Citat:
Ja, men det är ett cirkelresonemang. Man överklagar till HD i hopp om att domstolen ska finna att fallet innehåller ingredienser som är av vikt för rättstillämpningen och bevilja PT (Vilket ingalunda kan ses som en fingervisning om att de tänker döma enligt den klagandes önskan - det är i grunden inte därför PT meddelas). Det är tillsammans med åberopande av rättegångsfel det enda man kan åberopa som grund för ett överklagande.
Som Hamilkar försökt förklara så ligger det i sakens natur att de flesta dömda (åtminstone till längre straff) vill försöka så långt det går att få domen upphävd eller mildrad. Advokaten har då inte mycket annat val än att skriva ett överklagande och försöka hävda att målet innehåller sakfrågor som är av betydelse för rättstillämpningen att de prövas. Även om advokaten vet att det inte finns ett smack i målet som har det minsta intresse för någon annan än den dömde brottslingen.
Du bör vara medveten om att när vi pratar om "indicier" så är det ett rent populärbegrepp. Det finns inga särskilda regler för hur indirekt bevisning ska bedömas jämfört med direkt bevisning, det finns inte ens vad jag vet någon entydig definition eller avgränsning mellan dessa typer av bevis. Det utesluter iofs inte att man inte kan få en eller flera specifika frågor prövade, t ex vilken styrka DNA-bevisning rent allmänt ska tillmätas. Men som sagt - HD prövar sällan frågor som i grunden handlar om bevisvärdering.
