Varför försöker "troende" så sällan bevisa sina teorier?

Troende påstår ju ofta att de har bevis för sina påståenden, eller att de i alla fall är säkra på att de har rätt. Men det är förvånansvärt sällan de försöker sig på att bevisa andar / blodstämning / spådomar etc etc etc. Det är ju inte utan att man blir lite fundersam på vad detta kan bero på..
Kan det vara så enkelt som att de egentligen inte tror på sina påståenden fullt ut?
eller
Att de helt enkelt inte vill bevisa, för om de skulle lyckas så blir deras "tro" inte lika spännande och exklusiv längre?

Om man ser till innebörden av ordet "tro" så innebär det att man helt enkelt tror, man är troende, man tror på gud. Att bevisa sin tro går inte, för då skulle det inte längre vara en tro utan tro skulle övergå i vetskap. Vetskap är inte detsamma som tro.

Jag gissar att troende ser det som ett test.

för att det helt enkelt inte finns bevis på deras nonsens (men därimot heller inga motbevis, lite som kvantfysik)

Som Einstan sa till Nils Bohr "månen finns kvar även när jag inte tittar på den" Nils Bohr svarade "hur kan du bevisa det" Einstein blev tyst.

De försöker sig på bevis ibland men då blir det ofta cirkelbevis

Jag tror också det mycket ligger i benägenheten att tro på saker och snabba förklaringar. De kärar ner sig i den story som de eller någon annan spinner kring ett mytiskt fenomen.

Givetvis minskar det kraftigt viljan att verkligen undersöka vad som hänt och många gånger har de inte den blekaste aning om hur man kan bevisa en teori.

Se på en bibeltroende. En bok skriven och författad för 1500 år sedan är "beviset" som de hänvisar till och lyfter fram. Det är ungefär som att jag skulle ta en bok om Harry Potter och påstå att detta har hänt på riktigt och att boken är ett bevis på det.

Med andra ord, de saknar ofta förmågan att förstå logiska resonemang och hur man vetenskapligt kan testa en teori om den är rimlig eller ej. Det förklarar också varför de inte förstår och verkar totalt blunda inför faktum när en vältestad teori framförs. De kan helt enkelt inte ta till sig alla bevis som ligger framför näsan på dem.

Men är man duktig på att visa hur ett fenomen uppstått och går igenom det noga med en troende person så kan det finnas en viss chans att den troende släpper sin tro och sin fantasifulla story, men den är mycket liten.

jag håller med dig men samtidigt hur kan du bevisa att det är fel att inte "gud" eller man vill kalla det inte existerar?

Att religiösa inte kan, eller kanske inte ens ser behov av att, bevisa sin tro kan jag förstå. Men att de som t.ex. tror på t.ex. blodstämning, telekinesi eller spådomar inte försöker bevisa att de har rätt övergår mitt förstånd. Någon troende borde väl vara tillräckligt vetenskapligt lagd för att kunna undersöka det ordentligt - och det finns ju dessutom båda pengar och berömmelse att hämta som borde kunna locka en del?

Det åligger väl knappast de som INTE tror att bevisa att något inte existerar?

men då måste du väl bevisa att det inte existerar om du kommer med det påståendet?
Är du övertygad om att två atomer inte kan befinna sig på oändligt många positioner som helst?
Om du är det, kan du komma fram med bevis att det inte kan förekomma superposition?

Det är såklart den som kommer med ett extraordinärt påstående som ska bevisa sitt påstående. Kan du bevisa att jag inte har en osynlig rosa enhörning under min säng? Nej, det blir ju bara fånigt om du skulle behöva det, eller hur? Likadant är det med alla extraordinära påståenden - om du påstår att riksbankens alla pengar är dina - ska de då vara det tills någon bevisat att du har fel?

När religionerna skapades av kungarna/adeln för att stärka sin makt, funderade de länge på hur de skulle få folket att blint och utan att ifrågasätta acceptera allt de sade. All religion är nämligen baserad på förtryck och INGENTING ANNAT. Då kom de på den briljanta idén att gudarnas vrede skulle drabba den som krävde bevis, ty den som ifrågasätter TROR INTE och guden som inte blir trodd blir då givetvis fly förbannad och kan ej tygla sin vrede! Därför måste även de människor i tvivlarens närhet se till att denne tror - eller slå ihjäl honom/henne- så att inte gudens vrede även skall drabba de i tvivlarens närhet. Denna delen har tutats in i de hjärntvättade anhängarna sedan barnsben, och därför är de oftast direkt motvilliga till att bevisa minsta lilla struntsak i sin religion, just för att ej bli utpekad som tvivlare.

OK, men om vi bortser från traditionell religion och ser mer till New Age-folket / spöken / andlighet / tarot / blodstämning / telekinesi etc etc? Då borde väl inte dessa traditioner spela någon roll?

EDIT: Bra förklaring angående traditionell religiös tro för övrigt!