Debatten om Heideggers svarta anteckningsböcker och påstådda antisemitism

Vad ska man säga om ett sådant här citat (våren 1941):


"concludes the lecture with a glowing encomium to Germany's battlefield triumphs: Herder's "unpolitical intuition of . . . the fate of Germany during his time, and perhaps the fate of such political belatedness is the reason why the German concept of das Volk—in contrast to the democratic slogans of the West—proves to have the power to create a new political and social order in an altered present.""

Hoppsan, det där var visst Gadamer, som ju självklart inte alls var Nazist. Gadamer kände att han ville tala lite i Paris, på tyskarnas kulturinstitution där!

Här är ett citat av Heidegger:

"Freiburger Studenten Zeitung (November 3, 1933):

German Students! The National Socialist revolution brings complete upheaval to our German life....Do not let dogmas and “ideas” be the rules of your being. The Führer himself and alone is the German reality, present and future, and its law. Learn always to know more deeply: from now on every matter requires decision and every action responsibility. Heil Hitler!"

Det är klart att Heidegger hade fler sidor än en förmodad antisemitism. Jag har lite svårt att uttrycka vad jag vill säga här egentligen. Det finns en hel del skrivet om det här med Heideggers partimedlemsskap och hur han agerade efter kriget och även Hanna Arendt och andra har sagt en del och tagit tillbaka det efteråt. Vad jag är ute efter är väl snarast riktad till en attityd som man kan finna hos en del filosofiintresserade, studenter och andra nämligen att Heideggers filosofi (gärna då i kontrast till vad denna grupp brukar kalla "analytisk filosofi") är verkligt djup, den handlar om människan och hennes situation i världen och den angår (eller bör angå) alla som är intresserade av filosofi "på riktigt". Det som jag tycker är lite komiskt är att denna filosof, Heidegger, som närmast betraktas som en profet, inte förmådde genomskåda den teater som Nazisterna iscensatte, med karaktärer som Göring, Himmler och Hitler själv. Det är naturligtvis billigt att så här i efterhand sitta och kritisera enskilda personers agerande, från en fullständigt säker position. Det är inte det jag är ute efter utan i stället är det reaktionen och oförmågan hos en del filosofer att ens diskutera detta med kontrasten mellan Heideggers nazism och hans filosofi. Apologetiskt är bara förnamnet...
Visst kan man säga att en person alltid har flera skikt och så vidare, men det som är skrivet och finns på pränt går till historien. Det är, tycker jag, inte heller svårt att se vissa paralleller och affiniteter mellan en del vad Heidegger skriver och den Nazistiska ideologins vissa delar. Detta är värt att grubbla över tycker jag.
Sen kan kanske det citat som anfördes:

"Freiburger Studenten Zeitung (November 3, 1933):

German Students! The National Socialist revolution brings complete upheaval to our German life....Do not let dogmas and “ideas” be the rules of your being. The Führer himself and alone is the German reality, present and future, and its law. Learn always to know more deeply: from now on every matter requires decision and every action responsibility. Heil Hitler!"

ses, om man kisar lite och tittar vid sidan om, som en varning snarare än en hyllning?

Men vad tycker du själv om hans filosofi? Om du inte har läst Vara och tid hade det varit intressant om du läste den och gav dina åsikter.

Kan du måla med breda penslar hur hans nazism hör ihop med hans filosofi? Kan du göra det på ett övertygande sätt blir jag mer bekymrad. Jag tror det är detta som måste till om man ska sänka honom. För såhär har det varit sedan kriget som jag förstått det, och man fortsätter ändå forska och lära ut honom på de högra utbildningarna. Så mycket tycker de han säger.

Nuförtiden är det väl mest intressant i ett historisk perspektiv, starkt knuten till sin epok som hans filosofi var. Därför är också hans medlemsskap i Nazistpartiet, från tidigt trettiotal till krigsslutet, relevant.

Jag har själv inte läst så mycket mer H än Sein und Zeit, läste den ganska snart efter att jag runt 2008 började intressera mig för filosofi(tough going). Efter det blev jag rätt förvånad då jag fick veta att Heidegger var Nazi. Och väldigt svårt hitta nån filosofisk connection till nåt slags Judehat i S u Z. Och TS, de känslor H beskriver i citaten - det är ju inget direkt judehat, mer vad man kan anta vara en rätt vanlig position i den tidens (post-1929) norra Europa, naturligtvis också lite påverkad av det parti han gav sig in i. För att vara Nazi är det ett väldigt ljumt judehat får man säga.

Rent filosofiskt har jag mer svårt att se något Nazistiskt över huvud taget i S u Z. Den hållning han predikar är ganska individualistisk och andlig. Den enda ledtråden är väl kanske kastadheten, man får ta seden dit man föds, och han gjorde väl det. Man kan ju läsa Russells historia om Västerlandets filosofi, och se hur neutral den var. Bara idioter tror att man är opåverkad av den tid vi lever i nu, filosofin är allt annat än neutral. Definitivt inte den Analytiska.

Och den tidigare refererade artikeln

http://www.theguardian.com/commentisfree/2014/mar/19/heidegger-german-philosopher-black-books-not-surprising-nazi

Gav betydligt fler ledtrådar. Här får man en bild av skräcken för den gynnade akademikerns död. Skräcken för något som kanske är globaliseringen. Och med hans fackbroder men "rasfiende" Poppers ord (ej ordagrant, har inte Det Öppna Samhället hemma) - det är nationalstaten som hämmar den ohämmade kapitalismen. Nu var det väl kanske istället om kommunismen som var hans mardröm, men det som framkommer är logiskt och mycket påtagligt nu - drömmen om den stabilitet som nationalstaten kan ge. Drömmer vi oss inte tillbaka till Palmes dagar, då det fanns arbetsuppgifter även för ickekarriäristerna, för de som kom från enklare förhållanden, och då en läkare köpte schyssta bilar för sin lön. I det Sverige som fanns då? Många drömmer om stabiliteten. Och efter 1929 var det nog dåligt med den i Tyskland.

Verkar ju dock som om att hans judebegrepp är lite mer ontologiskt än t.ex. Hitlers, i och med att Juden problematiseras som den sortens Vara som inte behöver samma historicitet som andra - det Vara som blomstrar i den moderna världen. Vet inte vad Heidegger skriver om moderniteten och hur den suger, men kanske det kan ge en pik i riktning av hur hans antisemitism spelar ihop med hans filosofi.

Intressant, men har inte även Dostojevskijs antisemitism sådana inslag? Mot det ryska folket med sina historiska rötter sätts de rotlösa parasiterna, som bär på den moderna världen.... ungefär så tolkar jag honom, jag har bara läst enskilda citat här och där. Det påstås ju ibland att Dostojevskij formulerade den moderna antisemitismen.

Ett förhållningssätt till Heideggers nazism är att det inte finns någon koppling mellan denna och hans filosofi. Vi ska alltså betrakta hans nazism som en "personlig åsikt" (eller något i den stilen) och studera hans filosofi utan att ta hänsyn till hans nazism.
Men är detta rimligt? Jag tycker inte det av huvudsakligen det skälet att hans filosofi bland annat är en filosofi om vad det innebär att som människa leva i ett historiskt sammanhang. Hans begrepp om utkastadhet och autenticitet handlar specifikt om hur det är (med en normativ aspekt) att leva i ett visst samhälle i en viss tid. Såhär behandlar Heidegger detta tema i Tyskland 1933:

"For what is healthy and what is sick, every people and age gives itself its own law, according to the inner greatness and extension of its existence [seines Daseins]. Now the German people [Volk] are in the process of rediscovering their own essence [sein eigenes Wesen] and making themselves worthy of their great destiny. Adolf Hitler, our great Führer and chancellor, created, through the National Socialist revolution [nationalsozialistische Revolution], a new state by which the people will assure itself anew of the duration and continuity of its history.... For every people, the first warranty of is authenticity and greatness is in its blood, its soil [in seinem Blut, seinem Boden], and its physical growth. If it loses this good or even only allows it to become considerably weakened, all effort at state politics, all economic and technical ability, all spiritual action [alles geistige Wirken] will remain in the end null and void."

Martin Heidegger, address to the Freiburg Institute of Pathological Anatomy, August 1933 [quoted by Emmanuel Faye, ibid., p.68, German text, p.351, note 35].

Heidegger var nazist, han tog aldrig avstånd från nazismen och det finns element i hans filosofi som tydligt harmonierar med nazismen. Vad har hans svenska uttolkare, med Hans Ruin i spetsen att säga om detta?

I de här anteckningsböckerna som du nämner i första inlägget så finns citatet nedan. Här talar Heidegger om behovet att utse, eller t.o.m. skapa en fiende som sedan ska förintas [völligen Vernichtung].
Från Emmanuel Faye, Heidegger, The Introduction of Nazism into Philosophy in Light of the Unpublished Seminars of 1933-1935, translated by Michael B. Smith, foreword by Tom Rockmore [Yale University Press].


"The enemy [Feind] is one who poses an essential [wesentliche] threat to the existence of the people [des Daseins des Volkes] and its members. The enemy is not necessarily the outside enemy, and the outside enemy is not necessarily the most dangerous. It may even appear that there is no enemy at all. The root requirement is then to find the enemy, to bring him to light or even to create him [oder gar erst zu schaffen], in order that there may be that standing up to the enemy, and that existence not become apathetic [und das Dasein nicht stumpf werde]. The enemy may have grafted himself onto the innermost root of the existence of a people, and oppose the latter's ownmost essence [eigenem Wesen], acting contrary to it. All the keener and harsher and more difficult is then the struggle, for only a very small part of the struggle consists in mutual blows; it is often much harder and more exhausting to seek out the enemy as such, and to lead him to reveal himself, to avoid nuturing illusions about him, to remain ready to attack, to cultivate and increase constant preparedness and to initiate the attack on a long-term basis, with the goal of total extermination [völligen Vernichtung]."

Martin Heidegger [quoted by Emmanuel Faye, ibid., p.168, German text, p.376, note 47, boldface added]

Sitter och läser Heideggers Being and Time. Får väl säga att han framstår så mycket desto mer antisemitisk, men att hans påståenden om judar, om de är falska, inte rör hans ontologiska projekt. När han bestämmer Juden som det Vara som kan blomma i en historielös, modern värld, mens Dasein endast kan leva autentisk som historisk Varelse, så är inte Juden Dasein. Om Dasein, faktiskt, är människan under en fundamentalontologisk betraktning, då är inte Juden Dasein, och, i förlängning, inte någon riktig människa, utan ett hot mot människans autenticitet i den mån Juden vill påskynda och skydda moderniteten.

En indikation av, att han vet om, att den Jude han tänker sig, inte finns i vår värld, finns i hans bemärkning om, att Dasein i gemenskap måste ha en fiende - till och med en uppdiktad sådan. Alltså kan det tänkas att Heideggers Jude, enligt Heideggers egen åsikt, är en abstrakt konstruktion - ett hot mot Daseins hela livsform - som inte finns. Men för att hålla gång i denna samlande, möjlighets (- och därmed menings-) skapande myt, måste vi designera någon extension till begreppet. Således är den historiska jude, som är en bestemmelse av Dasein som självrealiserad varelse som jude inte det, som tänks med Juden. Men i praktiken behandlas då juden som Juden, vilket tjänar syftet att säkra Daseins autenticitet. Om inte det hade varit juden som hade blivit utpekad som Jude, så hade något annat namngetts och tilldelats status av ontologisk fiende.

Kontentan: Juden beskrivs som en sån varelse som jobbar för en värld där Dasein inte hör hemma. Denna varelse finns inte. Men för att säkra kampen mot moderniteten, som just är ett konkret, opersonligt hot mot Dasein, måste Dasein samlas om sitt historiska fundament. Dasein som jude får bli ett nödvändigt offer för att säkra Dasein överhuvudtaget. Heidegger är således antisemit, men han är inte en uppriktig antisemit i meningen att han hatar judar. Om hans Jude hade funnits, då hade han varit det, då en sån är ett skadedjur - ingen kan inte vara ontologisk antisemit. Många kan dock vända sig mot det att utpeka judar som Judar - det kanske är ett för stort offer. Hoppas ni fattar.

Det är den preliminära åsikt jag har tills vidare i denna fråga.