Citat:
Ursprungligen postat av Brille68
Roma har fan kammat sig. På ett negativt sätt.
Svårt inte ge dig rätt där, och just exakt där är problemet med Roma. I alla fall ur min synvinkel.
För jag vill ha galningar på plan. Statuto, Petruzzi, Cufre. Såna killar. Röd-gula rakt igenom, kapabla att göra vad fan som helst. Tie Domi i fotbollstappning typ. Och jag vill ha Giannini, Aldair, Totti anno 1993-2010, De Rossi. Stjärnorna, lika röd-gula rätt igenom, kapabla att göra allt som har en touch av guld över sig. Och framförallt, jag vill ha CUCS. Eller åtminstone AS Roma Ultras. Ett publiksnitt på 50 000+. Back in the days då Olimpico va som dagens San Paolo. Då man pratade om Romas curva med respekt. Jag vill ha anarki. Carlo Zampa. 1 jävla miljon på Foro Romano som firar ligaguld - vilket va mer än när man firade VM-guld... Jag vill att fansen ska vallfärda till bortamatcherna, som då alla matcher i Toscana gjordes till röd-gula karnevaler. Jag vill va ett charmigt mittenlag, som ena dagen kan förlora hemma med 4-5 för att nästa dag krossa Milan (vilket blev Capellos fall som röd-svart). Och ja, jag vill fan ha Franco Sensi som evig president. För tänk på den tiden då han vägrade rövknullas även om det kostade både honom och oss dyrt. Jag vill fan beröra. Lite som en halv-beige Peroni. Som kan älskas för att den betyder nåt, men förmodligen avskys av de allra flesta. Jag vill fan inte va nåt som passeras som lite småtrevligt. Jag vill va nåt som känns, som man märker av, nåt som räknas på riktigt.
Men det gör vi inte nu. Och det va ett medvetet steg. Vi amerikaniserades, med allt vad det innebar, och tog emot det med öppna armar och ett stort jävla leende. För alternativet var ju fruktansvärt mycket sämre. Tyvärr förlorade vi nåt på kuppen likförbannat. Utan att kunna peka på nåt specifikt så har ju onekligen den processen pågått under några år...
Några exempel:
Säsongen 96-97 - ett år som än idag beskrivs som Anno di merda. Giannini fick inte nytt kontrakt, Mazzone fick sparken, idioten Carlos Bianchi klev in, men fick sparken, Nisse Liedholm gjorde ett försök innan vattenbäraren Ezio Sella tog över på samma sätt som Conti den äldre gjorde för några år sen. Vi slutade tolva det året, den sämsta placeringen på 30 år. I truppen fanns killar som Dahlin, Daniele Contis okände bror Andrea, Andreas mer kände bror Daniele och en hel uppsjö med talanglösa spelare + en ung Totti som idioten Bianchi ville skicka iväg. Va protest på protest, kommer ihåg Thern (som oxå va där) tyckte Neapel varit lugnare.
Men publiksnittet va 50 000.
Jag hoppar till våren 2001, då vi jagade scudetton. Sista hemmamatchen va Olimpico fullt, sista bortamatchen utan restriktioner spelades i Bari och där va 30tusen romare - http://www.asromaultras.org/Sud01.jpg (den absolut sista bortamatchen va dock mot Napoli, men där tilläts inte fler än 10 000 romare - medan över 100 000 såg matchen på 2 storbildsskärmar i Rom). Publiksnittet va 64 000.
Och så 2010, då vi va i samma situation (och i sista matchen va vi även mästare i en timme eller så). Den sista matchen hemma sågs av 50 000. Matchen efter, borta mot Chievo, så va 18 000 romare på plats. Publiksnittet va strax över 40 000, och vi hade endast ett par matcher som lockade mellan 60 och 62 000.
Och ungefär så där ser trenden ut. Lite förenklat så gick publiksnittet ständigt uppåt från ombyggnaden av Olimpico inför VM –90. Från 50 000 för att nå sin peak 2001. Under perioden va Roma ett ständigt lag för de sista uefa-cup platserna, givetvis bortsett från det sista året. Efter det, då Roma under en period ständigt slogs om medaljplatserna ser det ut så här: 2002: 59 000. 2003: 57 000. 2004: 55 000. 2005: 49 000. 2006: 41 000. 2007: 38 000 ... 2011: 34 000.
Märkte du va lite orolig för mig tidigare Brille. Va inte det. Under min likgiltiga yta finns uppenbarligen fortfarande den där jävla bitterfittan som muttrar om att allt va så förbannat mycket bättre förr...
. Synd att man missar första halvlek bara..
