Ubåt A26

I flera månader i höstas försökte Saab få köpa Kockums och nå en uppgörelse med Thyssen Krupps förhandlare Hans Christoph Atzpodien, ordförande för affärsområdet Industrial Solutions – men utan att lyckas.

Gång på gång blev Saabs delegation avspisad när man uppvaktade den tyska koncernen. Men så började Kockums ubåtsingenjörer i Malmö att lämna sina anställningar i rask takt.

[..]

Thyssen Krupp har försökt få personalen att stanna kvar på Kockums. Men trots löften om en extra månadslön – om 75 procent av personalen stannade kvar – och löften om sysselsättning via ubåtsorder från systervarvet HDW i Kiel kunde den tyska ägaren inte förmå ingenjörerna att stanna.

För att ge arbetsuppgifter på tysk ubåtsutveckling till Malmö-ingenjörerna behövde Thyssen Krupp godkännande av Inspektionen för strategiska produkter, ISP, och Försvarets materielverk, FMV, som tyskarna länge krigat med.

Det senare hade kunnat bli småkärvt. Inte minst eftersom Thyssen Krupp öppet motarbetat svensk export av nya ubåten A26, vilken var tänkt att ge svenska staten en viktig samarbetspartner i projektet Nästa generations ubåt, NGU. (Enligt tyskarna var det ett högriskprojekt.)

Därmed var förutsättningarna att driva Kockums vidare rätt bleka.

Det insåg Thyssen Krupp, och ganska nyligen, beskriver Ny Tekniks källor, tog den tyska ledningen själv initiativ till att förhandla om att sälja Kockums till Saab. Plötsligt satt Saab med trumf på handen, säger en person med god insyn. När ubåtskompetensen rann ur bolaget hade Thyssenledningen kniven mot strupen. Utan högt specialiserade ingenjörer skulle inga jobb bli gjorda.

Efter SVT:s avslöjande att Försvarets materielverk gjorde en räd på Kockums
i Malmö övervakad av beväpnad militärpolis säger nu rättsprofessor Dennis Töllborg
att besöket kan ha inneburit lagbrott.

– Det finns ett särskilt brott som heter självtäkt som är lite lägre strafflatitud
än stöld. Du kan inte gå in på annans mark och ta ens din egen egendom som
någon annan har kontroll över, säger han till Ekot

Vid en stor försvarsindustrimässa i Kuala Lumpur, Malaysia, pratade Håkan Buskhe i början av veckan om att bolaget nu först siktar på att ta fram två nya ubåtar till den svenska marinen. Till det kommer en större modernisering av två eller tre äldre ubåtar.

Men på försvarsmässan betonade Håkan Buskhe framför allt att siktet sedan är inställt på Australien och den snabbt växande marknaden i Sydöstasien. Håkan Buskhe uppgav att han ser en mycket stor potential i Sydöstasien och där räknar Saab inte minst ha hjälp av att bolaget tidigare sålt så mycket till Thailand.

Förutom stridsflygplanet Gripen har Thailand även köpt Erieye för radarövervakning från flygplan och radar- och stridsledningssystem för sina fregatter. Det har, enligt Saabs ledning, gjort att flera länder i området fått upp intresset för vad bolaget kan leverera.

Ubåtarna bedöms framöver väcka än mer intresse eftersom de är ett förhållandevis effektivt sätt att kontrollera stora områden med intensiv sjötrafik. Det är dessutom ett geografiskt område där flera länder känner sig mer osäkra på grund av Kinas expanderande militära närvaro.

Under mässan betonade Håkan Buskhe att efter den svenska tillverkningen är fokus på att inleda ett samarbete med något annat land om ubåtarna. Det är precis vad den svenska regeringen vill för att Sverige på så sätt ska få något land att dela de höga utvecklingskostnaderna med.

Men vi ska börja med att titta på drivkrafterna som legat bakom utformningen och bestyckningen av den nya ubåtstypen. Man bör i detta sammanhang även ställa sig frågan om ubåten A26 är operativt relevant givet dagens omvärldsutveckling utan ombordbaserade robotsystem?

En så pass potentiell ubåt som A26 borde givetvis bestyckas med kryssningsrobotar som komplement till torpeder. Detta skulle innebära en oerhörd förmågeökning som en motståndare inte skulle kunna räkna bort. Att dolt kunna bekämpa en utskeppningshamn där lastning av förstärkningar pågår skulle kunna åstadkomma mycket stor effekt. Nu är konstruktionen av A26 förmodligen så pass färdig att det enda alternativet som i bästa fall kvarstår är robotar som kan skjutas från befintliga 533 mm torpedtuber.

As wrong as it was to sell Kockums to HDW in 1999, as right it is today to take it back and resume control. In doing so Sweden will be in control of and have the capability to design, produce and operate our own submarines, as well as to cooperate with whom Sweden wants to cooperate with in order to meet national security interests, all under the umbrella of government-to-government agreements. And in this Sweden possess all relevant IP and use it as we want, together with whom Sweden wants, and there is no one else that can use it without permission from our Government.

The submarine program A26 is terminated, but instead the project NGS—Next Generation Submarine—will arise like a bird phoenix.
http://navyskipper.blogspot.se/2014/04/goran-larsbrink-om-a26.html