Citat:
Hon skriver ju tydligt att valpen morrar och är aggressiv, och skakar hennes hand i käftarna som om den vore ett byte. Det är stor skillnad på det och vanligt lekfullt valpnafsande - valpen har inte fått tillräckligt med gränser. Jag är absolut ingen stenhård disciplinivrare som förespråkar militära fostringsmetoder, jag håller helt med om att valpars liv (och vuxna hundar också, för den delen) ska vara fyllt till brädden av skoj, kärlek och stimulans. Men man måste ju kunna säga åt valpen på skarpen när den missköter sig - inte med aggression och våld som diverse hjärnsvaga kamphundsägare, utan med kärleksfull tydlighet och auktoritet, som en föräldrafigur.Jag hoppas inte du fortsätter gosa med honom när han morrar och biter på det viset, det kommer inte sluta bra.
Var beträffar bitande i händerna är det ett väldigt vanligt valpbeteende. Valpar, precis som barn, använder munnen till att utforska, och därför biter dom i allt dom kan hitta
Börjar han bita i händerna när ni leker, antingen avled med en leksak, ta bort händerna eller helt enkelt gå därifrån.
Visa han att "Bita i händer = tråkigt, Inte bita i händer = Roligt"
Sen har ni bara haft honom i max två veckor, att han morrar kan ju helt enkelt också vara att han inte riktigt litar på er ännu och är fortfarande lite otrygg i sin nya miljö.
Att börja "markera" och "tillrättavisa" en tio veckors valp som Adversarius här ovan säger tror jag inte på.
Den första tiden, eller ja, hela deras liv, ska vara rolig och tillitsfull, inte massa fyanden hela tiden. Ta bort möjligheterna för valpen att göra fel. om den biter i händerna, ta bort händerna. Morrar den, ta reda på varför den morrar, kanske den är osäker och behöver mer utrymme.
För jag kan lova att det inte har någonting med aggressivitet att göra.
Var beträffar bitande i händerna är det ett väldigt vanligt valpbeteende. Valpar, precis som barn, använder munnen till att utforska, och därför biter dom i allt dom kan hitta

Börjar han bita i händerna när ni leker, antingen avled med en leksak, ta bort händerna eller helt enkelt gå därifrån.
Visa han att "Bita i händer = tråkigt, Inte bita i händer = Roligt"
Sen har ni bara haft honom i max två veckor, att han morrar kan ju helt enkelt också vara att han inte riktigt litar på er ännu och är fortfarande lite otrygg i sin nya miljö.
Att börja "markera" och "tillrättavisa" en tio veckors valp som Adversarius här ovan säger tror jag inte på.
Den första tiden, eller ja, hela deras liv, ska vara rolig och tillitsfull, inte massa fyanden hela tiden. Ta bort möjligheterna för valpen att göra fel. om den biter i händerna, ta bort händerna. Morrar den, ta reda på varför den morrar, kanske den är osäker och behöver mer utrymme.
För jag kan lova att det inte har någonting med aggressivitet att göra.
TS, hur exakt tillrättavisar du valpen? Tänk på att när du kommunicerar med din hund är kroppspråket 90%, och ljuden från din mun resterande 10%. Om du enbart kommunicerar med rösten kommer valpen inte fatta ett smack, eftersom hundar inte pratar människospråk. Visst, de förstår ord och kommandon när de tränats till det, men allt som oftast ser man folk som försöker tillrättavisa sina hundar enbart med långa meningar ("sluta nu Fido, du får inte göra sådär, var snäll") utan att ens röra vid hunden eller påkalla deras uppmärksamhet. Kommunicera med kroppen så mycket du kan. När valpen biter dig - prova att säga NEJ med tydlig och bestämd röst samtidigt som du lägger en hand om dess hals. Kläm inte åt, bara håll runt halsen. Dominanta hundar sluter käftarna om halsen på flockmedlemmar som inte sköter sig - tar du bara ett mycket lätt grepp om halsen så talar du om för valpen att "här bestämmer jag och sådär får du inte göra" utan att det gör ont.
Man FÅR INTE vara rädd för att utöva kärleksfull disciplin mot sin hund, hundar BEHÖVER det. Inget våld, inget vrålande, ingen aggression - bara vanlig, kärleksfull uppfostran, som med ett barn. Vissa är så livrädda för minsta lilla auktoritetsyttring gentemot sina hundar att de tar över hushållet och familjen och blir totalneurotiska eftersom de då antar rollen som flockledare, och därmed måste skydda och leda sina människor. Om en ensam hund ser sig som ledare över alla andra i familjen slutar det aldrig väl. Att aldrig sätta minsta lilla gräns för sin hund kan vara lika skadligt för dem som att vara stenhård disciplinär.