Varför ska jag passa in i, eller uppfylla en roll överhuvudtaget? Män lär må bäst när man tillåter dem att göra vad dom vill, altså i form av intresse/hobby arbete etc och accepterar dem för det. Vad gjorde Buddah när han inte längre var ansvarig för fru eller barn? han satt och chilla under ett träd och blev smällfet, men framför allt blev han glad. Att mannen har antagit "manliga" roller under historien är inte pga att mannen råkade vara mest lämpad för dessa jobb pga random genetisk utveckling, utan mannen var tvungen att utveckla dessa drag och göra dessa jobb för att kvinnor inte gjorde dessa saker. känner att det blev lite luddigt men typ så här, mannen blev inte jägare för att han var större och starkare, han blev större och starkare för att han tvingades jaga, brottas med björnar, spjuta mammuts etc.
"Mäns" roll borde väl varra densamma som alla människors "roll" eller? var en bra person, var inte ond, etc. Detta lär dock aldrig uppnås så länge män förväntas upfylla sin "manliga" roll som kanonmat och annan skit
Citat:
Ursprungligen postat av
Mangart
Förr i tiden gjorde man sig av med "mansöverskottet" genom att skicka ut dem i krig, på riktigt, inte WoW. Överblivna, bittra och aggressiva män, perfekt för soldater. Fundera förresten på deras kvinnosyn och varför soldater våldtar...
Det där låter lite väl simpelt. De män som frivilligt drar ut i krig gör det för att man uppfostrat dem till "att göra sing plikt". För att bevisa att man hade något värde som man, var man tvungen att dö på fel ände av en bajonett.
"A soldier will fight long and hard for a bit of colored ribbon." som Napoleon sa. Dessutom behövde man inte vara "överbliven, bitter, eller aggressiv" för att dra ut i krig. Du kunde även bli tvingad, man hade "valet" att dra ut i krig och kanske överleva, eller garanterat avrättas som desertör. Kvinnor har ju även gjort sin beskärda del för att föda krigsmaskineriet, vita fjädrar någon? Att män skulle gilla eller må bra av krig och elände känns suspekt, ingen mår väl direkt bra av det? Både ledare och officerare hade stora problem med att få männen att strida under första världskriget, i början satt dom bara och tittade på varandra från var sin sida av leran, det var ju liksom redan pest nog att behöva sitta i en skyttegrav hela dagen utan att behöva strida, ibland kilade en fransman över till tyska sidan för att käka middag. Som "tur" var uppfann man artileriet och senapsgasen, så att man kunde göra båda sidor tillräckligt förbannade att börja skjuta på varandra.
"Soldater" våldtar nog för att det slår slint i huvudet på dom, av uppenbara skäl. Tänk bara på Vietnam tillexempel, du är en 18årig pojke som inte ens får rösta, du blir inkallad för tjänstgöring, så att du kan "beskydda dit land från fientligt hot". När du väl kommer dit märker du att det inte finns något direkt hot mot ditt hemland, utan bara lortiga bönder som inte ens har el i sina hem eller vet vart USA ligger, nu är du fast minst ett år i ett främmande skitland med regn, fukt, lera, malaria och landminor. om du inte drar ut i djungeln blir du fängslad eller avrättad som desertör. Din frihet/överlevnad hänger på att riskera ditt liv och döda folk som egentligen inte har gjort dig något. klart som fan folk blir knäppa. De som inte blev lika galna gjorde det mest förnuftiga och kastade handgranater på sina officerare. eller förstörde självmant ett helt hangarfartyg genom att sabba motorn.
Om nu män är så aggressiva och krigslystna som folk vill få det till, varför drabbas då många av krigsskador? typ PTSD? borde i så fall inte män må som allra BÄST i krig och koas, och få mentala problem av att leva i fredstid?