Boden: Mordet på Vatchareeya Bangsuan, maj 2013

Jag vet exakt vad du menar, har tänkt likadant. Försökt att komma på ett köksredskap som skulle passa till C-hugg. Tjatar fortfarande om en vänsterhänt till huggen i ryggen.

Du resonerar som åklagare och polis förmodligen gjorde. Jippi vi har en kuf en byfåne, knepig som fan. Va skönt att vi kan glömma Micke, nu kör vi.
Du kan mycket väl ha rätt, men dom slutade med MB för tidigt. Därför är vi många som klagar. Alla vill vi väl ha in rätt gubbe.

Så då är det så...först i ryggen, sen hjärtat. Ja hur ska det annars passa in det scenario ni tänker er?

Hur tänker du?

Jag ställde frågan,

Ber om ursäkt. Jag uppfattade det som ett påstående.
Jag tror att hon är huggen i ryggen först.
Därefter tror jag att hon är stucken framifrån. Dödande stick.
Vad tro du?

Många av de som skriver här tror att det är här som "rätt" åsikter, tänkande och teorier kommer fram och det är nog därför dessa få förenas här, för sanningen är att det är FÅ som inte nöjer sig med det "enkla" utan tror sig besitta mer kunskap och fakta än alla med egentlig insikt och kännedom fallet (polis/utredare/åklagare) Och tydligen är det här dessa samlas och kläcker sina ideer, ibland om möjligt galnare än dådet själv. Men ute, alltså i verkligheten där vanliga normalt tänkande människor på nära håll tagit del och berörts av detta hemska illdåd råder stor enighet om dels vem som begått det men även i stora drag hur trots att alla detaljer inte finns. Och jag törs påstå att dessa är många i jämförelse med de här som anser att..."dom slutade med MB för tidigt. Därför är vi många som klagar."

Men vad jag tror om huggen, eller snarare vad som känns troligt utifrån de fakta som finns.
Hjärthuggen ska inte heller varit direkt dödande, "sipprande" och inte någon massiv blödning. Lägenheten är inte osannolik mordplats och 2 hugg framifrån, två korta skrik enligt vittnen passar in där. Huggen i ryggen kan ha skett senare, hon var ju död trodde han men visar livstecken och paniken kommer. Där kan nog många jägare intyga om känslan vid en skadskjutning, eller att djuret "kvicknar" till då man tror det är dött...man vill få slut på det...fort. Därav så många hugg i ryggen...OM det nu inte var ett "event" med jävulsk uträkning av stickdjup och antal för att få ett så utdraget lidande som möjligt...MBoudine himself

ALLT? Det är ju det som inte är de rättsvårdande myndigheternas uppdrag. Det eviga implicerandet av (initialerna ovan) saknar stöd i gjord utredning.

Bevisen mot KJ är fullt tillräckliga, perfektion erfordras ej. Tur det, eftersom det torde vara omöjligt i det närmaste. Bevisen räcker för minst 18 år. Man måste se strängare på mord, icke minst kvinnomord.

Precis. Svårbegripligt varför denna person hela tiden skall impliceras. Hen är avförd, man har inte ens brytt sig om att kolla mailandet. Säger allt, allt man behöver veta om den utredningsåtervändsgränden.

Vad jag menar - vilket kanske var otydligt - är att det inte bara handlar om hur ett skärsår ska tolkas. Det handlar om själva uppgiften i sig också. Polisen har förhört ett stort antal personer om Vatchareeya. En (1) av dem alla har uppgivit att hon sett sår/rispor på Vatchareeyas underarmar. Ingen annan (vad jag vet i a f). Denna person hade umgåtts en del med VB mellan 2010 och 2012, men hade inte träffat henne på nästan ett år innan försvinnandet.

Det är lindrigt uttryckt inte mycket att gå på för att dra slutsatsen att ett självskadebeteende förelåg. Om en enda person och ingen annan rapporterat detta skulle jag vara mer benägen att tro att den personen sett fel eller minns fel än att alla andra har missat något så väsentligt.

Sen har vi ju obduktionsrapporten också. Fanns det några skador på underarmarna?

På s. 409 skriver rättsläkaren att hon på höger underarm noterar en (1) "rispformad förändring täckt av små sårskorpor". Mått: 0,6 cm lång och 0,1 cm bred. Det är sträcksidan rispan sitter på (dvs framsidan)

På s. 410 står det att den enda skada som noteras på vänster underarm är en rund, mörkröd missfärgning på 0,9 cm i diameter.

"Självskadebeteende" - i helvete heller. Det finns inte något bevis för att Vatchareeya hade ett sådant. Och helt uppenbart inte vid tiden då hon blev mördad av Kristoffer Johansson.

Verkar sakna den kvantitet, framför allt, som gör självskadediagnosticerande möjligt. Så det kan avföras som postum diagnos.

Ja, det verkar nog troligast att det gått till i den ordningen, på det sättet.
Som jag tror någon var inne på igår, så kan GM (Ja, jag ska vara snäll och hålla öppet
för möjligheten av en alternativ lirare här ett ögonblick eller två) ha pressat ner sitt
offer på ett golv, säng eller mark så hon låg på mage och GM håller ett stadigt grepp
med ena handen vid offrets nacke eller skulderparti och med den andra utdelar denne
de många huggen in i den oskyddade ryggen. Med vissa uppehåll kanske.
För att så snabbt som möjligt döda eller att plåga i en utdragen process?
Fast det ter sig nog ganska långsökt att vår mördare är primärt ute efter att just
förlänga lidandet, utstuderat rikta in sina angrepp mot det skyddslösa offret,
långsamt och avvägt.

Denne har aldrig utfört något liknande tidigare, prövar sig fram som MÖRDARE och det blir
ineffektivt och hafsigt och långvarigt med hela den skrämmande mordakten.
GM vet kanske inte hur mycket som krävs för att släcka livet på en människa.
Hur djupa huggen behöver vara för att åstadkomma dödliga skador. Därför ser det ut som
det gör med sårbilden bakpå kroppen. Och det redskap som råkat hamna i händerna
på vår gärningsman när det förödande vansinniga raseriet slog ner i denne i all plötslighet
var inte att betrakta som det direkt vanligaste och effektivaste när det ska till att
begås blodiga, dödliga gärningar.

Efter de flerfaldiga angreppen med märlspiken eller vad det nu var för någonting som
kom till användning så inser GM att "hon dör ju inte på det här viset", så denne beslutar
att vända på offret i förhoppningen om att hugg/stick i bröst och hjärttrakten ska få
äntligen slut på henne som denne bara i dessa långa, dramatiska och hemska
ögonblick har ett våldsamt, sjukt HAT inför. Han vill verkligen åt hennes liv.
GM väcktes till detta hat denna afton och hatet förvandlade honom i all hast till ett odjur
som bara traktade efter död och blod och upprättelse och någon slags hämnd kanske.
Han vet inte riktigt. Kanske är han försatt i ett tillfälligt psykosliknande tillstånd
och förstår inte så mycket av vad som hänt efteråt. Bara att han då
inser att det grymma går inte att få ogjort på villkor i världen och att det måste orkas med
att vidtas åtgärder för annars är han förlorad, han och hans frihet och för familjens skull
inte minst måste han bara kämpa på hur sjukt svårt det än kommer att bli.

Eller har vi i själva verket att göra med en ganska förslagen och kallhamrad förövare
som visste precis vad han skulle göra den kvällen och var högst medveten om
precis alltihop och vägde varje steg noga och allt var just mycket utstuderat.
Inget plötsligt anfall av ursinne. Ingen kortslutning uppe i hjärnkontoret utan
något helt annat. Och ångrade ingenting efteråt. Och det beredde honom närmast
ett spännande nöje att åka runt och placera ut kroppsdelar i skymningstid eller i arla
gryningsstund. Det var den perfekta underhållningen som han skapat åt sig själv.
Bättre än allt annat han upplevt tidigare. Hans livs utmaning. Och han hade alltså
huvudrollen och ute i marginalen agerade birollsaktörerna med poliser och åklagare och andra
som han hade att besegra som sitt stora mål. Det var poängen med hela "skådespelet",
det som skapade dramat från början. Att bli en slags vinnare i någonting.
I något "Dexterliknande" äventyr. Ute i hans mycket säregna, skadade verklighet.

Ja, den alternative göken försvann tämligen omgående här märker jag.
Han var aldrig med riktigt...