Vara fysiskt beroende av cigg är bullshit

Jag håller med till stor del. Själva beroendet kommer inte ens i närheten av den dåliga/korkade vanan att röka ö h t. Jag rökte själv en gång i tiden som snorunge i 3 år och slutade i stort sett över en natt. Bryt vanan och du har kommit 90% på vägen.

Det var fan det dummaste jag någonsin hört. Bara för att du lyckas klara dig undan beroendet så betyder det att fysiskt beroende är en båg? Ungefär lika dumt som att jag skulle säga att bara för att en gammal familjevän till mig som var storrökare INTE dog av lungcancer vid 95 års ålder, så är det en båg att rökare drabbas av lungcancer.

hur njuter du av cigaretten! berätta!

Hur njuter du av din mat?

Man gillar smaken, känslan, behöver det vara svårare?

tycker du det är gott?

Finns mycket som talar för att nikotin inte gör en beroende.
Ingen människa skulle tex märka om man rökte en rosa Blend med 0.1mg i eller en JS med 1mg förutom på smaken och tobaken.

Snusar själv en dosa lössnus om dagen och har gjort det i många år aldrig känt av någon form av behov av nikotin eller snus om jag inte vill ha.
”Ingen har blivit beroende bara av nikotin”

professor i Folkhälsovetenskap vid Karolinska Institutet och grundare av Sluta-röka-linjen.
http://www.aftonbladet.se/slutaroka/article14118649.ab

Ja, obviously? annars hade man väl inte rökt från första början.. vad är de du inte fattar

Som rökare i tolv år nu så kan jag sålla mig till skaran som inte blir beroende. Jag har allt i från rökt ett paket om dagen till en cigg i veckan, men i snitt har jag rökt ett halvt paket om dagen sedan ett decennium tillbaka. När jag inte har råd eller inte finner det passande så har jag bara inte rökt. När jag misstänkte att jag var gravid så slutade jag och höll upp medan jag var gravid, samt tio månader efter det medan jag ammade och delammade. Inga problem alls.

Jag röker fortfarande, trots att jag inte är beroende eftersom jag tycker om det. Jag ryser av välbehag av första blosset och får en känsla av välbehag under tiden jag röker. Men jag får inte de besvär folk gnäller om när jag är utan, som huvudvärk, irritation, rastlöshet och allt vad det är.
Numer röker jag iofs blott ett par cigg i veckan när jag är barnledig, eftersom jag inte tycker det är lämpligt eller värdigt att röka när man har barn i närheten.

Med å andra sidan verkar jag inte ha någon "beroendepersonlighet", inte blivit beroende av t.ex opiater heller trots daglig användning, höga doser i månader.

Huruvida beroende är en myt när det kommer till cigaretter? Vem vet, folk älskar ju att offra och klaga och överdriva om hur jobbigt allt är så varför inte.

Nu när du rökt i 12 år kan man ju inte påstå något annat än att du är beroende. Spelar ingen roll om du inte upplever den abstinens du trodde du skulle känna, du suktar ju fortfarande efter nikotin som ett monster.

Nä, det är ju det jag inte gör. Allt går i perioder, vissa har jag rökt mer, andra knappt något - allt beror på hur situationen runt om mig ser ut.

Numer röker jag blott varannan helg när jag är barnledig och ibland inte ens då, oftast är det om jag har lite långtråkigt, ska ut och promenera eller vill ut och ta lite luft på balkongen. Under vinter ids jag inte, inte lönt att gå ut och frysa för ett rysa lite av välbehag ett par sekunder så att säga.

Jag tycker om en kopp varmt té ibland, ett glas vin i kvällssolen på balkongen ibland, en cigg på promenaden ibland, en chokladbit framför filmen ikväll, en kopp kaffe på morgonen ibland osv. Allt utan att "sukta" eller vara beroende.

Sedan att jag har receptorer i hjärnan som tycker att "åh, vad angenämt" när jag blossar på grund av flera års tobaksbruk är inget jag förnekar, men det är inget jag likställer med beroende. Har jag inte cigg så fattas de mig inte.

Fasen, folk vittnar ju om hur de desperat suger på fimpar ur sin askkopp när de har slut på't, kör till macken mitt i natten för att köpa, hur dåligt de mår utan sina cigaretter, slänger ut flera hundra på rökavvänjningsprodukter osv. Upplever man det så, då kan man börja skandera beroende.

Jag blir fan snurrig av en John Silver på 1mg medans jag inte känner mig tillfredsställd i kroppen efter en Blend. Jag tycker det är tråkigt och jobbigt som fan att röka men gjort det i 8 års tid nu sedan tidiga tonår. Är i övergången till snus faktiskt. Jag är superkänslig, röker jag när jag tagit 2-3 bärs kan jag knappt stå... Vi är alla olika, men visst det sociala i cigaretter är ju att man gör något gemensamt och har man inget att säga kan man ta ett bloss, titta lite på ciggen sedan aska.
Men cigg är fan djävulens påfund, men ack så behagligt vissa dagar i månaden.