Citat:
Jag håller med om behovet av en evolutionär världsåskådning. Jag håller även med om att "vit nationalism" låter vettigt i teorin, men dock inte att norrmän i Waffen SS osv. var "vita nationalister", de var mer sannolikt nordicister. Men tyvärr är ju "vit" "nationalism" mest en fantasiprodukt, då den inte har någon konkret tillämpning i människors vardag. Ukrainafrågan visar ju också på hur "vit nationalism" existerar i första hand som ide, och motsägs av praktiken. "Vit nationalism" bygger dessutom på ett objektivt sett felaktigt grundantagande att alla vita tillhör samma nation. Bara namnet säger egentligen så mycket om hur verklighetsfrånvänd den är, då vita ju inte är någon nation utan en ras. Det borde därför egentligen heta "vit rasism" och inte "vit nationalism".Jo, men samtidigt anser jag att "vit nationalism" kan vara både vettigt och bra. Det är nog en nödvändig överideologi. Någon form av "evolutionär rasnationalism" bör bli vägledande samhällsideologi och religion. Dessutom är många delar av den tidigare folkliga "identiteten" och "kulturen" lika döda eller döende som kristendomen.
Identitet, kultur och sånt är viktigt men det är rasens överlevnad och utveckling i ett lite större och längre perspektiv som är viktigast. En "egen tydlig identitet" kan t.o.m. under vissa omständigheter vara väldigt skadligt och en svaghet som de vita folkens fiender utnyttjar till fullo. Vi ser idag flera exempel på detta i bl.a. Östeuropa där många nationalister är mer fientliga mot sina vita grannfolk och minoriteter än mot judar och icke-vita. Etnisk nationalism och folk är väl trevligt men rasen måste alltid gå före. Jag anser även att imperialism inte nödvändigtvis behöver vara fel och att det under vissa omständigheter kan bli nödvändigt att köra över vita folk som ställer till besvär och på ett eller annat sätt sätter käppar i hjulet för den större rasliga överlevnadskampen. Det är jättekul att det finns några miljoner som pratar ett visst språk och har lite folkdanser och grejer, men i det större evolutionära överlevnadskampperspektivet så väger det ganska lätt.
Under andra världskriget fanns det ju hjältar som tänkte större och längre och därför valde att kämpa för nationalsocialismens seger istället för att kämpa för sina egna nationer. En del skulle väl idag fördöma dessa hjältar som "förrädare" eller förkastliga "vita nationalister" för att de var lojala mot den större raskampen mot judebolsjevismen istället för mot sina egna nationers korrupta, judemanipulerade, småborgerliga och liberaldemokratiska regeringar. Norrmän, danskar, fransmän, holländare, britter m.fl. som kämpade för nationalsocialismens seger var åtminstone i vissa avseenden "vita nationalister".
Identitet, kultur och sånt är viktigt men det är rasens överlevnad och utveckling i ett lite större och längre perspektiv som är viktigast. En "egen tydlig identitet" kan t.o.m. under vissa omständigheter vara väldigt skadligt och en svaghet som de vita folkens fiender utnyttjar till fullo. Vi ser idag flera exempel på detta i bl.a. Östeuropa där många nationalister är mer fientliga mot sina vita grannfolk och minoriteter än mot judar och icke-vita. Etnisk nationalism och folk är väl trevligt men rasen måste alltid gå före. Jag anser även att imperialism inte nödvändigtvis behöver vara fel och att det under vissa omständigheter kan bli nödvändigt att köra över vita folk som ställer till besvär och på ett eller annat sätt sätter käppar i hjulet för den större rasliga överlevnadskampen. Det är jättekul att det finns några miljoner som pratar ett visst språk och har lite folkdanser och grejer, men i det större evolutionära överlevnadskampperspektivet så väger det ganska lätt.
Under andra världskriget fanns det ju hjältar som tänkte större och längre och därför valde att kämpa för nationalsocialismens seger istället för att kämpa för sina egna nationer. En del skulle väl idag fördöma dessa hjältar som "förrädare" eller förkastliga "vita nationalister" för att de var lojala mot den större raskampen mot judebolsjevismen istället för mot sina egna nationers korrupta, judemanipulerade, småborgerliga och liberaldemokratiska regeringar. Norrmän, danskar, fransmän, holländare, britter m.fl. som kämpade för nationalsocialismens seger var åtminstone i vissa avseenden "vita nationalister".
En annan tokig sak är att väldigt många (kanske de flesta) "vita" som av "vita nationalister" inkluderas i det vita rasbegreppet inte är vita i hudfärgen utan utblandade med afrikaner och araber och därför halvfärgade (t.ex. sydeuropeer). Så "vit nationalism" är ofta varken vit eller nationalism om man ska vara petig.
Det är någon sorts internationalism, kosmopolitism för nationalister som alienerats från sitt eget folk och känner större gemenskap med utlänningar. T.ex. för att de delar samma utländska religion, äter samma portionsförbackade McDonaldsmat, är lika känslostyrda som italienare osv. Till sist blir nog vita nationalister ett eget folk och slutar vara svenskar. Detsamma gäller förövrigt för alla som delar samma kultur, alla människor som delar samma kultur smälter med tiden samman till en folkgrupp. Värt att tänka på.
__________________
Senast redigerad av Operations 2014-03-24 kl. 07:52.
Senast redigerad av Operations 2014-03-24 kl. 07:52.