Den moderna mansrollen: vad är den och vad borde den vara?

Iofs respekterar jag kvinnor som är hederliga och modiga, två av de egenskaper som tagits upp som manliga i den här tråden.

Varför ska jag passa in i, eller uppfylla en roll överhuvudtaget? Män lär må bäst när man tillåter dem att göra vad dom vill, altså i form av intresse/hobby arbete etc och accepterar dem för det. Vad gjorde Buddah när han inte längre var ansvarig för fru eller barn? han satt och chilla under ett träd och blev smällfet, men framför allt blev han glad. Att mannen har antagit "manliga" roller under historien är inte pga att mannen råkade vara mest lämpad för dessa jobb pga random genetisk utveckling, utan mannen var tvungen att utveckla dessa drag och göra dessa jobb för att kvinnor inte gjorde dessa saker. känner att det blev lite luddigt men typ så här, mannen blev inte jägare för att han var större och starkare, han blev större och starkare för att han tvingades jaga, brottas med björnar, spjuta mammuts etc.

"Mäns" roll borde väl varra densamma som alla människors "roll" eller? var en bra person, var inte ond, etc. Detta lär dock aldrig uppnås så länge män förväntas upfylla sin "manliga" roll som kanonmat och annan skit


Det där låter lite väl simpelt. De män som frivilligt drar ut i krig gör det för att man uppfostrat dem till "att göra sing plikt". För att bevisa att man hade något värde som man, var man tvungen att dö på fel ände av en bajonett. "A soldier will fight long and hard for a bit of colored ribbon." som Napoleon sa. Dessutom behövde man inte vara "överbliven, bitter, eller aggressiv" för att dra ut i krig. Du kunde även bli tvingad, man hade "valet" att dra ut i krig och kanske överleva, eller garanterat avrättas som desertör. Kvinnor har ju även gjort sin beskärda del för att föda krigsmaskineriet, vita fjädrar någon? Att män skulle gilla eller må bra av krig och elände känns suspekt, ingen mår väl direkt bra av det? Både ledare och officerare hade stora problem med att få männen att strida under första världskriget, i början satt dom bara och tittade på varandra från var sin sida av leran, det var ju liksom redan pest nog att behöva sitta i en skyttegrav hela dagen utan att behöva strida, ibland kilade en fransman över till tyska sidan för att käka middag. Som "tur" var uppfann man artileriet och senapsgasen, så att man kunde göra båda sidor tillräckligt förbannade att börja skjuta på varandra.

"Soldater" våldtar nog för att det slår slint i huvudet på dom, av uppenbara skäl. Tänk bara på Vietnam tillexempel, du är en 18årig pojke som inte ens får rösta, du blir inkallad för tjänstgöring, så att du kan "beskydda dit land från fientligt hot". När du väl kommer dit märker du att det inte finns något direkt hot mot ditt hemland, utan bara lortiga bönder som inte ens har el i sina hem eller vet vart USA ligger, nu är du fast minst ett år i ett främmande skitland med regn, fukt, lera, malaria och landminor. om du inte drar ut i djungeln blir du fängslad eller avrättad som desertör. Din frihet/överlevnad hänger på att riskera ditt liv och döda folk som egentligen inte har gjort dig något. klart som fan folk blir knäppa. De som inte blev lika galna gjorde det mest förnuftiga och kastade handgranater på sina officerare. eller förstörde självmant ett helt hangarfartyg genom att sabba motorn.

Om nu män är så aggressiva och krigslystna som folk vill få det till, varför drabbas då många av krigsskador? typ PTSD? borde i så fall inte män må som allra BÄST i krig och koas, och få mentala problem av att leva i fredstid?

Vad tjänar jag på att offra mig för ett samhälle som med glädje skulle spärra in mig om de kunde komma undan med det? Eller anstränga mig för att göra livet bättre för diverse människor som dag och natt arbetar för att göra mitt liv sämre? Känns som en tämligen tråkig trälmoral.

Jag vill säga så här. Då mannen är en man och verkligen tar sitt ansvar över sin styrka,mun och ord. Då älskar jag mannen och hans manlighet. Vi är olika biologiskt. Det skall och kan vi aldrig ändra på. Vi är olika men lika mycket värda.
Mansrollen skall vara kvar, men den måste finslipas rejält. Bli ansvarstagande och respektfulla mot kvinnan. Då kommer du att få den respekt du vill ha från mig som kvinna. Ta rollen med stolthet men låt den inte bli kvinnans fall eller kvinnans fångenskap eller en kvinnas lag.
Jag tycker om män som är män och som tar ansvar över sitt språk och hittar en konstruktiv lösning för den frustration han kan känna i samhället. Utan att nedvärdera oss kvinnor eller förbanna oss med mera. Bli den mannen du vill vara och trivs med, men tänk på att din frihet slutar där min börjar.
Den moderna mannen bör titta på sin egen roll. Vad händer då jag gör si eller så? Hur kan jag förändra mig för att vi skall trivas tillsammans. Vad är en man för mig?
Jag vill skicka den frågan till mannen själv. Hur är rollen? Vad borde den vara?
Om män fortsätter att förakta kvinnan med ord och slag så kommer kvinnan att förakta tillbaka.
Ta ansvar över styrkan och manligheten.
De flesta män är bra men rötäggen tar alldeles för stor plats hos er män. Ni måste ta ansvar över dem och visa hur en bra man kan vara. Säg ifrån då en man kränker. Visa att du inte accepterar det.
Då är du den mannen jag vill ha i alla fall.

Jag har inga problem med att erkänna att det saknas många nyanser, men jag vet inte om jag tycker att dina poänger är så klockrena heller. Kanske är det pågrund av att diskussionen inte är så tydlig.

Jag borde kanske börja med att förklara att min första inlägg syftade dels till att poängtera att jag anser att den svenska mannen är oerhört manlig och dels så ville jag poängtera att det ligger lite på män att den "naturliga könsrollen" inte hör hemma i ett samhälle som inte går ut på våld. Sedan tillät jag att vi for iväg på någon form av pseudodiskussion eftersom att jag inte hade en utsatt kurs.


Men mod och styrka visar ju kvinnor prov på hela tiden. Det är bara inte särskilt socialt accepterat om det inte får gå under benämningen "modersinstinkt". Sedan kan jag inte hjälpa att det är förbannat tråkigt att det enda jag får vara är empatisk och moderlig. Allt annat som jag kan använda i arbetslivet ska prompt klassas som manligt. Jag har inte heller känt att folk skulle respektera mig särskilt mycket trots att jag ser ut att uppfylla alla klassiska kvinnoideal. Nej, jag får noll respekt men mycket halvkomplimanger även i en professionell situation. Mao så suger det.

Att lära ut goda ideal har jag inga problem med men att bara pojkar ska få lära sig att visa mod och styrka och kvinnor ska patentera rätten till avkomman för att "det ligger i hennes natur". Det tycker jag är en usel idé. Det finns vissa egenskaper som jag tycker är typiskt manliga(kan vara uppfostran men jag har svårt att se det) och som jag vet att jag uppskattar eftersom jag är precis tvärtom. Men det rör sig dock inte om allmänt goda ideal utan alltså lite mer "könsnischade" egenskaper.

Mansrollen i Sverige är till 100% utiliserad. Svenska män är maskiner och förbrukningsvara helt utan eget människovärde.

När jag började skriva på flashback för snart ett halvår sedan så frågade jag varför du inte lämnar Sverige eftersom du hatar systemet så mycket. Eftersom du uppenbarligen också avskyr kvinnor så kvarstår min fråga:
Varför stannar du?

Du hatar och misstror systemet och minimum hälften av den svenska befolkningen: Res iväg och börja ett nytt liv i ett land som du inte hatar med kvinnor du inte hatar.
Du kommer faen aldrig må bättre av att bara hänga på FB.

Jag förstår att du inte närmare vill belysa detta med våld och den naturliga mansrollen med tanke på att utvecklingen inte är så smickrande för feminismen. Däremot är det ingen tvekan om att våldet har ökat kraftigt de senaste decennierna, finns ingenting som stödjer att någon ökad anmälningsbenägenhet skulle ligga bakom.

Kvinnor och män är födda med olika mentala förmågor som en direkt följd av östrogen respektive testosteronpåverkan under graviditeten vilket ger upphov till olika hjärnstrukturer. Indirekt är detta förstås en produkt av miljontals år av evolution. Det är intressant ändå att kvinnor så ofta gör kopplingen män och våld, eftersom den är helt korrekt. Det första du bör tänka på är att våld historiskt varit en framgångsrik överlevnadsstrategi, du hade inte existerat utan denna strategi. Mer än så vet du egentligen inte och att nuvarande samhälle på något magiskt sätt skulle ha gjort sig av med behovet av våldskapital är naturligtvis bara önsketänkande från din sida. Det vara bara 70 år sen den största människoslakten i världshistorien ägde rum, tror du evolutionen gått i turbofart sen dess?

Med detta sagt så finns det många uttryck för mäns naturliga behov av att tävla och dominera samt olika sätt att styra våldskapitalet i konstruktiv riktning. Fast ett sånt samhälle har vi inte idag. Min bestämda uppfattning är att den mansroll som etablissemanget försöker projicera är distinkt omanlig.

Tyvärr befinner jag mig inte i en situation där jag kan lämna Sverige. Den sekund jag gör det ska jag casha ut och dra. Tills dess återstår att få fler att se saker för vad de är, och åstadkomma förändring.

Dessutom hatar jag inte kvinnor. Tvärtom. Men vi lever i en feministisk kultur som exploaterar kvinnors utdaterade instinkter på ett extremt cyniskt sätt. De kvinnor som idag hålls fram som förebilder är personer i behov av permanent tvångsvård. Det finns fortfarande vettiga kvinnor men de matas dagligen med propaganda från eliten som vill söndra för att härska. Propagandan går ut på att dagligen pumpa ut överdrivna stereotypiseringar av män, samt propagera för att kvinnor ska följa sina primitivaste disruptiva instinkter. Samtidigt optimerar den korporativa staten det privatekonomiska systemet för att belöna atomisering av samhället. Vänstern hetsar ständigt för att skapa motsättningar på makronivå.

Det är ett recept på en totalitär stat.

Huvudskälet för att jag ville ge oss båda ett avslut är för att jag inte förstod denna del^ av ditt resonemang överhuvudtaget. Jag vet inte vad som är mindre smickrande för feminismen i detta sammanhang. Men vi kör väl.


Som redan är nämnt i tråden så har ju mäns testosteronhalt chocksjunkit sedan 80-talet, så om allt kan tillskrivas hormoner så borde ju allt negativt kopplat till testosteron sjunkit med närmare 15% eller vad det var. Två slutsatser:
1. Allt våld är inte kopplat till testosteron.
2. Förändringar kan ske på kort tid.

Sedan handlar allt om mental styrka att faktiskt inte ge efter för vissa saker. Jag har en kropp som signalerar till mig mer eller mindre ständigt att jag borde skaffa barn. Så pass mycket att jag faktiskt vaknar, exempelvis efter att ha umgåtts med barn som är mig kära, på natten av att mina bröst värker och gör ont.(uppenbarligen äter jag inte P-piller) Detta har jag dock inte gett efter för under de senaste 10 åren och jag kommer troligen aldrig ge efter för det heller. Om jag inte kan adoptera. Så om jag kan klara av att hålla tillbaka detta, så kan jag tycka att det är helfjantigt att män försöker bortförklara våld eller otrohet p.g.a. deras hormoner.
Nuvarande samhälle uppmuntrar män att inte ge efter för de eventuella drifter som uppstår vilket jag och många andra anser är oerhört manligt.


Jag tycker att du har en poäng i din första mening, däremot vidhåller jag att majoriteten av svenska män är oerhört manliga. Som jag nämnde tidigare anser jag att dominanta män a la Putin eller Berlusconi är direkt oattraktiva. Trots att nordeuropéer är långt ifrån vackrast så är de mest eftertraktade globalt sett, därmed är nog inte rådande mansroll så jäkla hemsk som du tycks tro.

Oki. Jag håller inte med dig men jag förstår vad du menar, så jag ska sluta mentalpacka väskan åt dig.

"Mod" är en idealisering av risktagande. Så klart kvinnor kan visa det, men de kommer inte lida av att inte visa det.