Citat:
Ursprungligen postat av
CarlJanne75
Ber om ursäkt. Jag uppfattade det som ett påstående.
Jag tror att hon är huggen i ryggen först.
Därefter tror jag att hon är stucken framifrån. Dödande stick.
Vad tro du?
Ja, det verkar nog troligast att det gått till i den ordningen, på det sättet.
Som jag tror någon var inne på igår, så kan GM (Ja, jag ska vara snäll och hålla öppet
för möjligheten av en alternativ lirare här ett ögonblick eller två) ha pressat ner sitt
offer på ett golv, säng eller mark så hon låg på mage och GM håller ett stadigt grepp
med ena handen vid offrets nacke eller skulderparti och med den andra utdelar denne
de många huggen in i den oskyddade ryggen. Med vissa uppehåll kanske.
För att så snabbt som möjligt döda eller att plåga i en utdragen process?
Fast det ter sig nog ganska långsökt att vår mördare är primärt ute efter att just
förlänga lidandet, utstuderat rikta in sina angrepp mot det skyddslösa offret,
långsamt och avvägt.
Denne har aldrig utfört något liknande tidigare, prövar sig fram som MÖRDARE och det blir
ineffektivt och hafsigt och långvarigt med hela den skrämmande mordakten.
GM vet kanske inte hur mycket som krävs för att släcka livet på en människa.
Hur djupa huggen behöver vara för att åstadkomma dödliga skador. Därför ser det ut som
det gör med sårbilden bakpå kroppen. Och det redskap som råkat hamna i händerna
på vår gärningsman när det förödande vansinniga raseriet slog ner i denne i all plötslighet
var inte att betrakta som det direkt vanligaste och effektivaste när det ska till att
begås blodiga, dödliga gärningar.
Efter de flerfaldiga angreppen med märlspiken eller vad det nu var för någonting som
kom till användning så inser GM att
"hon dör ju inte på det här viset", så denne beslutar
att vända på offret i förhoppningen om att hugg/stick i bröst och hjärttrakten ska få
äntligen slut på henne som denne bara i dessa långa, dramatiska och hemska
ögonblick har ett våldsamt, sjukt
HAT inför. Han vill verkligen åt hennes liv.
GM väcktes till detta hat denna afton och hatet förvandlade honom i all hast till ett odjur
som bara traktade efter död och blod och upprättelse och någon slags hämnd kanske.
Han vet inte riktigt. Kanske är han försatt i ett tillfälligt psykosliknande tillstånd
och förstår inte så mycket av vad som hänt efteråt. Bara att han då
inser att det grymma går inte att få ogjort på villkor i världen och att det måste orkas med
att vidtas åtgärder för annars är han förlorad, han och hans frihet och för familjens skull
inte minst måste han bara kämpa på hur sjukt svårt det än kommer att bli.
Eller har vi i själva verket att göra med en ganska förslagen och kallhamrad förövare
som visste precis vad han skulle göra den kvällen och var högst medveten om
precis alltihop och vägde varje steg noga och allt var just mycket utstuderat.
Inget plötsligt anfall av ursinne. Ingen kortslutning uppe i hjärnkontoret utan
något helt annat. Och ångrade ingenting efteråt. Och det beredde honom närmast
ett spännande nöje att åka runt och placera ut kroppsdelar i skymningstid eller i arla
gryningsstund. Det var den perfekta underhållningen som han skapat åt sig själv.
Bättre än allt annat han upplevt tidigare. Hans livs utmaning. Och han hade alltså
huvudrollen och ute i marginalen agerade birollsaktörerna med poliser och åklagare och andra
som han hade att besegra som sitt stora mål. Det var poängen med hela "skådespelet",
det som skapade dramat från början. Att bli en slags vinnare i någonting.
I något "Dexterliknande" äventyr. Ute i hans mycket säregna, skadade verklighet.
Ja, den alternative göken försvann tämligen omgående här märker jag.
Han var aldrig med riktigt...