Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Johanna Björkman, åklagare och expert på DNA-bevisning lyfter fram att
DNA inte ska övertolkas.
(…)


”DNA-analyser diskuteras således sällan i dagens svenska domstolar. Det gör mig aningen orolig. Enligt min mening kan det finnas tre skäl till att DNA-analyserna passerar relativt smärtfritt genom huvudförhandlingarna;

• DNA-beviset är helt enkelt omöjligt att ifrågasätta och därmed punkt.
• Vare sig domstolen eller parterna finner anledning att diskutera DNA-spåret - kanske med hänsyn till övrig bevisning i målet.
• Vare sig domstolen eller parterna förstår att DNA-spårets värde bör diskuteras.
Samma DNA-spår kan peka ut flera personer som är nära besläktade med varandra och biologiska spår som t.ex. cigarettfimpar och använda snusprillor kan planteras på brottsplatser m.m., varför det första antagandet faller på sin egen orimlighet. Min förhoppning är snarare att UC:s genomgång bygger på att DNA-analyserna inte diskuteras mer med anledning av att övrig bevisning i de enskilda fallen är så pass övertygande att DNA-spåret blir droppen som får bägaren att rinna över. Om dock skälet skulle visa sig vara att vare sig domstolen eller parterna förstår att ett DNA-spårs bevisvärde bör diskuteras i ett enskilt fall, då anser jag att den korrekta användningen av detta fantastiska bevismedel är satt ur spel. Så det kanske finns anledning att inte bara stanna vid ett konstaterande att DNA-bevis sällan ifrågasätts – än viktigare är kanske att konstatera varför så inte sker i högre utsträckning.


Det finns således mer att undersöka i vårt DNA-Sverige, men UC:s arbete har varit en bra startpunkt.!
Publicerad 2008-03-14 12:43
Källa: http://www.dagensjuridik.se/2008/03/dna-ska-inte-overtolkas

Placerat DNA

DNA slår det mesta vad gäller bevisvärde i en svensk domstol. Den åtalade kan ha nog så många vittnen som intygar att han befann sig på en helt annan plats när brottet begicks, men finns hans DNA i till exempel en rånarluva som blev kvar i en flyktbil, så lär han ändå bli fälld för brottet. Men hur pålitligt är DNA egentligen som bevis?

En man som avtjänade ett långt fängelsestraff i USA, där bevisningen i fallet byggde helt på DNA, hävdade bestämt att det i så fall måste finnas någon annan med samma DNA som honom. Något som är fullt möjligt i ett land med så många medborgare som USA, även om personen ifråga inte har någon okänd enäggstvillingbror.

Utsmugglad sperma

Denna man nöjde sig inte enbart med att överklaga, utan efter viss övertalning fick han sin flickvän att smuggla ut hans sperma i en bit plastfolie. Flickvännen betalade sedan en prostituerad för att hon skulle stryka sperman på sina kläder, för att därefter gå till polisen och anmäla att hon blivit våldtagen. Därmed räknade den fängslade mannen med att få resning i sitt mål. För ”bevisligen” skulle det ju därmed finnas någon därute som hade samma DNA som honom. Och den här gången torde mannens alibi vara så trovärdigt som det kunde vara då han satt inlåst i ett fängelse, utan att ha haft några permissioner.
Kreativt, kan tyckas. Och hade han haft en flickvän som klarade att stå emot erfarna förhörsledare, så kanske det hade fungerat. Men nu gjorde hon inte det. Så historien slutade med att även flickvännen blev dömd till att tillbringa en period i fängelse.


DNA har placerats

Internationella forskare hävdar att det har hänt att DNA har placerats ut. Forskare - placerats för att någon annan ska bli åtalad och fälld, eller för att poliser ska kunna få någon fälld. Det vore rent av konstigt om så inte skett, hävdar de, eftersom det är så oerhört enkelt att placera DNA. Det finns i vår svett, urin, sperma, blod, hårsäckar etcetera.
Hårstrån framstår som det enklaste att hantera. Vi tappar ju ett stort antal hårstrån varje dag. Lämnar dem i duschen, i en kam, en hårborste, på kudden, på våra kläder och möbler vi suttit i under dagen.
Någon kan genomföra ett mord eller ett rån, och lämna efter sig hårstrån från någon annan på brottsplatsen eller i en rånarluva i en flyktbil. Om den vars hår man hittat är därtill är dömd för brott tidigare, så lär han eller hon få svårt att hävda sin oskuld.

Blev fel i Australien

I Australien dömdes Fara Jama för våldtäkt i och satt 16 månader innan man insåg att den kriminaltekniker som utfört provet och analysen hade slarvat, vilket resulterade i att i att kriminalteknikerna vid Victoriapolisen i Australien förbjöds att befatta sig med DNA under en längre period.

Blev fel i USA

Josiah Sutton dömdes för våldtäkt där bevisningen byggde på DNA. Han dömdes till 25 års fängelse och hann sitta 4 år innan man insåg att det hade blivit fel. Men den här gången var det sannolikt medvetet.
Kriminologprofessorn William Thompson vid Californiauniversitetet, har granskat DNA-bevisning över hela USA. Efter att ha gått igenom DNA-analysen gällande fallet med Sutton, sa han:
– Det här är det värsta jag har sett. Det ligger inte ens i nivå med ett projekt på högstadiet.
Professor Thompson hävdade vidare att han hittat konsekventa snedvridningar av analyserna, ”för att det skulle passa åtalsteorin”.
Det här resulterade i att Houstonpolisens kriminaltekniska labb stängdes och att tusentals fall granskades i efterhand av en oberoende grupp. Sju av de anställda fick disciplinära påföljder och två sade upp sig för att slippa bli prickade.
Granskningen resulterade i att ännu en intagen, George Rodriguez, dömd till 60 års fängelse och som hade hunnit sitta av 17 år, släpps på grund av en felaktig och för ändamålet ”anpassad” DNA-analys.

Blev fel i Sverige

En man, MÅ, får i ett faderskapsmål veta att han med 99,9 procents säkerhet är far till barnet ifråga, enligt Rättsmedicinalverkets beställda DNA-analys. Men en specialistläkare som undersökt MÅ konstaterar i ett utlåtande att han:
Lider av sertolicell-only-syndrom, en sterilitet som han har med sig från könsmogen ålder och som innebär att han omöjligt kan ha givit upphov till någon graviditet genom samlag.
Svea hovrätt kommer därmed fram till att MÅ inte kan vara far till barnet.

Blev fel i Sverige igen

KJ dömdes för stöld av Uddevalla tingsrätt. Avgörande för den fällande domen var att man hittat en vante i den bil där stölden ägt rum, och att det i vanten fanns DNA-rester som med stor säkerhet kunde ”hänföras till KJ”.
Men Hovrätten för västra Sverige konstaterade att:
Några andra spår efter KJ har enligt åklagaren inte påträffats i bilen. Det har inte heller framkommit att KJ vid den aktuella tidpunkten skulle ha uppehållit sig i närheten av bilen. KJ har vidhållit att han inte varit i bilen och bl.a. anfört att han vid tiden för brottet levde "i kappsäck" utan full kontroll över sina ägodelar samt att många i de kretsar han rör sig i haft möjlighet att använda vantarna. Hovrätten anser att hans invändning inte kan lämnas utan avseende. På grund härav bör åtalet i denna del ogillas.

(...)

Källa: http://www.magasinetparagraf.se/rattssakerhet/placerat-dna

(…)
”En DNA-träff på en brottsplats kan vara ett bra bevismedel men innebär självklart inte per automatik att ett brott har blivit uppklarat. Det kan finnas många förklaringar till att en persons DNA avsatts på en viss plats. För att klara upp ett brott där DNA är ett bevis krävs som vid alla utredningar en gedigen förundersökning där alla relevanta utredningsåtgärder vidtas.”
(…)
Internetkälla: http://www.aklagare.se/PageFiles/3825/2008-05%20DNA%20som%20bevis.pdf

forts

Blev återigen fel i Sverige

En man, MS, dömdes i Sollentuna tingsrätt för grovt rån till fem års fängelse. Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, hade säkrat DNA-rester i en rånarluva som använts vid rånet. Och att detta DNA ”med visshet” överensstämde med ett DNA-prov från MS i samband med att han var misstänkt för ett annat brott.
I SKL:s skala över vilken grad av säkerhet de har i sina bedömningar är ”med visshet” den starkaste bedömningen. Som en avdelningschef på SKL uttryckte det:
– När vi skriver ”med visshet” är vi så säkra vi kan vara, med tanke på att vi inte var där och såg när brottet begicks.
Men denna ”visshet” visade sig vara helt fel. För MS bror DS greps senare och erkände rånet. Och DS hävdade att hans bror inte deltagit i rånet. Det här resulterade i att man skickade ett DNA-prov från DS till SKL. Och nu kom SKL fram till följande, enligt Svea hovrätts dom:
Statens Kriminaltekniska Laboratorium har idag lämnat ett sakkunnigutlåtande som visar att DS DNA med visshet överensstämmer med säkrade DNA-resterna från rånarluvan. Det framgår också att DNA-prov från MS med visshet inte överensstämmer med DNA från rånarluvan. Enligt Ricky Ansell på statens Kriminaltekniska Laboratorium har ett misstag begåtts någonstans i handläggningen av ärendet.

Det blir aldrig fel i Sverige

Åklagarmyndigheten kom 2008 med ett RättsPM kallat ”DNA som bevis”. Man tittade närmare på 89 fall av stöld och grov stöld, och kom bland annat fram till följande:

En slutsats som kan dras av domarna är att det är mycket sällsynt att själva DNA-analysen ifrågasätts i domstolen. Endast vid några få fall har den misstänkte gjort gällande att spåret sammanblandats eller förväxlats av polis eller av personal vid SKL. I de fall där invändning om att förväxling förekommit har åklagaren åberopat förhör med personal från SKL. Inte i något fall har domstolen ogillat åtalet efter en sådan invändning.

Vad innebär då det här konkret? En tidigare anställd på SKL som inte vill framträda med sitt namn, har erfarenhet av det här:
– Vi får en skrivelse eller ett telefonsamtal där man frågar om det kan ha begåtts något misstag i samband med en speciell DNA-analys, berättar han. Och någon av våra chefer svarar då att så har inte varit fallet.
– Kan det ha begåtts ett misstag?
– Självklart. Det går alltid att göra misstag. Prover som blandas ihop, eller som inte hanteras rätt. Och vid den slutliga analysen är det ju människor som gör bedömningar, som analyserar och gör sannolikhetsberäkningar.
– I fallet där SKL först fastställde att det med visshet var DNA från en person och sedan med visshet inte var från honom, utan från hans bror som inte var en tvillingbror, vad får sådant för konsekvenser?
– Det där var ju efter att jag hade slutat, men det blir sannolikt inga som helst konsekvenser.
– För att i Sverige framträder då någon chef och säger att ”vi ska se över våra rutiner” och därmed fortsätter allt som tidigare, eller?
– Ja, något i den stilen.

Säkrare med fingeravtryk

Det går också att framställa lämpligt DNA. Enligt den israeliska forskningsrapporten ”Authentication of forensic DNA samples” så kan DNA tillverkas och planteras på en brottsplats. I rapporten hävdas att man på det sättet kan iscensätta en brottsplats.
Erfarna svenska kriminalare hävdar inte sällan att fingeravtryck är säkrare än DNA. Som en uttryckte det:
– Ska du placera ett fingeravtryck så får du ju släpa med dig ett lik, eller i varje fall ett finger som snabbt ruttnar. Det är betydligt enklare att ha med sig några lämpliga hårstrån.
Han får medhåll av en av FBI:s främsta experter på DNA:

– DNA bevisar inte vem som är skyldig till ett brott. Det visar bara varifrån ett prov kommer, säger Bruce Budowle, som leder arbetet med att utveckla DNA-teknik inom FBI.
Men i varje fall tillsvidare döms människor mer eller mindre dagligen för brott i Sverige, där DNA-analyser utgör den helt avgörande bevisningen.

Publicerad 01 Maj 2012 16:00
Research: Frida Sallander
Rättssäkerhet
• Dick Sundevall
• FBI

Källa: http://www.magasinetparagraf.se/rattssakerhet/placerat-dna

Kommentar från D***** N******
28 10 2012
Det har visats att en individ kan inneha DNA från flera olika personer. En sådan individ kallas för "chimera". Ta gärna och googla på det. Som detta: http://genetics.thetech.org/ask/ask172
Källa: http://www.magasinetparagraf.se/rattssakerhet/placerat-dna

Det är även viktigt att skilja på bevisvärdet vid DNA-bevisning. Bara för att man har den typen av bevisning innebär inte att bevisvärdet är lika högt eller lågt jämt. Bevisvärdet varierar beroende på vilken typ av föremål man hittar DNA och om det finns någon annan naturlig förklaring till att DNA finns på platsen.
(…) Det är nog generellt sett lätt att övervärdera bevisning av den här typen då bevisvärdet ses som starkt oavsett. DNA analysen visar dock endast att det spår man hittat på brottsplatsen stämmer överens med de prover som man inhämtat från den misstänkte vid till exempel en kroppsbesiktning enligt RB 28:11. Man kan alltså bevisa att personen befunnit sig på brottsplatsen med viss säkerhet men inte att personen utfört brottet. (fotnot 75) Ett exempel på detta är våldtäktsmål. I sådana fall kan DNA i form av sperma få betydelse vid utredningen av brottet. DNA visar i det fallet att det finns en koppling mellan den misstänkte och offret men man måste ha i åtanke att det bara bevisar att sexuellt umgänge ägt rum och inte att det skett ett sexuellt övergrepp. Att endast finna DNA eller fingeravtryck på en brottsplats ger alltså inte per automatik ett högt bevisvärde. Det är andra omständigheter som gör att bevistypen får ett högt bevisvärde, omständigheter som visats i de beskrivna fallen ovan. ”
Om man gör en jämförelse mellan teori och praktik vad gäller DNA för att grunda skälig misstanke stämmer det mesta bra överens. I båda de fallen (B 9261-10 och B 9021-12) har beslut om skälig misstanke tagit endast på den grunden att DNA och fingeravtryck analyserats och visat vem personen som befunnit sig i lägenheten med stor sannolikhet är. På grund av omständigheterna kring DNA:t i de fallen måste man anse det uppfylla kraven som JO uppställt på konkreta objektivt underbyggda omständigheter.76 DNA i sig får generellt sett sägas utgöra en objektivt underbyggd omständighet. Om DNA-beviset däremot alltid är konkret beror främst på det övriga omständigheterna kring beviset, till exempel var det hittats, mängd och liknande.”
75 Björkman, Johanna, Diesen, Christian, DNA-bevis är inte alltid starka, Juridisk Tidsskrift, 2003-04:04, s. 893ff. 76 JO 1992/93 s. 204.
Källa: Erika Palmeby: SKÄLIGEN MISSTÄNKT FÖR MORD - En utredning av vad som i praktiken krävs för att misstankegraden ska vara uppfylld. Examensarbete i processrätt, 30 hp Examinator: Christian Diesen Stockholm, Höstterminen 2013. JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet
Internetkälla: www.diva-portal.org/smash/get/diva2:703880/FULLTEXT01.pdf‎

Hm... Det här påminner inte så lite om hur pappan till mordmisstänkte Mats Alm
agerade vid några förhör. Han kände sig föranlåten om att betona att han aldrig skulle
skydda sin son om han trodde att denne var skyldig till det som han lades till last.

Sånt gör mig alltid lite misstänksam...när det noga ska poängteras om sånt här.
Då anar jag onekligen ugglor i mossen. Då är det lite lurt...

Jag har återvänt till vittnesmålet med mamman från den 23 maj igen - där finns en upplysning vi länge förbisåg, ännu en märklig motsägelse vad gäller Kristoffer. Vad säger ni som fortfarande håller fast vid teorin att Kristoffer är ett totalt oskyldigt offer för en planteringsmördare, åklagares och polisers vantolkningar av bevis och sitt funktionshinder (denna behändiga universalförklaring till alla märkligheter):

- I förhören och i rätten berättade Kristoffer som vi alla vet en väldigt detaljerad historia om kvällen/natten den fjärde maj:

* En lång skildring av deras sexakt
* Att de tittade på TV, vad de såg och vad som hände när Vatchareeya gick
* Hur han hinkade öl och sen tog bilen till brorsan
* En detaljerad skildring av hur bilfärden gick
* Besöket hos broder med vän. Här var han visserligen lite vag, vilket den elake kan tolka som ett märkligt sammanträffande med att detta var den enda del av historien som kunde stämmas av mot andra personers utsagor
* Hemfärden och den lilla onanistunden (med utförliga skildringar av både teknik, anatomi och resultat)

- Men: Enligt mamman hade han både till henne och broder Daniel rapporterat rejäla problem med minnet av denna kväll:



Uppenbarligen kan inte båda dessa versioner av Kristoffers hågkomster från kvällen vara sanna. Frågan är om någon av dem är det? Jag tvivlar inte på att han har dåligt minne för mycket precis som han själv och anhöriga säger. Men varför då denna underliga blandning av selektiv glömska i vissa fall och knivskarpa minnesbilder i andra? Varför tycks minnet vara som bäst när det gäller saker som ska förklara att han inte kan vara mördaren - saker som inte kan kontrolleras mot andra personer? Hur kan han återberätta en lång sexscen för förhörarna samtidigt som han inte kan dra sig till minnes om han egentligen ringde Vatchareeya eller inte efter hennes försvinnande?

Hur ser ni egentligen på Kristoffer i dessa delar? Har ni överhuvudtaget tänkt på det, eller har ni varit upptagna i att försöka skjuta hål på enskilda indicier så mycket och uppfinna anklagelseakter mot en person som INTE är åtalad att ni glömt bort den åtalades allmänna trovärdighet?

Så här dagen före slutpläderingarna är det en hel hög personer som man gärna skulle vilja ha ett svar på den här frågan från: Quarrel, Zero073, Bajen2013, Remark, Reviews för att nämna några.

Då skulle du också få förklara hur en tröja nerflängd i skuffen skulle kunna avsätta blod där det avsattes och ingen annan stans.

Det påträffade DNAt i det här fallet saknar substans öh.

Det DNA som påträffats kan komma från vemsomhelst med manligt kön.


Grad +1 alltså.... = DNAt kan komma från vem som helst som är en man...... !


Så här är det: Med Grad +1 menar vi att det är mellan sex och hundra gånger troligare att få detta resultat om dna:t kommer från just den aktuella personen än om det kommer från någon annan (6 ≤ V < 100)

Viktigt att känna till i detta (och liknande) fall:

Rättegångsbalk (1942:740)
23 Kap. Om förundersökning
2 § Under förundersökningen skall utredas, vem som skäligen kan misstänkas för brottet och om tillräckliga skäl föreligga för åtal mot honom, samt målet så beredas, att bevisningen kan vid huvudförhandlingen förebringas i ett sammanhang.
4 § Vid förundersökningen skola ej blott de omständigheter, som tala emot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratagas. Undersökningen bör så bedrivas, att ej någon onödigt utsättes för misstanke eller får vidkännas kostnad eller olägenhet.
2 st Förundersökningen skall bedrivas så skyndsamt omständigheterna medgiva. Finnes ej längre anledning till dess fullföljande, skall den nedläggas.
4 a § En förundersökning får vidare läggas ned
• 1. om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottets straffvärde inte överstiger fängelse i tre månader, eller
• 2. om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.
2 st Om förutsättningar för att lägga ned en förundersökning enligt första stycket föreligger redan innan en sådan har inletts, får det beslutas att förundersökning inte ska inledas.
3 st Beslut enligt denna paragraf att lägga ned en förundersökning meddelas av den polismyndighet eller åklagare som leder förundersökningen om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelserna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § första stycket eller om särskild åtalsprövning. Detsamma gäller beslut att inte inleda förundersökning i motsvarande fall. Övriga beslut enligt denna paragraf meddelas av åklagare. Lag (2012:46).
Källa: https://lagen.nu/1942:740#K20


(...)
"2.2.2 Objektivitet
En hörnsten i åklagarens verksamhet är kravet på objektivitet. Denna princip är lagfäst. I 23kap. 4§ rättegångsbalken föreskrivs att åklagaren under förundersökningen inte bara ska beakta de omständigheter som talar emot den misstänkte utan även tillvarata bevis som är till den misstänktes fördel. För att kunna leva upp till objektivitetskravet krävs en viss distans från åklagarens sida."
Källa: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1563086&fileO Id=1566170 Winblad, Åsa , "Åklagaren som domare, en jämförelse mellan svensk och tysk rätt" Examensarbete 20 poäng, Processrätt , Termin 9, VT 2004 s 9-10
(...) "Sammanfattningsvis kan sägas att det föreligger stora likheter i det tyska och det svenska åklagarväsendet. Åklagarna i båda länderna har vida befogenheter, något som jag uppfattar som positivt. Detta faktum ställer höga krav på åklagarna men jag anser att de besitter den kompetens som krävs. Vidare skulle situationen svårligen kunna lösas på ett annat sätt då det saknas resurser att utreda alla brott.
I det stora hela åtnjuter de svenska åklagarna en vidare befogenhet än de tyska. De får fatta fler egna beslut. De tyska åklagarna kontrolleras mycket hårdare genom att det krävs bifall från domstolen för att få väcka åtal, utfärda strafföreläggande och ibland även för att få underlåta åtal. Därutöver har åklagaren en mycket mer passiv roll under en rättegång då det alltid är domaren som dominerar förhandlingen. Det förekommer således ofta en dubbelkontroll av de tyska åklagarnas beslut. De uppnår inte samma grad av självständighet som sina svenska kollegor. Detta är den skillnad mellan de olika rättsväsendena som är mest anmärkningsvärd. Förutom detta ligger den största skillnaden i de svenska och de tyska åklagarnas befogenheter i tyskarnas möjlighet att utfärda weisungen och auflagen. Båda rättsväsenden har därmed något att lära av varandra."
Källa: http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=1563086&fileO Id=1566170
Winblad, Åsa , "Åklagaren som domare, en jämförelse mellan svensk och tysk rätt" Examensarbete 20 poäng, Processrätt , Termin 9, VT 2004 s 55

Kravet på objektivitet är alltså en lagfäst hörnsten i åklagarnas verksamhet vilket är oerhört viktigt för rättssäkerheten. Den tilltalade i detta rättsfall har även de neurologiska funktionsnedsättningarna Aspergers syndrom och ADD, och tillhör därmed den första personkretsen enl rättighetslagen LSS. Bland annat innebär den tilltalades neurologiska funktionsnedsättning svårigheter med socialt samspel, kommunikation, svårigheter att strukturera, planera och organisera sin tillvaro, samt stora svårigheter med tidsuppfattningen. I en rättsprocess är framför allt socialt samspel, kommunikation och tidsuppfattning väldigt viktigt. Ingen hänsyn har tagits till dessa omständigheter i detta rättsfall. Tidigt ansökte den ena av de två åklagarna, US, om alla möjliga tvångsmedel och fulla restriktioner som hon lätt fick igenom för den tilltalade. Den tilltalade och hans miljö har undersökts minutiöst. I detta rättsfall kan det enligt min mening finnas möjlig alternativ motiverad gärningsman främst Vatchareeyas gifta älskare/karatelärare som inte är tillräckligt utredd. Utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv ter sig allt detta sammantaget oerhört skrämmande för mig.

Lite sent inlägg, men..

Äkta falu rödfärg luktar metall, rostig spik, liksom blod gör.

Pappa Alm kan än idag tro att sonen inte är skyldig till något.Så jävla bra är inte minnet från sexet. Han minns inte om byxorna var vid fotknölarna, om VB hade bar överkropp, vilken färg det var på trosor och behå. Det hade han kunnat svara på om han hittade på. Och även om sexet är påhitt kan han vara oskyldig till mordet.- Hon slängde ner den i skuffen och tog upp den därifrån, ingen annanstans.