Citat:
Ursprungligen postat av
E.W.
Man anser att ett foster blir ett barn vid födseln. Det är en definition som man valt. Således bryter läkare ej mot läkareden vid abort. Sedan kan man diskutera hur definitionen ska vara, när cellklumpen blir en människa.
I Sverige är det dock förbjudet att abortera ett foster som skulle överleva utanför livmodern om det hade fötts i den aktuella veckan. Foster under 20 veckor gör det definitivt inte.
Vetenskapen vet knappt någonting om någonting, visst har vi en massa kunskap som kan användas till massor med teknologi, men vi vet fortfarande ingenting om hur vi kom hit (evolution kan inte bevisas eftersom det finns ingen som varit med om alla miljarder år av tid som enligt teorin krävs, det är alltså bara en teori. Och den kan inte förklara medvetandet.) och vi vet inte hur alla neuron samarbetar i hjärnan, och vi har inte kartlagt alla intracellulära mekanismer. Vi vet inte varför det finns konstanter i universum gällande t.ex. gravitation och elektromagnetism, som ifall de ändrats ej hade utgjort ett fungerande universum.
Trots att vi har mycket kunskap vet vi alltså ingenting egentligen. Vi är precis som en kråka som lärt sig använda en pinne för att fiska upp mat ur en petflaska. Vi har kunskap om HUR vi kan nyttja världen (självfallet till en högre grad än den sagda kråkan) men mer vet vi inte.
Och med tankesättet att barnet dör ifall man plockar ut det vid 20 veckor eftersom det inte klarar sig utanför mamman, så borde man ju tillåta abort ända fram tills en "cellklump" klarar sig utan att föräldrarna hjälper.
Eller borde individer som befinner sig i en situation som hotar dem till livet ifall de inte får hjälp från andra klassas som "cellklumpar"? tills dess att de klarar sig själva igen, dvs. under tiden de är "cellklumpar" så kallas det inte för mord ifall någon skulle döda dem?
Ifall man planerar att utföra ett brott i framtiden, så är det straffbart nu. Varför bryr sig människor om detta? Jo för att i framtiden så kommer det att ge upphov till en straffbar handling. Människor väljer alltså att extrapolera i detta fallet. Hur kommer det sig att människor är ovilliga att extrapolera i fallet då en ofödd människa med 99% sannolikhet kommer att bli en levande tänkande människa med en vilja att leva och uträtta saker i denna världen som (just nu i vårt skeva samhälle) i mammas mage inte räknas som mer än en "cellklump"?
