Citat:
Ursprungligen postat av
Fnurra-pa-traden
Mats Alm, Joy Rahman, Obducenten, Allmänläkaren, FS (i TR & HR), Christer Pettersson, Thomas Quick.
I dessa fall kunde (bla.) inte alternativ gärningsman uteslutas.
Om vi ett ögonblick bortser från de tidigare domarna mot FS, som jag återkommer till, listar du ett antal celebra frikännanden som har skett på diverse grunder, dock inte för att alternativ gärningsman inte utretts ordentligt. I fallen Alm och Obducenten/allmnläkaren var det till och med helt meningslöst att utreda alternativa gärningsmän, eftersom en fällande dom för att ha orsakat offrets död stupade redan på att det inte gick att bevisa att offret avlidit till följd av ett brott. Petterssons skuld sprack på att huvudvittnets identifiering var otillförlitlig. Rahman fick resning eftersom det visade sig att den strypsnara som var mordvapnet inte så självklart om domstolarna angav kunde kopplas till en brukare som Rahman besökt strax innan, och på att förssvaret kunde så visst tvivel om tidpunkten för gärningen, men resningen och den nya rättegången förblir kontroversiell i juristkretsar - också den gången beviljades resning med 3/2-majoritet, med Gertrud Lennander och Lars Beckman som skiljaktiga med en välargumenterad skiljaktig mening, som imponerar mer på mig än majoritetens skrivningar. En ganska vanlig domaråsikt om fallet är nog den som en pensionerad lagman delgav mig efter resningen:
Rahman skulle nog inte ha dömts första gången, men det var likafullt overkill att bevilja resning, och rent sakligt var han förmodligen skyldig som synden. Och Quick fic resning för att det kunde göras sannolikt att han smäckt ihop alla erkännandena själv, och inte av något annat skäl.
Om vi sedan går till de tidigare domarna mot FS, så har du rätt i att dessa, i synnerhet tingsrättsdomen, är fulla av utsagor om att händelseförloppet skulle ha kunnat gå till på det ena, andra och tredje alternativa sättet. Om det är från dessa domar du har fått din uppfattning om hur en normal dom i ett indiciemål är skriven förstår jag att du är besviken på den senaste hovrättsdomen. Men det är inte så normala indiciemålsdomar är skrivna. Och tingsrättsdomar har öht ingen prejudicerande verkan - tack och lov, får man väl säga, när man läser Frimans verklighetsfrämmande svammel om hur Marina mycket väl kunde vara vid liv, blodfläck eller ingen blodfläck.
Vad gäller hovrättsdomen har jag tidigare karakteriserat den som
defensivt och
pessimistiskt eller
modstulet skriven. Den nya hovrättsdomen värderar fullt klart bevisningen mer aggressivt. Jag kan tycka att den aggressivare bevisvärderingen i ett för allt är rimligare än den väldigt defensiva i förra hovrättsförhandlingen. Du tycker säkert annorlunda. Men det blir hur som helst en fråga om tycke och smak, och en sådan fråga ska inte HD slita med ett prövningstillstånd.