Udda Hemnet-Booli-objekt.

Någon som är väldigt mån om yta? Gästerna släpps in i vardagsrummet och matsalen, men aldrig över tröskeln till köket? Det där är en sån otroligt småborgerlig och uppåtsträvande livsstil som jag bara hatar. Dom har inte lagt några pengar på köket, eftersom det inte var viktigt att visa upp. Kvinnan kom nog från lite enklare förhållanden, så det var liksom ingen idé att lägga några pengar på henne. Samtidigt som det är så otroligt viktigt för dom att visa upp en fin yta i dom rummen som visas upp.


Jag tycker iofs att det är lite kul med den typen av färgglada inredningar. Men jag skulle också ledsna ganska snabbt, kanske redan efter ett halvår. Fördelen med mer neutrala interiörer är ju att dom håller längre....

Det är väl mer en generationsfråga. Detta att lägga en förmögenhet på köksinredning är ett relativt nytt fenomen. Dessutom så var väl inte mycket nytt överhuvudtaget i huset. Gamla möbler i salongerna ser mer tjusigt ut än gammal köksinredning.

Då är det väl mer skrytigt med de överdrivet påkostade köken!

Det är väl dagens småborgerlighet som visar sig i lyxiga kök idag.

Såg också detta, påminde mig om min mamma Det var en speciell generation med gröna fingrar. Hoppas alla dessa fina krukväxter blir omhändertagna...

Jag generaliserar naturligtvis en smula, men traditionellt sett levdes arbetarklasstillvaron mest i köken. Från dom stora bondköken på landet till städernas trång kyffen. Det var i köket livet levdes. Sen var det en uppdelning mot den mer traditionella borgerliga livsstilen, där man skiljde på umgänge och arbete. Familjelivet levdes i salongerna, medan maten tillreddes någon annanstans av herrskapets tjänstefolk. Som man helst ville slippa se när dom arbetade.

Och dom där spåren sitter naturligtvis kvar, ganska hårt på sina ställen. Den där uppåtsträvande småborgerliga livsstilen (som jag hatar, och som jag inte kan låta bli att påpeka att jag hatar) såg naturligtvis uppåt för inspiration, även om dom inte hade ekonomi nog att leva upp till idealen. Dvs, man bjöd på kaffe i salongen, dock tillrett i köket av frun, utan inblandning av något tjänstefolk. Man la pengarna på (dåtidens) bling-bling inredning, medan det inte var lika viktigt med dom praktiska sakerna, som kök och badrum.

Det är ju lite intressant att vi faktiskt har gått tillbaka till dåtidens bondekök för inspiration. Maten tillagas och måltider delas i öppen samvaro mellan hushåll och gäster. Jag kan faktiskt tycka att det är ganska sympatiskt. Och om jag får ha en teori skulle jag tro att det har att göra med den massiva medelklassifiering som har skett en eller ett par generationer tillbaka. Dom allra flesta människor i det här landet kommer från bondesamhället, och det ligger faktiskt inte så himla långt bort.

Men visst, det är klart att det är en status-markör med lyxiga kök idag. Det är dagens bling-bling. Som sagt, min poäng är att jag faktiskt tycker att det är ganska sympatiskt. Det säger ju en hel del om vad dagens människor tycker är viktigt i deras liv. Samvaro och umgänge med familj och vänner runt köken och maten. På nåt sätt känns det bara så himla svenskt...

Jag tyckte att färgsättningen var hiskelig, det gröna var för giftgrönt och det rosa för skrikigt. Däremot var det rätt häftigt med en lägenhet i just det huset. Går rätt ofta där själv och har funderat lite på vad som ligger där, om det har varit kontor eller lägenheter. Kul att se något inifrån huset.

Sen är det väl inte så jävla noga med färgerna egentligen, det är en rätt enkel sak att justera efter tycke och smak.

Att bondeköket som familjens centrum har följt med in i dagens stora kök låter rimligt. De flesta av oss är bönder några generationer tillbaka. Jag har absolut den genen i mig. Tror det är vanligt att man hellre gör läxor/pluggar/jobbar hemma vid köksbordet eller i soffan än vid det avsedda skrivbordet. Den öppna planlösningen är ju en återgång till storstugan.

Men att det ska vara så påkostat och perfekt handlar ju om statusjakt och uppåtsträvande.
- det är numera status att vara duktig och intressera sig för matlagning
- männen har kommit in i köket - då ska det kostas på
- det är status att vara social

De nya hemmen signalerar att "här umgås vi och lagar mat i glada vänners lag", och matlagningen är så proffsig att proffsutrustning behövs, förstås. Men ofta är nog micron och kaffebryggaren den mest använda utrustningen. Lite take away eller microvärmd färdigmat framför TV:n eller datorn. När man trampat i grottekvarnen för att betala kalaset är det inte alltid så mycket energi kvar.

EDIT: och det separata matrummet som ett sätt att imitera livsstilen hos bättre bemedlade med tjänstefolk köper jag också. Sen ändrades väl inte planlösningarna och idén om hur ett hem bör se ut lika snabbt som tjänstefolket försvann.

Absolut. Tid är pengar, och att stå och laga mat för hand i gästers närvaro är ganska tidskrävande. Statusen sitter i mängden tid man har råd att göra av med. "Haha, jag har så mycket tid att jag kan stoppa min egen korv!"

Nu har jag faktiskt ingen aning om hur andra gör, jag vet bara hur jag själv gör. Men när jag lagar mat till mig själv tar det sällan längre än en halvtimme att tillreda. Om jag inte äter ute eller köper hem. Jag kommer ihåg nån artikel från Råd & Rön, där dom gick igenom vad folk faktiskt lagade till middag varje dag. Alltså, inte vad folk säger att dom äter, utan vad som verkligen händer. Och dom kom fram till att dom tio absolut vanligaste maträtterna tar mindre än en kvart att tillreda. Den vanligaste maträtten i Sverige är pasta och ketchup. Typ, snabbmakaroner. Hälften av dom fem första var pasta i olika former. Nu var det säkert tio-femton år sen jag läste den där, så det kan ju ha ändrats. Poängen är att det är en viss diskrepans mellan innerstadsbornas skryt om korvstoppning på Teppanyakihällen och dom mikrade nudlar som faktiskt dukas fram. Så, visst handlar det om status...

Var det en 90-åring som dom tog in för att filma den där lägenheten eller?
Sluta skaka med kameran för helvete

Jo, har också funderat på det. Måste vara riktigt bra med ljus och utsikt där!

Snörvel...min mormors kök! Eller förstås mina morföräldrars kök, egentligen. Men det var min mormor som var där nästan hela tiden, då hon inte mjölkade korna, gav hönsen och grisen mat...you name it.

I köket fanns vedspis, vedlår, skafferi som man kunde gå in i, ett stort köksbord, kökssoffa där morfar lutade sig efter maten, en stor klocka som tickade på väggen, en liten orgel i ett hörn. I köket var alla, hela tiden. Det fanns en stor, kall sal som aldrig användes.

Jag är så tacksam för att jag fått uppleva detta som liten unge, i slutet av femtitalet. I Sune Jonssons bilder finns detta förevigat.

http://bostad.lansfast.se/bilder.aspx?GUID=490AH3L6Q00QTV0S&typ=CMBoLgh&from =Hemnet
Lite annorlunda lägenhet i gamla stan.
Ett källarvalv har förvandlats till ett sovrum.
Jävligt mysigt men tro inte på spöken om du ska slå till