Den moderna mansrollen: vad är den och vad borde den vara?

En tråd jag dragit mig för att starta, då ämnet är såpass stort, samt att det finns såpass mycket förvirring och ont blod att jag har svårt att föreställa mig en konstruktiv diskussion.

Min målsättning med tråden är att skapa (eller återupptäcka) en positiv mansroll, som motvikt till de negativa beskrivningar som florerar där ute.

Först och främst lite premisser.

• Könen har i generella biologiska skillnader som gör att de generellt passar bättre i olika roller
• Normer vägleder och tränar folk till roller som de rent statistiskt är troliga att trivas i. Även språk är en social konstruktion, men för den sakens skull är det inte onödigt
• Man kan inte avskaffa manliga könsroller utan att avskaffa män. Däremot kan man anpassa dem till vad män faktiskt är.

Du kan förstås ifrågasätta att någon könsskillnad existerar, eller att enskild någon norm är nyttig, men för att det här ska komma någon vart måste alla som deltar i diskussionen faktiskt vara intresserade av att hitta både könsspecifika egenskaper och framför allt hälsosamma normer.

---

Som utgångspunkt bör vi förstå vad män är, för att sedan ta reda på hur mäns egenskaper samspelar med samhället.

Själv gillar jag Jack Donovans ramverk, som förs fram i boken The Way of Men, även om detta inte är ett akademiskt verk. Först och främst gör han en åtskillnad mellan "att vara en bra(good) man" och "att vara bra på att vara man". Skillnaden gör frågan om manlighet amoralisk, och låter oss fokusera på är manlighet utan att ta hänsyn till vad vi skulle vilja att det var. Däremot finns det inte nödvändigtvis någon motsättning mellan dessa. Se det som oberoende variabler hos en person.

Donovan utgår från den förhistoriska människan, samt vilka egenskaper som krävdes hos män. Därför kan vi anta att dessa egenskaper värderas än idag, framför allt på ett undermedvetet plan. För att vara bra på att vara man behöver du:

Stryka - Fysisk styrka: mer är bättre än mindre
Mod - Män måste våga ta risker och offra sig för gruppen.
Skicklighet - Mäns perifera roll i reproduktionen gör att de måste ha något annat att bidra med.
(taktisk) Heder - Signalering av tand-för-tand principen, samt att man bryr sig om att uppvisa de tre föregående egenskaperna. Män som signalerar svaghet bjuder in till attack, vilket sätter hela gruppen i fara. Det är därför folk har svårt för feminina män av alla de slag.

---

Jack Donovan ser ganska dystopiskt på den moderna världen: ett projekt byggt av män för att avskaffa behovet av sig själva, som dock kommer att rämna när tillräckligt många män blir tillräckligt utfasade för att att bli rent destruktiva.

Här kan vi knyta an till mäns minskade deltagande i utbildning. Själv tror jag det hör samman med att man anpassat utbildningen till kvinnor i högre grad, samt att vi förmodligen kommer att se något liknande i arbetslivet allt eftersom manliga arbetsplatser ställer om sin kultur för att välkomna kvinnor. Mestadels hör det samman med att kvinnor har svårt för explicita hierarkier och istället föredrar konsensuskultur. Män har även en tendens att censurera sig själva så fort det kommer in en kvinna i rummet.

---

Den här tråden bör dock inte fokusera på politik, utan snarare om vad enskilda män kan göra för att hitta en mansroll de trivs i, utan att det krävs en återgång till jägar-samlar samhället. Vilka egenskaper bör män odla för att fungera i samhället och samtidigt trivas med sig själva?

Kan inflika att jag tror testosteron, eller snarare bristen på testosteron, har en stor roll i vår nuvarande situation. Har skrivit ett blogginlägg där jag spekulerar i det hela: http://rytger.blogspot.se/2013/11/testosteron-och-dess-franvaro.html

Slutsatsen är att en viktig komponent hos en hälsosam man (som klarar att upprätthålla vår civilisation) är en hälsosam testosteronnivå. Aktiviteter som främjar testosteronproduktionen är (oberoende av varandra) träning och tävling. Kanske hade det varit en lösning på problemen med pojkar i dagens skola?

Som jag förstår det så efterfrågar du vissa universella egenskaper som om de innehas av män gör dem lyckligare och mer lämpade att leva i samhället.

Helt klart finns det en biologisk skillnad mellan män och kvinnor i fråga om preferenser, intressen och vad som skapar välmående. Problemet är dock att variationen inom könen är bra mycket större än den genomsnittliga skillnaden mellan könen. För att ta styrka som ett exempel. Som grupp besitter män en större fysisk styrka än kvinnor som grupp. Dock finns det män som är svagare än genomsnittlig kvinna, kanske pga sjukdom eller helt enkelt för att det finns en stor genetisk variation. Om normen för mannen är att han ska vara stark, så faller dessa män utanför normen, vilket skapar motsatsen till välmående. Därför är det problematiskt att upprätta listor med vad som ingår i en "mansroll" utifrån något slags evolutionspsykologiskt perspektiv och låta detta utgöra norm - några kommer alltid att känna sig exkluderade. I ett samhälle som värderar fler egenskaper, oberoende av kön, så skapas fler möjligheter för var och en att finna sin plats i samhället och bli bekräftad - förutsättningar för välmående. Därför kan ett normkritiskt förhållningssätt (om det inte dras till sina extremer, vilket ibland är fallet i dagens Sverige) i grunden vara sunt.

Oj Roi!

Eloge till seriös trådstart.


Väldigt kort och förenklat svar från mig. (måste fixa middag så kan återkomma)

Eftersom dagens moderna samhälle prioriterar flexibla, socialt kompetenta och empatiska människor
framför stridsduglighet, fysisk styrka eller själviskhet.
Så bör nog män jobba på dessa sidor hos sig själva.

Fina sidor hos den "gamla mansrollen" är också trygghet, stabilitet och självsäkerhet. Men detta ser jag som den manliga motsvarigheten för den kvinnliga rollens empati. Jag anser alltså inte att empati är något specifikt kvinnligt utan ser mer olika uttryck för det.

Kan också tycka att ni killar borde släppa lite av kontrollbehovet mellan män. Loosen up lite helt enkelt. Lite mer visad snällhet samt brotherhood hade gjort er gott.

Folk kommer alltid att känna sig exkluderade. Däremot tror jag att män i helhet mår bättre ifall de försöker uppnå styrka, än ifall styrka avskrivs som oviktigt för att ingen ska känna sig exkluderad. Därför är normkritiska förhållningssätt en memetisk pandemi.

Frågan är varför du tror det. Själv tror jag att mannen mår bäst av att inte känna krav att leva upp till någon form av mansroll. Låt var och en bli salig på sin fason! Däremot kan det vara värt att eftersträva allmänmänskliga ideal, typ de sju dygderna. Man får komma ihåg att de egenskaper som traditionellt ansetts ingå i en mansroll är sådana som utvecklats evolutionärt med ett enda syfte - att öka chansen för mannens gener att föras vidare. Att mannen kände sig lycklig var i det sammanhanget oviktigt.

Just fyskisk styrka är många gånger inte särskilt intressant eller direkt användbart i dagens moderna samhälle, så av den anledningen är det också många gånger inte särskilt viktigt, oavsett vad man anser om normkritiska förhållningssätt.

I övrigt håller jag med ScottWalter. Trygghet, stabilitet och självsäkerhet är fina och för mig typiskt manliga karaktärsdrag.

"Var tid har sin sak" (eller vad det nu heter).

Ja, vi har biologiska skillnader som vi inte ska blunda för men ej heller snöa in på.

Vi är skapta med olika roller. Kvinnan bär barnet och mannen skyddar familjen. Människan är också den varelse som har den längsta barndomen med allt vad det innebär.

Idag behöver inte mannen fysisk styrka för att skydda familjen - snarare tvärtom. Vi har byggt ett samhälle där resurser fördelas och konflikter löses på annat sätt.
Könsrollerna har dock inte förändrats parallellt med detta beroende på att samhället fortsatt att vara "patrialkaliskt" mer eller mindre ända in i våra dagar.
Som jag ser det har kvinnor "uppmuntrat" ett patrialkaliskt samhälle så länge de kunnat dra vinning av det (eller behövt den strukturen för sin och barnets räkning).

Ju självständigare kvinnorna blir, desto större chans till förändring i de rådande normerna.

Man måste dock vara uppmärksam så att det inte blir ur askan i elden. Dvs att normerna byts ut mot andra normer med liknande struktur: T ex så föredrar framgångsrika kvinnor män som är framgångsrikare än dem själva.

Gaphalsfeministertna som skyller allt på mannen vill egentligen behålla de gamla strukturerna men klä dem i en tidsenlig skrud.

Betrakta "strukturerna" ur denna vinkel: I tidernas begynnelse skulle mannen fånga hjortar och brottas med björnar. Sen skulle han ut och kriga. Sen skulle han ut i industrin. Nu ska han passa barnen.
Är vi på väg till: Och snart ska han skrivas in i historien som anledningen till kvinnornas lidande.

Trygghet, stabilitet och självsäkerhet är absolut fina karaktärsdrag, något många söker hos en partner t.ex. Men varför skulle de utgöra typiskt manliga karaktärsdrag? Är det på något sätt viktigare för en man att besitta dessa egenskaper än för en kvinna, och i så fall varför?

Därför att kvinnor generellt är i behov av det.

Donovans "tactical virtues" (som han kallar det) handlar mer om vad män uppskattar hos andra män.

Just "skicklighet" (mastery) är inte lika uppenbart manligt som styrka och mod, men jag tror det hör samman med att män generellt är mer intresserade av att bemästra materiella och abstrakta ting, vilket gett dem en nisch där.

Notera för mig. För någon annan är t.ex. trygghet ett typiskt kvinnligt karaktärsdrag.

mannen står fortfarande för ekonomin oftast i en familj, det är så det ser ut idag.