Citat:
Nu är du inne på en av mina favoritfrågor, frågan om klass, och klasskillnader och skillnader i konvention mellan olika grupper.
Arbetarklassen har generellt sett försökt vara noga med städning, just eftersom det ses ner på dom. Ju mindre det finns att anmärka på, desto mindre finns att anmärka. Det är viktigt att vara hela och rena och tvättade bakom öronen. Det finns faktiskt få som är så noga med det som arbetarklassen, just eftersom dom förstår vilken betydelse det har på deras bemötande.
Det har också varit viktigt för den uppåtsträvande medelklassen. Inte så mycket för att det anmärks på dom, utan för att att dom siktar uppåt och gärna vill vara till lags. Dom tror helt enkelt att ju mer prydligt och städat dom har, desto mer överklass har dom blivit.
Överklassen skiter egentligen i vilket, så länge dom ser resultat och det inte finns något att klaga på. Och finns det nåt att klaga på så har inte tjänstefolket gjort sitt jobb. Och sånt är ju bara pinsamt. Om dom är något excentriska kanske dom dessutom skiter mest i vilket. Och där kan dom samsas med bohemerna, som heller inte bryr sig om konventioner.
I överklasshemmen på nedåtgående kan man dock se tendenser till ett liv som i lägenheten det länkades till. En livsstil som står i paritet med deras position, dock utan dom ekonomiska förutsättningarna att underhålla dom. Vem ska städa lägenheten, när det inte finns några pengar att betala tjänstefolket? Jag säger som i Ninth Gate: "Aristocracy are like ancient civilisations, they wither and die..."
Den typen av skitiga övreståndshem kan man också se i den bohemiska intellektuella övre medelklassen. Dom har pengarna att betala livsstilen, men skiter fullständigt i konventionerna. Lite skit i hörnen innebär bara att det finns mer pengar över till rödvin. Om det kan reta moster med kristallkronorna så är det bara ett plus i kanten...
Arbetarklassen har generellt sett försökt vara noga med städning, just eftersom det ses ner på dom. Ju mindre det finns att anmärka på, desto mindre finns att anmärka. Det är viktigt att vara hela och rena och tvättade bakom öronen. Det finns faktiskt få som är så noga med det som arbetarklassen, just eftersom dom förstår vilken betydelse det har på deras bemötande.
Det har också varit viktigt för den uppåtsträvande medelklassen. Inte så mycket för att det anmärks på dom, utan för att att dom siktar uppåt och gärna vill vara till lags. Dom tror helt enkelt att ju mer prydligt och städat dom har, desto mer överklass har dom blivit.
Överklassen skiter egentligen i vilket, så länge dom ser resultat och det inte finns något att klaga på. Och finns det nåt att klaga på så har inte tjänstefolket gjort sitt jobb. Och sånt är ju bara pinsamt. Om dom är något excentriska kanske dom dessutom skiter mest i vilket. Och där kan dom samsas med bohemerna, som heller inte bryr sig om konventioner.
I överklasshemmen på nedåtgående kan man dock se tendenser till ett liv som i lägenheten det länkades till. En livsstil som står i paritet med deras position, dock utan dom ekonomiska förutsättningarna att underhålla dom. Vem ska städa lägenheten, när det inte finns några pengar att betala tjänstefolket? Jag säger som i Ninth Gate: "Aristocracy are like ancient civilisations, they wither and die..."
Den typen av skitiga övreståndshem kan man också se i den bohemiska intellektuella övre medelklassen. Dom har pengarna att betala livsstilen, men skiter fullständigt i konventionerna. Lite skit i hörnen innebär bara att det finns mer pengar över till rödvin. Om det kan reta moster med kristallkronorna så är det bara ett plus i kanten...
Apropå Skidaddles inlägg och även en hel del andra kring den lortiga lägenheten på Nybrogatan:
Känner igen det där. Hemma var det "Vi har inte så mycket ägodelar, men det vi har ska i alla fall vara RENT". Så det har jag med mig hemifrån.
I vuxen ålder har jag umgåtts med ett antal personer med överklassbakgrund. De var uppväxta med hembiträden och städerskor, och försökte ha kvar en städerska så länge som möjligt. (Vet inte hur det funkar numera, med RUT-avdrag). Det handlade alltså om personer med ganska blygsam inkomst, som lade - som jag tyckte - en oproportionerligt stor del av lönen på någon som kom hem till dem och städade en till två gånger i veckan. Det hände väl att jag försiktigt ifrågasatte detta, men då fick jag höra att det var värt pengarna.
Sen upphörde av olika skäl denna tjänst. Då insåg jag hur hjälplösa dessa personer var när det gällde hushållsarbete. De hade helt enkelt ingen aning om hur man skulle städa. Deras hem grodde igen ganska omgående. Jag vet inte om de helt enkelt inte såg lorten, eller om de valde att inte se den, men jag kan ju säga att det är en intressant upplevelse att äta en god middag under en kristallkrona full med spindelväv.
Det har inget med kön att göra, mina bekanta var både män och kvinnor. Det de hade gemensamt var den obesvärade inställningen till skiten.
Ljust o fräscht säljer tillskillnad mot ljuslila badrum, ärtgrönt, kvistigt gult furu, babyblå och koboltblå. Lite homestyling vad gäller möblerna är också på sin plats. Bort med foton på släkten, bort med möbler som står inklämda så det syns hur trångt tex. vardagsrummet är.
