsala-hippie? Svar: Aldrig.

men riskfri ränta har väl inget med inflation att göra

Varför ska människor uppmuntras till att låna pengar? Då sätts de ju i skuld, och hamnar i någon annans makt. De slutar vara fria. Kontentan blir bara att motståndet till att låna pengar minskar. Så då blir det mer lån och fler livegna.

Sedan handlar ekonomi om att hantera resurserna. Då spelar olika regler också in. Men i slutändan spelar det ändå ingen roll hur systemet ser ut. I och med att man hela tiden måste anpassa sig. Och de som inte anpassar sig och lär sig hur systemet fungerar. De kommer alltid att vara förlorare. Eftersom att i verkliga livet så straffas man när man bryter mot olika regler, uttalade som outtalade. Det är inte som monopol där ens spelpjäs flyttas tillbaka på rätt plats om man går ett steg längre än tärningen visade.

Det bästa är om nationalister lär sig hur systemet fungerar så att de kan vinna. Istället för att försöka förändra ett system som ändå inte kan förändras förrän man vunnit.

En del människor kommer alltid vara trälar. Andra kommer vara härskare. Det är upp till oss att se till att rätt härskare styr.

Jo, det är vad som ger trendmässig inflation eftersom bankerna måste skapa pengar utöver utlåningen till följd av den. Innan dagens banksystem avlöstes perioder av inflation med perioder av deflation.

Skuldsättningen skulle minska radikalt både för hushåll och företag i det system jag förordar och för staten skulle inga skulder finnas alls. Med reala pengar i systemet skulle också t.ex fastighetspriser reflektera realt utbud och efterfrågan istället för inflation och fiktiv finansiell värdeuppbyggnad som det i stor utsträckning är idag.

I den här tråden försöker vi väl diskutera ekonomiska visioner om hur det bör se ut när segern är bärgad men hur man tar sig dit är ju en annan fråga. Min övertygelse är att förändringen i nationell riktning kommer att ske på global basis.

Intressant att du tog upp korporativism, har hört om det förut, dock inge påläst i ämnen. Vet att Per Engdahl och hans Nysvenska rörelsen hade det ett viktigt program som de ville införa.

Vad anser du/ni om Per Engdahls syn på ekonomi? Något för framtiden eller något att lämna?

Finns en massa texter/böcker om det här att läsa: http://www.nysvenskarna.se/enter.php?txt

Dock, hur ska vi då kunna genomföra och skydda det som ditt citat tar upp och vi avvecklar staten helt och hållet?: "We can have peace and security only so long as we band together to preserve that most priceless possession, our inheritance of European blood, only so long as we guard ourselves against attack by foreign armies and dilution by foreign races." - Charles Lindbergh"

Jag är ledsen att krossa dina illusioner och kasta ljus på dina hallucinationer, men den "fria" marknaden är ingenting annat än en nyliberal fantasi, en verklighetsfrånvänd drömvärld, som i praktiken – i verkligheten, den som dogmatiker hatar – alltid är onaturlig, våldsam, totalitär. Den "fria" marknadens tyranni är värre än statens och för liberala nationalister pinsamt ofta förespråkad av halvbildade individer som pojkrumsrunkar ikapp till Gordon Gekkos tal om det nyttiga i att vara girig.

Vi "etatiska statsdyrkare" är tänkande människor, helt enkelt; vi ser verkligheten, räds den inte, och förlorar oss inte i meningslösa, abstrakta koncept, eller floskler rättare sagt, tomt prat om "individens rättigheter", "människors lika värde", och vi låter fan inte spöken som "den fria marknaden" hemsöka oss. Vi använder våra sinnen och vårt förnuft. Vi ser att en liten klick hänsynslösa utsugarkapitalister, blodsugarkapitalister, som inte skyr några medel i sin folkförrädiska Mammondyrkan, kommer att ha de bästa förutsättningarna för att lyckas på den "fria" marknaden. Vi ser samtidigt att det inte finns någon osynlig lag som inte låter oss "inskränka deras rättigheter" – kollektivets, folkets, välmående betyder för oss mer än deras girighet.

Vad "genialitet" beträffar: entreprenörsgeniet kommer att lyckas – alla andra, konstnärerna, författarna, kompositörerna, filosoferna, kommer istället vara hopplöst beroende av mecenater tillhörande en inskränkt borgarklass med usel smak. Borgklassen gillar för det mesta "det lämpliga", det "inte för provokativa" (med provoktativ menar jag inte dålig, kulturmarxistisk "konst"), det "fina", det "belevade", kort sagt: det tråkiga, det sockersöta, det tramsiga, det ryggradslösa och trångsynta.

Låt oss säga så här: det ytterst få som har de egenskaper som krävs för att lyckas. Sällan har de verkliga genierna, exempelvis, varit några framgångsrika entreprenörer – många gånger har det varit precis tvärtom. De, precis som alla andra människor, kommer att vara förlorare. Pengar är makt och således kommer makten att vila i en liten klass händer, en klass med egna klassintressen, en klass som kommer att ha råd att ge sina barn den bästa utbildningen och de bästa förutsättningarna för att lyckas – så leve klassamhället! En avskyvärd, av nietzscheaner föraktad, av aristokratnaturer föraktad, av icke-egalitära, anti-bullshitfritänkande antiliberaler föraktad, borgarklass som, i vanlig ordning, kommer att ägna sig åt de perversioner och perverterade tänkande som alltid växer fram i feta, fega, säkra, "bildade" borgarmiljöer.

Nej, bäste nationalistiska kamrat, en stat måste existera som håller överklassen i schack, en stat som ser till att alla folkfränder har tillgång till grundläggande saker som sjukvård, mat, ekonomisk trygghet, bibliotek med stort och brett sortiment, internet, goda arbetsvillkor osv. Våra bästa akademiker, tänkare, konstnärer, författare, översättare, regissörer, kompositörer osv. (vi talar här om ett Sverige befriat från den galna och idiotiska kulturmarxismen och allt judiskt inflytande), ska garanteras inkomst med få eller inga villkor. Detta för att se till att kulturen i Sverige alltid håller hög kvalité och, helt enkelt, så gott det går försäkra att det i Sverige ständigt finns ett levande, bättre, verkligt kreativ alternativ till själlös, enfaldig, fantasilös skräpkultur, som på olika sätt måste undergrävas och bekämpas.

Samarbete och folkgemenskap! Arbetaren är en krigare, konstnären är en krigare, politikern är en krigare, med samma mål: välstånd, överlevnad, utveckling.

Ganska säker på att Europeisch bara driver.

Där ser man. Det var ju skönt, men också lite pinsamt, att höra. Emellertid var det först och främst åsikterna, som dessvärre finns inom svensk nationalism, som attackerades, inte Europeisch, som nu istället borde betraktas som ett slags verktyg med vars hjälp jag fick ur mig ett angrepp mot "den fria marknadens" förespråkare.