Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Det finns mängder med småvägar kring Boden där man aldrig möter en käft. Vid ödehuset så är det däremot ofta bilar som kör och folk som går.

Hela inlägget andas djup okunnighet och att du inte har en aning om varför likdelarna påträffades som skedde. Moron ..

Åfan, då blir det en slutgiltig dom av TR snart. Eller vad det nu skall kallas.

Ok. Säger inte emot detta då du verkar ha lokalkännedom. Men ändå (vilket var min (ev) poäng): ingen har sett (såvitt känt) någon avlämna kroppsdelar vare sig i ödehuset eller på fp2..

Sant, men det viktigaste av allt, kroppsdelarna hittades. Menar du att KJ är såpass smart att han klarar av att sopa undan alla spår på brottsplatsen och likdelar men begriper inte att kroppsdelarna kommer att hittas, dessutom med hans DNA på ett av benen?

Vid transporter ligger den stora risken för upptäckt och avslöjande. Ju mer tid som åtgår för transport, desto mer ökar risken att nånting oförutsett inträffar. Inte exponentiellt, men linjärt. Ponera att gärningsmannen på väg nånstans för att gräva ner liket efter en mördad kvinna råkar ut för ett motorhaveri, en dikeskörning eller blir påkörd/krockar - eller stoppad av polis som gör en s.k. "flygande besiktning" och vill se varningstriangeln som normalt brukar ligga i skuffen ..

Nej det är sant, men det är en betydligt större risk att lämna av det där än att stöta på någon efter någon av småvägarna tänker jag. Min sambo har en förkärlek att åka på varenda jäkla skogsväg han hittar för att "se var man hamnar". Så jag har åkt på otaliga småvägar runt om i och utanför Boden, och mycket sällan stöter man på någon. Jag har svårt att se att en normalt tänkande person skulle välja ett ställe som ödehuset, ja såvida den inte vill att kroppen ska hittas då. Var tanken att elda upp det hela så måste det även finnas bättre ställen för det

Ja det var en långsökt förklaring till att försöka få in concertan i händelseförloppet.

Impulsivitet är väl inget särdrag hos KJ som individ, inte heller personer med ADD
kan allmänt beskrivas som impulsiva utan snarare "apatiska" och tillbakadragna.

Hej MrFold!

Vatchareeya är styckmördad och kan inte längre själv göra sin röst hörd. Därför blir de digitala bevisen (som är en annan viktig teknisk bevisning) i form av hennes sms- och FB-konversationer viktiga. Dessa konversationer kan vara ett bra sätt att försöka ge röst åt henne, inte sant?

Om jag förstår dig rätt tycker du att jag ägnat mig åt kvasipsykologiska analyser av fb-konversationer när jag i mitt nedanstående inlägg försökte göra en enkel liten jämförelse mellan Vatchareeyas sms/FB-konversation med KJ och Vatchareeyas FB-konversation med MB?



Hur tolkar du dessa digitala bevis, dvs om du jämför Vatchareeyas-KJ:s sms/FB-konversation med Vatchareeyas FB-konversation med MB?



MrFold, du säger att det borde vara en rimlig approach att ta sig an och förklara teknisk bevisning innan man föesöker fria den dömde meddelst kvasipsykologiska analyser av fb-konversationer och liknande. Gärna det. Som jag tidigare nämnt så är det är mycket lätt för en brottsling att placera ut falska DNA-spår


Utsnitt ur: Ds 2007:001 Preskription vid allvarliga brott
AvSverige, Justitiedepartementet
Överväganden och förslag
(…)
8.3.2 Bättre förutsättningar att utreda gamla brott
(…)
Som framgår av vår redovisning i kapitel 6 trädde nya bestämmelser i kraft den 1 januari 2006 i rättegångsbalken och i polisdatalagen. Genom de nya reglerna, som syftar till att göra brottsbekämpning i Sverige effektivare, utvidgades möjligheterna att ta DNA-prov samt att registrera DNA-profiler i DNA-registret och i ett utredningsregister. Polisen menar att det kommer att dröja ytterligare en tid innan man fullt ut kan se effekterna av de nya bestämmelserna men räknar med att de kommer att innebära att betydligt fler brott kommer att klaras upp. Kanske kommer vi i framtiden inte att ha så många ouppklarade, gamla, allvarliga brott.

Överrtro till DNA-tekniken?

På senare år har förekomsten av DNA som bevismedel i domstolarna ökat. Ofta kan DNA vara ett starkt bevis för att knyta en gärningsman till t ex ett vapen eller en plats. Frågan om DNA-bevisning är exklusiv har diskuterats. (fotnot 4). Sannolikt krävs det i de allra flesta fall ytterligare kompletterande bevisning, s k stödbevisning för att ett åtal skall anses styrkt.

I olika sammanhang har det pekats på en risk för övertro till DNA-tekniken. Det är förhållandevis enkelt att plantera spår med DNA på brottsplatser, vilket förutom att det försvårar polisens brottsutredande verksamhet, kan leda till att oskyldiga misstänks för brott. Det kan inte heller helt uteslutas att det finns en risk för att DNA-prover kan manipuleras. Vidare har polisen emellanåt emellanåt kritiserats för att ägna mycket arbete för att söka efter DNA-spår och inhämta DNA-prov på bekostnad av traditionell utredningsverksamhet.

Som vi redivisat är DNA-spår beständiga över mycket lång tid. Mycket annan bevisning försämras däremot allteftersom tiden går. Bristfällig bevisning är oftast ett problem för åklagaren. Men även sådan bevisning som talar mot en påstådd gärningsmans skuld kan försvinna eller försämras allteftersom tiden går. Om det finns gammal teknisk bevisning som talar för att en person är misstänkt för brott kan det uppstå en obalans i bevishänseende till den misstänktes nackdel. Det kan helt enkelt vara svårt att finna omsändigheter som talar mot den misstänktes skuld, vittnen kan ha avlidit eller för länge sedan ha glömt bort händelser.

Åklagaren är skyldig att väcka åtal om han eller hon menar att bevismaterialet är sådant att åklagaren på objektiva grunder kan anta att den misstänkte blir fälld för brottet. Domstolen skall döma en person om åklagaren lyckas styrka åtaler. I svensk rätt råder en fri bevisprövning. Såväl åklagare som domstolar har att beakta samtliga de specifika omständigheter som kan komma att uppstå p g a att prövningen rör gärningar som begåtts lång tid tillbaka.
Fotnot 4: Björkman, Diesen, DNA-bevis är inte alltid starka. Juridisk tidsskrift, 203-04 nr 4, s 890
Källa: Ds 2007:001 Preskription vid allvarliga brott
AvSverige, Justitiedepartementet
S 136-137

Internetkälla: http://books.google.se/books?id=ys1sS0tG9ZoC&pg=PA136&lpg=PA136&dq=plante ra+dna&source=bl&ots=XwhSB8xKXD&sig=MO8vTTr0jWEHRg ms0xhdaJbqGSs&hl=sv&sa=X&ei=y0bJUv3hG6TF4wS6tIB4&v ed=0CFsQ6AEwBw#v=onepage&q=plantera%20dna&f=false

forts

Johanna Björkman, åklagare och expert på DNA-bevisning lyfter fram att
DNA inte ska övertolkas.
(…)


”DNA-analyser diskuteras således sällan i dagens svenska domstolar. Det gör mig aningen orolig. Enligt min mening kan det finnas tre skäl till att DNA-analyserna passerar relativt smärtfritt genom huvudförhandlingarna;

• DNA-beviset är helt enkelt omöjligt att ifrågasätta och därmed punkt.
• Vare sig domstolen eller parterna finner anledning att diskutera DNA-spåret - kanske med hänsyn till övrig bevisning i målet.
• Vare sig domstolen eller parterna förstår att DNA-spårets värde bör diskuteras.
Samma DNA-spår kan peka ut flera personer som är nära besläktade med varandra och biologiska spår som t.ex. cigarettfimpar och använda snusprillor kan planteras på brottsplatser m.m., varför det första antagandet faller på sin egen orimlighet. Min förhoppning är snarare att UC:s genomgång bygger på att DNA-analyserna inte diskuteras mer med anledning av att övrig bevisning i de enskilda fallen är så pass övertygande att DNA-spåret blir droppen som får bägaren att rinna över. Om dock skälet skulle visa sig vara att vare sig domstolen eller parterna förstår att ett DNA-spårs bevisvärde bör diskuteras i ett enskilt fall, då anser jag att den korrekta användningen av detta fantastiska bevismedel är satt ur spel. Så det kanske finns anledning att inte bara stanna vid ett konstaterande att DNA-bevis sällan ifrågasätts – än viktigare är kanske att konstatera varför så inte sker i högre utsträckning.


Det finns således mer att undersöka i vårt DNA-Sverige, men UC:s arbete har varit en bra startpunkt.!
Publicerad 2008-03-14 12:43
Källa: http://www.dagensjuridik.se/2008/03/dna-ska-inte-overtolkas

Placerat DNA

DNA slår det mesta vad gäller bevisvärde i en svensk domstol. Den åtalade kan ha nog så många vittnen som intygar att han befann sig på en helt annan plats när brottet begicks, men finns hans DNA i till exempel en rånarluva som blev kvar i en flyktbil, så lär han ändå bli fälld för brottet. Men hur pålitligt är DNA egentligen som bevis?

En man som avtjänade ett långt fängelsestraff i USA, där bevisningen i fallet byggde helt på DNA, hävdade bestämt att det i så fall måste finnas någon annan med samma DNA som honom. Något som är fullt möjligt i ett land med så många medborgare som USA, även om personen ifråga inte har någon okänd enäggstvillingbror.

Utsmugglad sperma

Denna man nöjde sig inte enbart med att överklaga, utan efter viss övertalning fick han sin flickvän att smuggla ut hans sperma i en bit plastfolie. Flickvännen betalade sedan en prostituerad för att hon skulle stryka sperman på sina kläder, för att därefter gå till polisen och anmäla att hon blivit våldtagen. Därmed räknade den fängslade mannen med att få resning i sitt mål. För ”bevisligen” skulle det ju därmed finnas någon därute som hade samma DNA som honom. Och den här gången torde mannens alibi vara så trovärdigt som det kunde vara då han satt inlåst i ett fängelse, utan att ha haft några permissioner.
Kreativt, kan tyckas. Och hade han haft en flickvän som klarade att stå emot erfarna förhörsledare, så kanske det hade fungerat. Men nu gjorde hon inte det. Så historien slutade med att även flickvännen blev dömd till att tillbringa en period i fängelse.


DNA har placerats

Internationella forskare hävdar att det har hänt att DNA har placerats ut. Forskare - placerats för att någon annan ska bli åtalad och fälld, eller för att poliser ska kunna få någon fälld. Det vore rent av konstigt om så inte skett, hävdar de, eftersom det är så oerhört enkelt att placera DNA. Det finns i vår svett, urin, sperma, blod, hårsäckar etcetera.
Hårstrån framstår som det enklaste att hantera. Vi tappar ju ett stort antal hårstrån varje dag. Lämnar dem i duschen, i en kam, en hårborste, på kudden, på våra kläder och möbler vi suttit i under dagen.
Någon kan genomföra ett mord eller ett rån, och lämna efter sig hårstrån från någon annan på brottsplatsen eller i en rånarluva i en flyktbil. Om den vars hår man hittat är därtill är dömd för brott tidigare, så lär han eller hon få svårt att hävda sin oskuld.

Blev fel i Australien

I Australien dömdes Fara Jama för våldtäkt i och satt 16 månader innan man insåg att den kriminaltekniker som utfört provet och analysen hade slarvat, vilket resulterade i att i att kriminalteknikerna vid Victoriapolisen i Australien förbjöds att befatta sig med DNA under en längre period.

Blev fel i USA

Josiah Sutton dömdes för våldtäkt där bevisningen byggde på DNA. Han dömdes till 25 års fängelse och hann sitta 4 år innan man insåg att det hade blivit fel. Men den här gången var det sannolikt medvetet.
Kriminologprofessorn William Thompson vid Californiauniversitetet, har granskat DNA-bevisning över hela USA. Efter att ha gått igenom DNA-analysen gällande fallet med Sutton, sa han:
– Det här är det värsta jag har sett. Det ligger inte ens i nivå med ett projekt på högstadiet.
Professor Thompson hävdade vidare att han hittat konsekventa snedvridningar av analyserna, ”för att det skulle passa åtalsteorin”.
Det här resulterade i att Houstonpolisens kriminaltekniska labb stängdes och att tusentals fall granskades i efterhand av en oberoende grupp. Sju av de anställda fick disciplinära påföljder och två sade upp sig för att slippa bli prickade.
Granskningen resulterade i att ännu en intagen, George Rodriguez, dömd till 60 års fängelse och som hade hunnit sitta av 17 år, släpps på grund av en felaktig och för ändamålet ”anpassad” DNA-analys.

Blev fel i Sverige

En man, MÅ, får i ett faderskapsmål veta att han med 99,9 procents säkerhet är far till barnet ifråga, enligt Rättsmedicinalverkets beställda DNA-analys. Men en specialistläkare som undersökt MÅ konstaterar i ett utlåtande att han:
Lider av sertolicell-only-syndrom, en sterilitet som han har med sig från könsmogen ålder och som innebär att han omöjligt kan ha givit upphov till någon graviditet genom samlag.
Svea hovrätt kommer därmed fram till att MÅ inte kan vara far till barnet.

Blev fel i Sverige igen

KJ dömdes för stöld av Uddevalla tingsrätt. Avgörande för den fällande domen var att man hittat en vante i den bil där stölden ägt rum, och att det i vanten fanns DNA-rester som med stor säkerhet kunde ”hänföras till KJ”.
Men Hovrätten för västra Sverige konstaterade att:
Några andra spår efter KJ har enligt åklagaren inte påträffats i bilen. Det har inte heller framkommit att KJ vid den aktuella tidpunkten skulle ha uppehållit sig i närheten av bilen. KJ har vidhållit att han inte varit i bilen och bl.a. anfört att han vid tiden för brottet levde "i kappsäck" utan full kontroll över sina ägodelar samt att många i de kretsar han rör sig i haft möjlighet att använda vantarna. Hovrätten anser att hans invändning inte kan lämnas utan avseende. På grund härav bör åtalet i denna del ogillas.

(...)

Källa: http://www.magasinetparagraf.se/rattssakerhet/placerat-dna

forts

Blev återigen fel i Sverige

En man, MS, dömdes i Sollentuna tingsrätt för grovt rån till fem års fängelse. Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, hade säkrat DNA-rester i en rånarluva som använts vid rånet. Och att detta DNA ”med visshet” överensstämde med ett DNA-prov från MS i samband med att han var misstänkt för ett annat brott.
I SKL:s skala över vilken grad av säkerhet de har i sina bedömningar är ”med visshet” den starkaste bedömningen. Som en avdelningschef på SKL uttryckte det:
– När vi skriver ”med visshet” är vi så säkra vi kan vara, med tanke på att vi inte var där och såg när brottet begicks.
Men denna ”visshet” visade sig vara helt fel. För MS bror DS greps senare och erkände rånet. Och DS hävdade att hans bror inte deltagit i rånet. Det här resulterade i att man skickade ett DNA-prov från DS till SKL. Och nu kom SKL fram till följande, enligt Svea hovrätts dom:
Statens Kriminaltekniska Laboratorium har idag lämnat ett sakkunnigutlåtande som visar att DS DNA med visshet överensstämmer med säkrade DNA-resterna från rånarluvan. Det framgår också att DNA-prov från MS med visshet inte överensstämmer med DNA från rånarluvan. Enligt Ricky Ansell på statens Kriminaltekniska Laboratorium har ett misstag begåtts någonstans i handläggningen av ärendet.

Det blir aldrig fel i Sverige

Åklagarmyndigheten kom 2008 med ett RättsPM kallat ”DNA som bevis”. Man tittade närmare på 89 fall av stöld och grov stöld, och kom bland annat fram till följande:

En slutsats som kan dras av domarna är att det är mycket sällsynt att själva DNA-analysen ifrågasätts i domstolen. Endast vid några få fall har den misstänkte gjort gällande att spåret sammanblandats eller förväxlats av polis eller av personal vid SKL. I de fall där invändning om att förväxling förekommit har åklagaren åberopat förhör med personal från SKL. Inte i något fall har domstolen ogillat åtalet efter en sådan invändning.

Vad innebär då det här konkret? En tidigare anställd på SKL som inte vill framträda med sitt namn, har erfarenhet av det här:
– Vi får en skrivelse eller ett telefonsamtal där man frågar om det kan ha begåtts något misstag i samband med en speciell DNA-analys, berättar han. Och någon av våra chefer svarar då att så har inte varit fallet.
– Kan det ha begåtts ett misstag?
– Självklart. Det går alltid att göra misstag. Prover som blandas ihop, eller som inte hanteras rätt. Och vid den slutliga analysen är det ju människor som gör bedömningar, som analyserar och gör sannolikhetsberäkningar.
– I fallet där SKL först fastställde att det med visshet var DNA från en person och sedan med visshet inte var från honom, utan från hans bror som inte var en tvillingbror, vad får sådant för konsekvenser?
– Det där var ju efter att jag hade slutat, men det blir sannolikt inga som helst konsekvenser.
– För att i Sverige framträder då någon chef och säger att ”vi ska se över våra rutiner” och därmed fortsätter allt som tidigare, eller?
– Ja, något i den stilen.

Säkrare med fingeravtryk

Det går också att framställa lämpligt DNA. Enligt den israeliska forskningsrapporten ”Authentication of forensic DNA samples” så kan DNA tillverkas och planteras på en brottsplats. I rapporten hävdas att man på det sättet kan iscensätta en brottsplats.
Erfarna svenska kriminalare hävdar inte sällan att fingeravtryck är säkrare än DNA. Som en uttryckte det:
– Ska du placera ett fingeravtryck så får du ju släpa med dig ett lik, eller i varje fall ett finger som snabbt ruttnar. Det är betydligt enklare att ha med sig några lämpliga hårstrån.
Han får medhåll av en av FBI:s främsta experter på DNA:

– DNA bevisar inte vem som är skyldig till ett brott. Det visar bara varifrån ett prov kommer, säger Bruce Budowle, som leder arbetet med att utveckla DNA-teknik inom FBI.
Men i varje fall tillsvidare döms människor mer eller mindre dagligen för brott i Sverige, där DNA-analyser utgör den helt avgörande bevisningen.

Publicerad 01 Maj 2012 16:00
Research: Frida Sallander
Rättssäkerhet
• Dick Sundevall
• FBI

Källa: http://www.magasinetparagraf.se/rattssakerhet/placerat-dna

Kommentar från D***** N******
28 10 2012
Det har visats att en individ kan inneha DNA från flera olika personer. En sådan individ kallas för "chimera". Ta gärna och googla på det. Som detta: http://genetics.thetech.org/ask/ask172
Källa: http://www.magasinetparagraf.se/rattssakerhet/placerat-dna