21-årig praktikant misstänkt för 16 sexövergrepp, bl a i förskola, Högsby april -14

Jag har erfarenhet av flera förskolor, både som förälder och personal. Jag har aldrig varit med om att en praktikant har bytt blöjor. En praktikant kan aldrig jämställas med en personal som får lön...

Personalen på förskolan, och kanske även förskolechefen, kanske tummar lite på sanningen just för att rädda sig själva.

Sedan är det nog även så att personalen på förskolan inte är så välutbildade själva. Förskolelärare är bristvara och kostar mer att anställa än "barnskötare" ( som kan vara vem som helst utan pedagogisk utbildning).

Tja, några till kan säkert droppa in. Det är väl realistiskt att tro att det finns substans i ett par av anmälningarna, kanske hälften, medan resten förmodligen har sin grund i att föräldrar själva försökt hålla förhör med sina barn utan att ha kunskap för det och fått dem att berätta ganska fantasifulla saker.

Nu tog du mig lite väl ordagrant. Men det säger sig väl lite självt att man inte hamnar på ett dagis av slumpen när man är pedofil.

Slumpen eller inte, det är inte upp till oss att avgöra, det får vi veta senare i polisens utredning.

– På mötet, som varade i 20 minuter, fick vi inte ställa några frågor utan personalen läste ur ett papper. Jag ställde ändå frågan om fler barn var drabbade och fick till svar att det kunde de absolut inte tänka sig,http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18710898.ab

Hur kan man som personal yttra sig, om något som de omöjligtvis kan veta??? Det kan ju vara ödestigande, föräldrarna kanske tror på personalen, föräldrar kanske missar tecken hos barnen osv!
Hoppas kommunen har fattat vid dettta lagret att deras jävla rutiner har brustit!

inte nog för vad dessa föräldrar och barn har råkat ut för, kommunens klantighet och nonchalans i fallen!

Skulle gissa på att reptilhjärnan aktiveras hos en del. Det finns ju en anledning att man håller rättegång bakom låsta dörrar när det gäller sexualbrott, och att dessa avskum får sitta isolerade från vanliga busar i finkan.

Jag personligen tippar på att han tar sig själv av daga så fort han får chansen inne på anstalt. Att han inte vill prata med sin familj tyder på en oerhörd skam och möjligtvis insikt i vad han har gjort. Att han har förmåga att känna empati tvivlar jag på, han tycker nog mest synd om sin egna trassliga situation.

Var ett intressant inslag i "Studio Ett" (P1) idag där en förskoleforskare (åtminstone någon slags lärarutbildare) och någon småkorkad (men välvillig) journalist vid namn Lemotte debatterade dagispedofiler. Forskaren var intressant nog inne på samma spår som flera av oss varit i denna tråd, nämligen att det är ett bekymmer med okvalifierade praktikanter inom barnomsorgen, problemet är inte att det finns män inom barnomsorgen, utan bekymret är att det finns okvalifierade män där som har mycket mindre att förlora på att utnyttja barn, än en person som läst på universitetet i flera år som dessutom handletts och utvärderats under alla sina praktiker.

Trist nog är väl forskarens krassa konsaterande inget som kommer leda till krav på kompetens inom förskolan (gärna högre kompetens även bland utbildat folk vill jag tillägga vore önskvärt), verkar mer och mer som att barnomsorgen är skolväsendet som Gud glömde.

Om jag tolkar krishanteringsexperten rätt här, så anser han det här vara någonting svårare att hantera för en förälder, än att förlora sitt barn i en naturkatastrof. När det gäller de yngsta barnen, så kommer de inte ens komma ihåg vad som har hänt, right? Är det bara jag som tycker att efter den kontakt som är nödvändig med polisen och sjukvården, att föräldrarna skall göra sitt yttersta för att dessa barn inte skall bli stämplade som offer för resten av livet (även fast de är det). Jag menar, hur fan ska du komma över ett sexuellt övergrepp om omgivningen anser att det du varit med om är värre än att dö i en jordbävning. För vi färgas ju något enormt av våran omgivning...

Förstår vad du menar (tror jag) men det är oerhört svårt att tala om eftersom det kan verka som att man trivialiserar övergrepp. Bilden som många har, det ser man inte minst här i tråden, är att barnen är "förstörda för livet", "har fått resten av livet förstört" och liknande. Naturligtvis är det viktigt att barnen får adekvat stöd för att kunna gå vidare, men det finns många som blivit utsatta för övergrepp i barndomen och ändå har fullvärdiga liv och fungerande relationer. Stigmatiseringen i sig ser jag som ett mycket stort problem, inte minst om det skulle förekomma att oroliga föräldrar oavsiktligt planterar "minnen" hos sina barn. Minnen som dessa barn sen ska bearbeta och faktiskt tvingas återuppleva trots att de inte finns

Det trodde jag också i början men polisen har väl officiellt gått ut och meddelat nu att det faktiskt fanns något att gå på med varje anmälan och att det inte handlade om oroliga föräldrar bara.

Om det är sant verkar han ju fått härja ganska fritt på det där dagiset innan nån slutligen kom på honom.

En intressant frågeställning. Jag tror också, precis som krishanteringsexperten, att man som förälder till ett två årigt barn förmodligen känner sig själv mer utsatt än barnet i fråga. Jag är själv förälder och mina egna barn är de enda jag verkligen skulle göra allt för att ta en kula för.

Dock tycker jag att alla brott av den här karaktären måste utredas och ställa den misstänkte till svars om bevis räcker för att väcka talan.

Sedan finns ju även undertryckta minnen eller förträngda minnen där det finns förhållandevis lite forskning kring övergrepp på små barn. Är osäker på huruvida man själv ska ta upp övergreppet med barnet eller om man ska låta barnet själv fråga om det. Chansen finns att om de bor kvar på orten att det kommer att talas om det i lång tid framöver och för barnet skulle det kunna bidra till ännu ett trauma genom att få reda på att hen vart utsatt för ett övergrepp vid ung ålder från exempelvis skolkamrater etc etc.

Det där är väl inte riktigt sant. Barnskötaryrket är på väg att försvinna helt och hållet, snart krävs lärarlegitimation för att få fast anställning så kraven på utbildning och kompetens höjs hela tiden. Fast jag tycker också att man borde höja ribban lite på själva utbildningen, allt och alla släpps igenom...jag har gått utbildningen med alla möjliga stolpskott som knappt kunde föra ett samtal, INGEN gallrades bort på vägen.

Däremot kan man kanske ställa frågan om man verkligen ska släppa in praktikanter från annat än lärarutbildningen.