Allt om Calcio!

Angående Giovinco, jag var inne och snuddade vid ämnet för ett par veckor sedan...



Att stanna i Juve kommer bli Giovincos "död" som fotbollsspelare. Man kan spekulera hejvilt i huruvida han skulle passa i en annan formation i Juventus. Sedan kan också inse fakta och förstå att Juventus inte kommer överge sitt vinnande 3-5-2-system bara för att Giovinco ska få en bättre passande roll.

Det är nog byta klubb eller ruttna som gäller för honom. Han har ju onekligen potential för någon form av "återuppståndelse" på annat håll. Så jag kan inte se något annat än positivt på en flytt.

…
Jag håller med om att det är enkelt att ge sig på Seedorf. Inte lika bra passningar som Pirlo, Kan inte dribbla sig förbi som Ronaldinho och har inte fysik som Ibra. Men han är nog den mest allround av dem. Oavsett hur Milans lag ser ut nästa säsong så skulle det vara en styrka att ha Seedorf åtminstone på bänken.

Jag ser en framtid för honom inom Milans organisation. En klok och balanserad man.

…
Men det behövs verkligen en playmaker - min dröm hade varit Keisuke Honda.

Svårt inte ge dig rätt där, och just exakt där är problemet med Roma. I alla fall ur min synvinkel.

För jag vill ha galningar på plan. Statuto, Petruzzi, Cufre. Såna killar. Röd-gula rakt igenom, kapabla att göra vad fan som helst. Tie Domi i fotbollstappning typ. Och jag vill ha Giannini, Aldair, Totti anno 1993-2010, De Rossi. Stjärnorna, lika röd-gula rätt igenom, kapabla att göra allt som har en touch av guld över sig. Och framförallt, jag vill ha CUCS. Eller åtminstone AS Roma Ultras. Ett publiksnitt på 50 000+. Back in the days då Olimpico va som dagens San Paolo. Då man pratade om Romas curva med respekt. Jag vill ha anarki. Carlo Zampa. 1 jävla miljon på Foro Romano som firar ligaguld - vilket va mer än när man firade VM-guld... Jag vill att fansen ska vallfärda till bortamatcherna, som då alla matcher i Toscana gjordes till röd-gula karnevaler. Jag vill va ett charmigt mittenlag, som ena dagen kan förlora hemma med 4-5 för att nästa dag krossa Milan (vilket blev Capellos fall som röd-svart). Och ja, jag vill fan ha Franco Sensi som evig president. För tänk på den tiden då han vägrade rövknullas även om det kostade både honom och oss dyrt. Jag vill fan beröra. Lite som en halv-beige Peroni. Som kan älskas för att den betyder nåt, men förmodligen avskys av de allra flesta. Jag vill fan inte va nåt som passeras som lite småtrevligt. Jag vill va nåt som känns, som man märker av, nåt som räknas på riktigt.

Men det gör vi inte nu. Och det va ett medvetet steg. Vi amerikaniserades, med allt vad det innebar, och tog emot det med öppna armar och ett stort jävla leende. För alternativet var ju fruktansvärt mycket sämre. Tyvärr förlorade vi nåt på kuppen likförbannat. Utan att kunna peka på nåt specifikt så har ju onekligen den processen pågått under några år...

Några exempel:

Säsongen 96-97 - ett år som än idag beskrivs som Anno di merda. Giannini fick inte nytt kontrakt, Mazzone fick sparken, idioten Carlos Bianchi klev in, men fick sparken, Nisse Liedholm gjorde ett försök innan vattenbäraren Ezio Sella tog över på samma sätt som Conti den äldre gjorde för några år sen. Vi slutade tolva det året, den sämsta placeringen på 30 år. I truppen fanns killar som Dahlin, Daniele Contis okände bror Andrea, Andreas mer kände bror Daniele och en hel uppsjö med talanglösa spelare + en ung Totti som idioten Bianchi ville skicka iväg. Va protest på protest, kommer ihåg Thern (som oxå va där) tyckte Neapel varit lugnare.
Men publiksnittet va 50 000.

Jag hoppar till våren 2001, då vi jagade scudetton. Sista hemmamatchen va Olimpico fullt, sista bortamatchen utan restriktioner spelades i Bari och där va 30tusen romare - http://www.asromaultras.org/Sud01.jpg (den absolut sista bortamatchen va dock mot Napoli, men där tilläts inte fler än 10 000 romare - medan över 100 000 såg matchen på 2 storbildsskärmar i Rom). Publiksnittet va 64 000.

Och så 2010, då vi va i samma situation (och i sista matchen va vi även mästare i en timme eller så). Den sista matchen hemma sågs av 50 000. Matchen efter, borta mot Chievo, så va 18 000 romare på plats. Publiksnittet va strax över 40 000, och vi hade endast ett par matcher som lockade mellan 60 och 62 000.

Och ungefär så där ser trenden ut. Lite förenklat så gick publiksnittet ständigt uppåt från ombyggnaden av Olimpico inför VM –90. Från 50 000 för att nå sin peak 2001. Under perioden va Roma ett ständigt lag för de sista uefa-cup platserna, givetvis bortsett från det sista året. Efter det, då Roma under en period ständigt slogs om medaljplatserna ser det ut så här: 2002: 59 000. 2003: 57 000. 2004: 55 000. 2005: 49 000. 2006: 41 000. 2007: 38 000 ... 2011: 34 000.

Märkte du va lite orolig för mig tidigare Brille. Va inte det. Under min likgiltiga yta finns uppenbarligen fortfarande den där jävla bitterfittan som muttrar om att allt va så förbannat mycket bättre förr...

La Divina Serie A: Nionde kretsen - "Förrädarna mot sina nära och vänner är fast till knäna i en frusen sjö, landsförrädarna till midjan, förrädare till sina gäster till halsen och de som förrått sina mästare är helt infrysta i Cocytos is. Judas, Brutus och Cassius tuggas levande av Satan som är fast i sjöns mitt."

Med viss inspiration av Dantes epos tillika paradigmskiftande berättelse om Helvetet, Skärselden och Paradiset så tänkte jag försöka peka ut några av dom största bristerna inom italiensk fotboll. Kanske även att det ljusnar något i slutet av tunneln. Jag börjar längst ner och arbetar mig uppåt, diskussion och egna förslag är givetvis välkomna.

Den här punkten har ältats tidigare och lär göra så i decennier, eftersom att mentaliteten sitter insprängd i italienarnas DNA. Hur påverkar den då fotbollen? Ja, dels så bidrar den till ett bakåtsträvande som på intet sätt är hälsosamt. När någonting har gått bra tidigare, måste det även fungera i dagsläget. Vilket givetvis inte är fallet, då vi lever i en dynamisk värld som ständigt förändras. Jag snackar inte enbart om spelet på plan, som präglas av en månads ritiro som bas för hela säsongen, enorm tilltro till tidigare storspelare (här hugger Vivoli!), tveksam inställning till den moderna fotbollsfilosofin utan även det ständiga ignorerandet av arenorna, dom inofficiella maktstrukturerna som fortfarande existerar och skygglapparna på när det gäller det ekonomiska planet.

Det här är i princip grunden till ALLA problem och det kommer att märkas senare då mycket flyter ihop.

Några exempel, av varierande kvalitet, är bland annat Lippis uttagning av VM-laget 2010 där han dissar vissa givna spelare och är extremt långsint på grund av personliga skäl. Denna ständiga och snudd på amatörmässiga syn på fysisk träning i allmänhet och "ritiro" i synnerhet. Dom italienska lagens enorma kräftgång ute i Europa där det är uppenbart att spelstilarna som var framgångsrika på det härliga 90-talet inte skördar några titlar längre*. Den extremt höga medelåldern i ligans topplag, där tre av dom sex äldsta lagen i årets Champions League tillskrivs Italien och som även sinkar ner landets spelartillväxt. För att cementera min poäng så kan vi konstatera att vissa arenor är på gränsen till fallfärdiga, vilket i sig är charmigt, men det är ingenting som utvecklar fotbollen och generar intäkter.

Men, mycket mer detaljerat om det här senare. Nu har vi i alla fall lagt sockerkaksbotten till det hela.

*Inter anno 2010 spelade i min mening en uppdaterad fotboll med EXTREMT snabba omställningar dirigerade av en unik och modern spelartyp i Wesley.

Angående Giovinco, jag var inne och snuddade vid ämnet för ett par veckor sedan...



Att stanna i Juve kommer bli Giovincos "död" som fotbollsspelare. Man kan spekulera hejvilt i huruvida han skulle passa i en annan formation i Juventus. Sedan kan också inse fakta och förstå att Juventus inte kommer överge sitt vinnande 3-5-2-system bara för att Giovinco ska få en bättre passande roll.

Det är nog byta klubb eller ruttna som gäller för honom. Han har ju onekligen potential för någon form av "återuppståndelse" på annat håll. Så jag kan inte se något annat än positivt på en flytt.

Såg i matchtråden att snillet_1 tyckte att intresset för Serie A är svalt. Jag tror att han har rätt. Inga framgångar i CL på flera år. Har inte varit en riktig toppstrid i år, även om det inte heller varit helt avgjort. Även CL-platserna har varit på plats i ett tidigt skede. Kvar är kampen om EL och la Salvezza. Inte så upphetsande för de inte redan frälsta…

[---]

Samtidigt som kvantiteten minskar så kan kvaliteten öka. Men det är naturligtvis bättre när fler engagerar sig.

Och i Calcio-tråden är det jävligt häftigt att de mindre lagen som typ Udinese och Cagliari är representerade. Men det blir fel när ett lag som Cagliari dominerar.

Finns naturligtvis också mer information om de stora lagen. Inte bara om Roma och Juventus. Eller Milans kassa säsong. Fiorentina har dragit till sig viss uppmärksamhet, men interisti kanske kan bli mer aktiva? Sia? Vafan Fula Gubben får engagera sig mer om Torinos framfart och var fan är Jackbob?

[--]

Lysande. Mycket och riktigt bra snack om Giovinco. Gillar jag såklart. Kan inte bli för mycket av Pirlo, Giovinco o andra lirare.

Och på tal om dem så spelar Juventus imorgon. Gli Azzurris ryggrad. Tillsammans med De Rossi. Tanken var att de skulle kompletteras med framförallt diverse Milanspelare, men de har fan inte rosat marknaden. De Sciglio, Montolivo och Balotelli borde dock fortfarande var aktuella.


Jag om De Rossi efter VM 2006 (2007-03-09):
Han kommer att bli en sann general för Roma och för italienska landslaget ganska snart.
(FB) Champions League 2006/07

Och äntligen tror jag att det kan besannas. Buffon och Pirlo är veteranerna. Framåt finns talangerna. Men De Rossi kan vara generalen.

Jag hade dock hoppats på att El Sharaawy och Balotelli spelat ihop sig och briljerat, och att Rossi löpte obehindrat i luckorna. Kanske med en briljerande Giovinco.

Målvakt, backlinje och mittfält av hög klass. Men framåt?

Det skulle inte vara Juventus uppgift. Men med tanke på Giovincos framfart så skulle jag önska att Prandelli ger honom en plats. Väldigt mycket viktigare än t ex El Shaarawy i dagsläget.

Upp till bevis imorgon. Om Conte vågar. Tevez och Giovinco samtidigt? Kan bli svårt.

Ähh vafan, druckit vin och haft en lång jävla genomgång med min utländska revisor. Han gör min deklaration gratis, jag bjuder på gott vin under tiden, och efteråt så öppnade jag en flaska gula änkan.

Milansnack då Seedorf var utsatt. Letade som sagt egentligen efter om De Rossi:


Och från samma jävla dag. Klockrent:


Helt jävla apropå så kör jag några favoriter i repris. Jag letade efter ett inlägg som jag gjorde om De Rossi men fastnade istället för dessa. För jävla bra! Slutar leta. Pallar inte:

Har funderat på börja kolla lite på Serie a ett tag nu, Vilka lag ska man kolla på om man bara e intreserad av se rolig fotboll ?. Har alltid gillat Roma lite då Totti och De rossi har vart lite av några favoriter.