Citat:
Ursprungligen postat av
Europeisch
Vad tycker Svenskarnas parti om dödsstraff?
Jag trodde faktiskt det var med på "A till Ö"-listan, men det är det tydligen inte. Jag kan bara ge dig min bild av det och den bild som jag tror att många av mina partikamrater delar.
Dödsstraff är problematiskt. Mycket problematiskt. Låt mig för det första slå fast att argumentation mot dödsstraff inte ska grundas på flumhumanism eller religion, utan på den inneboende problematiken ur rättssäkerhetssynvinkel.
Under många år så var jag själv mycket positiv till dödsstraff, vilket jag vet att många nationalister och nationalsocialister är. Men hur kan vi garantera att de som får dödsstraff faktiskt förtjänar dödsstraffet? Man kan mena att det är kanske bara väldigt grova brottslingar som ska dömas för dödsstraff, eller i rättsfall där man är mycket övertygad om att den åtalade är skyldig.
Men är det då inte så att det är så det är tänkt att det alltid ska fungera, oavsett brott, och oavsett straff? Vi vet att det sker misstag idag - ofta, t.om. - där oskyldiga blir dömda eller skyldiga får nästan godtycklig bestraffning. Samtidigt som vi nationalister kan argumentera mycket väl för att "det kommer att vara bättre i vårt samhälle", så måste vi avhålla oss från någon form av utopisk framtidsvision som är omöjlig att uppnå. Tanken om det totalt rättvisa samhället där inga misstag begås är ett exempel på ett sådant utopiskt tankesätt. Ett skadligt tankesätt som utmynnar i despotism och socialpolitisk blind- och dövhet.
Det är ett utopiskt synsätt som styr våra motståndare, där de lägger locket på och låtsas som att det regnar i deras egna mångkulturella utopi, eller i alla fall så är det illa nu, men det kommer naturligtvis bli bättre, utopiskt, ofelbart, om de bara trycker hårdare. Så är det självklart inte, men de tror det, så det måste vara sant. För dem.
Vidare så är dödsstraff inte ett jätteeffektivt straff i sig själv. Det är löjligt att som många kulturmarxister och humanister påstå att hämnd inte är en komponent i rättvisa. Det är därför idiotiskt att försöka bygga en affektiv argumentation på de antagandena. Vårt inneboende hämndbegär gentemot de som har skadat oss, kombinerat med vår höga empatiförmåga som folk, är vad som i grund och botten har skapat rättssamhället och vår förståelse för vad rättvisa är eller bör vara.
Men på samma gång så vet vi att "tand för tand" är något som förmodligen känns väldigt bra, men som fungerar väldigt illa i praktiken, speciellt i stor skala. Speciellt när det finns bevisbörda och rättsliga lägen att ta i beaktande.
Dödsstraff är som sagt inte särskilt effektivt, bara för att det "känns rätt" att döda en pedofil. Låt mig klargöra att ja, pedofiler förtjänar att dö. Det är ingen fråga om det. Problemet är att dödsstraff troligtvis inte skulle avskräcka någon nämnvärt från att begå pedofila dåd eller en mördare från att mörda, kombinerat med den rättsliga problematiken. Det finns även rätt starka argument för att när det gäller dödsstraff, så bidrar det mycket lätt i vissa fall till grövre brottslighet - har du dödat en person så kan du lika gärna döda 500. Kör ner en skolklass under biljakten om det krävs. Skjut en polis. Skjut två.
Istället för dödsstraff så förespråkar jag fängelse- och lägerverksamhet, med olika fängelser eller läger för olika former av brottslighet. Med ett fokus på arbete, gruppaktiviteter och rehabilitering, där de som begått speciellt hänsynslösa dåd naturligtvis ska dömas till livstids straffarbete.
Detta uppnår många saker.
Vi får en arbetsstyrka som kan utföra kommunala och statliga arbeten som idag eller i en modern stat kan vara svåra att utföra eftersom de är så lågprioriterade att de är så billiga att utföra att man omöjligen kan erbjuda en skälig lön, och därför väljer att ignorera dem. Detta kan vara allt från att gräva diken till att rensa järnvägare eller järnvägsstationer från ogräs, eller måla om trafikstolpar.
Det finns möjlighet till rehabilitering (för vanliga brottslingar) eller benådning (för livstidsbrottslingar som på något sätt gjort sig förtjänta av benådning i särfall).
Vi lämnar porten öppen för faktumet att det kommer att begås misstag. Det tas inte oåterkalleliga beslut och t.om. en livstidsdömd som senare visas oskyldig pga. efter många år tillkommen teknisk bevisning eller liknande och få något mått av upprättelse.
På det känslobaserade planet så vill jag ha dödsstraff. Jag vill se sjuka individer grillas i elektriska stolen och när jag hör om livstidspedofiler som dör så känner jag inget annat än lycka.
Men på det praktiska, överläggande, resonabla planet så måste jag vara ärlig med mig själv och argumentationen, varför jag omöjligen kan stödja dödsstraff.
Jag upplever det som att många av de partikamrater jag talat med ämnet om håller med mig, men jag kan på inget sätt tala för partiet i helhet om frågan.