Psykologprogrammet

Du verkar ung, oerfaren och ha en icke verklighetsförankrad uppskattning av din egen kompetens. Du kommer att smälta in perfekt på psykologprogrammet.

Fast nu är medelåldern inte så där förfärligt låg på just psykologprogrammet. Din beskrivning var mer passande till juristprogrammet.

Visst är psykologstudenter en någorlunda homogen grupp, men här i Uppsala finns en viss variation. Jag förstår inte riktigt poängen med att klaga på hur de flesta är vita övre medelklass-akademiker. Om (sociala) miljön är viktigare än utbildningen per se, stick och jobba på varvet.

Jag är 28 år. På vilket sätt då? Tack!

Jag tog studenten för bara några veckor sedan och försöker starta eget i en helt annan bransch. Funkar inte det så hoppas jag att min examen öppnar vissa dörrar utomlands (alltså ej arbeten som leg. psykolog), och som absolut sista utväg söker jag en ptp-tjänst på någon neuropsykiatrisk utredningsenhet här hemma. Att arbeta kliniskt inom psykiatrin eller öppenvården går tyvärr bort. Den funkar alldeles för dåligt i Sverige och jag är inte en tillräckligt stark individ för att härbärgera alla de missförhållanden som där råder. Arbets- och organisation, habilitering eller andra områden inom vilka psykologer kan verka intresserar mig inte särskilt mycket.


Att nästintill samtliga kliniskt verksamma psykologer har sin bakgrund i en intellektuellt verbal medelklass tror jag är problematiskt för de som söker vård, och det på ett helt annat sätt än inom andra professioner (t.ex. jurister). Många klienter/patienter/analysander (kanske inte så mycket det sistnämnda, hrm) har ofta en arbetarklassbakgrund, medan psykologen de möter i verbal framtoning och ofta också klädsel och sätt har en tydlig medelklassutstrålning. Detta tror jag kan skapa känslor som i förlängningen är ett problem för den terapeutiska alliansen om inte annat. Upplevd maktassymetri, känna sig utanför och ev. också "underlägsen".

Psykologstudenter vet helt enkelt oftast inte hur det är att växa upp i ett arbetarklasshem eller hur det ser ut på samhällets baksida (det sägs ofta att psykologstudenter har mer "problem" än andra studentgrupper, men det är knappast paranoid schizofreni eller social utslagenhet det handlar om i sådana fall. Mer typiskt då kanske att psykologstudenten är en ung tjej från ett välbeställt akademikerhem som dragits med social oro och/eller nedstämdhet, kanske en prestationsbaserad självkänsla och någon sorts ätstörningsproblematik som genom sin familjs försorg och omtänksamhet fått all den hjälp hon behövt. Så ser det inte ut för de allra flesta och det kommer att bli problematiskt när hon sedan i sin yrkesutövning generaliserar kring andras levnadsöden utifrån sina egna erfarenheter).

Att de flesta är vita övre kvinnliga medelklass-akademiker var förstås inget problem för mig som student. Tvärtom, det är ytterligt välfungerande individer med stort socialt kapital. Precis sådana jag tycker om att omgärda mig med, men det är för att jag som tidigare strulputte försöker mig på en klassresa, och inte för att jag tror att det här är den grupp människor som lämpar sig bäst i vårdande yrken.

Medelåldern droppade förresten rätt så markant när kravet på arb-erfarenhet försvann. Direkt från gymnasiet är alls inte ovanligt numera.

Jag ber om ursäkt för min förhastade slutsats. Jag kan såklart inte avgöra huruvida du är lämplig som psykolog utifrån det lilla jag kan läsa mig till på ett anonymt forum. Men jag vidhåller att om du endast kan tänka dig att arbeta med människor för att slippa arbetslöshet så är inte psykolog det rätta yrket för dig, och du kommer att ångra dig.

Fråga till dig och andra som pluggar i Linköping.

Hur mycket tid läggs på studierna? Hur ser schemat ut? Hur mycket krävs det tidsmässigt?

Över veckor, terminer och rent helhetsmässigt.

Är det svårt att komma in på forskarprogrammet efter avslutad psykologutbildning?

Är även jag intresserad av denna fråga!

Är intresserad av att plugga till psykolog, men är osäker på om jag passar. Vilka egenskaper har en duktig psykolog?

Jag är själv ganska introvert och har få, men nära, vänner. Ser mig själv i övrigt som sympatisk och jag tror att människor har lätt att anförtro sig åt mig om något är fel.

Har svårt att se mig själv i rollen som samtalsterapeut/behandlare. Skulle snarare kunna se mig själv som en psykolog som gör utredningar och kanske lite mer åt neuropsykologi-hållet. Är det lätt att få jobb inom detta området? I övrigt är det viktigaste för mig att jag får jobba med något som känns betydelsefullt.. Pengar och status är sekundärt. Är kille, om det har någon betydelse..

Då mitt HP ännu inte når upp till 1.6-1.8 känns det föga troligt att jag antas till psykologprogrammet. Om jag istället börjar med psykologi 1 ((kursen)skriver nytt hp) och sedan efter kursen kommer in på programmet, kan jag tillgodoräkna det? Eller om jag till och med läser både psyk 1 och 2 innan jag lyckas komma in.

Läste bla på uppsalauniversitet typ att "om så möjligt kan du tillgodoräkna det". Undrar mer specifikt hur det ser ut i praktiken. Är det en dålig ide Att läsa kurser tills man antas, eller kommer det faktiskt troligen gå att "hoppa" fram i programmet? Något som kanske till och med vet ett exempel?

/osäker

Hej!

Finns det någon här inne som har erfarenhet av studentlivet vid Psykologprogrammet vid Karolinska Institutet? Finns det ens något sådant eller är alla infödda stockholmare som redan hittat sin umgängeskrets?

Tacksam för svar.

De få av oss som faktiskt kommer från rasifierade, arbetarklassbakgrunder har dock desto mer att tillföra klinisk verksamhet, i sådana fall. Liknande argument kan dras för psykologer med HBTQ-orientering, flerspråkighet, etc,etc.

Det här med att tillgodoräkna psykologikurser till programmet är svårt. Ibland går det att delvis göra det (d.v.s du kan tillgodoräkna delar av det du läst, men sällan hela kurser) och ibland går det inte alls. Det är dessutom väldigt svårt om du gör det vid olika lärosäten.

Betänk också att psykologprogrammet är 5 år långt, innan din PTP. Det kommer alltså att krävas 10 av dina 12 terminer av CSN, så du har inte råd att plugga allt för mycket annat innan du påbörjar programmet.

Någon som har exempel på hur en typisk psykologprograms-tenta ser ut?