Black- och Death metal: den stora rekommendationstråden

Det är dags att återgå till Burzum, även om jag inte alltid gillar Vikernes hesa röst på vissa album. Det är väl något man antingen älskar eller hatar men jag tycks inte gilla den, oavsett om jag verkligen försöker.

Det är Filosofem som ekar och dundrar i en jävla fart. Det är fina grejer det.

Sjukt att du säger det. Jag har totaldyrkat Burzum i princip en vecka i sträck, har knappt lyssnat på något annat. Allt material innan MIDI-skivorna är verkligen helt jävla briljant, undantagslöst. Det tar nog ett antal år och många genomlyssningar att verkligen kunna leva sig in fullt i musiken, den är trots allt rätt svårtillgänglig. Sången tar ett bra tag att vänja sig vid, men till slut inser man att den passar perfekt ihop med musiken och temat. Det är rätt sjukt att en 19-20-åring gjorde så mycket stämningsfull och djup musik helt själv, speciellt då det var bra mycket svårare under tidigt 90-tal som vanlig halvfattig medelungdom än vad det är idag.

Av materialet efter fängelset gillar jag egentligen bara Belus, och den står sig inte mot det gamla materialet. From The Depths Of Darkness (återinspelningar av gamla låtar) måste jag erkänna är rätt bra, även om de inte alls uppnår originalens klass. Att välja en favorit bland de gamla är näst intill omöjligt... Just nu är jag nog svagast för Aske och Filosofem, men Hvis Lyset Tar Oss och debuten är också gamla favoriter. Allt är så jävla bra.

Visste inte att de var på g med nytt. Mark of Death är ju jävligt fin så det låter lovande. Finns det några smakprov?

Np: Samael - Into the pentagram

edit: Var bara tvungen att säga något om Filosofem, den är så JÄVLA bra. Produktionen är så jäkla fin så man får rysningar. Något repetitiv, men på den här skivan är det fan inget negativt. Distade vocals brukar inte vara min grej, men på den här plattan låter det riktigt bra. Tyvärr så har inte hans anda skivor fallit mig i smaken, varken de tidigare plattorna eller midi-grejorna eller de senare post-prisonskivorna. I min bok är karln ett one hit wonder. Tycker dock den där heavy metal-stänkaren som var med på någon av hans äldre skivor var rätt rolig.. "War", hette den det?

Ett par riktigt kassa spår finns i och för sig bland hans gamla grejer... Främst War och även Han Som Reiste.

Ge den här låten en ordentlig och fokuserad genomlyssning så ska du se att den är minst lika stämningsfull som Filosofem. När det kommer till enskilda låtar slår den här faktiskt högst av alla han gjort.

https://www.youtube.com/watch?v=Wry9G6rcdQw

Direkt sjukt är det ändå inte för jag är inte lika insatt i Burzum som jag är för andra band. Det är tiden som får avgöra vad jag tycker om Burzum när jag har lyssnat på diskografin 4-5 gånger till.

Jag håller med om att det är väldigt stämningsfull musik och att det är imponerande för en 18-19 åring (han är ju född -73 och debuten är inspelad -92) att göra sådan musik som är, om man granskar tillräckligt mycket, väldigt avancerad i och med att det innehåller så mycket mer än bara melodier och tempon.

Jag får också erkänna med att jag har undvikit Burzum alldeles för mycket, dels för att jag känner att jag hellre lyssnar mer på de band jag gillar mer än att försöka mig på något nytt. Detta har jag blivit bättre på och det är just här som återlyssningarna av Burzum kommer in.
Det kommer bli jävligt intressant. Nästa band som jag kommer att lyssna mer och lära mig mer om är Mayhem, De Mysteriis... kan jag redan tillräckligt mycket om.

Det tycker jag du ska, det går fort också eftersom man kan strunta i allt de gjort efter Euronymous död. Två studiosläpp (Deathcrush och Freezing Moon-singeln) samt två livesläpp (Dawn Of The Black Hearts och Live In Leipzig) täcker allt man behöver höra med Mayhem utöver DMDS. Är man trve så kan man försöka lyssna på Pure Fucking Armageddon-demon, men den låter som ett bilderby.

Wolf's Lair Abyss och Grand Declaration of War är väl de andra att ta sig en titt på, resten är ju Ordo ad Chao och Chimera. Den nya kommer väl snart men det är väl ingen direkt hype?

Ja det är resten det. Det betydligt mer färglösa Mayhem som bör skys som Jehovas.
Ordo Ad Chao är inget annat än ett fult och ärkedåligt spratt.

Är det så? Hur står sig resten av albumen post-Dead då?

Halvsågade väl Stilla lite här för ett tag sedan men har ändå gett den en ny chans. Måste säga att det finns en del ganska skapliga partier men ibland är det provocerande oengagerat. Tycker t ex skivan börjar bra men tredje låten, "Till slutet", är ju så jävla oinspirerad och kass att man bara vill slita armarna av alla i bandet så de aldrig kan spela musik igen. Så fortsätter det genom hela skivan med ganska bra låtar blandat med utfyllnad så det nästan känns så man lyssnar på Mix Megapol. Känns som de har bra idéer men faller på ren lathet vilket bara är respektlöst.

https://soundcloud.com/nidsang/the-gathering-shadows
Ruggigt bra.

Jag tycker inte något av post-Euronymous-materialet är direkt värt att kolla in. Allt är väl inte så värst dåligt, men det ger en ingenting. Den nya bjuder inte på något nytt, den låter rätt mycket Ordo Ad Chao fast med "bra" produktion. Överljudssnabba hackspettrummor, avancerat riffande och Attilas sedvanliga sånginsats (som dock är jävligt bra).