Återträffen - en film av konstnären Anna Odell

Hela hennes iris syns ju, vilket är ytterst abnormalt. Hos andra människor syns det mesta men absolut inte hela iriset. För att sedan ta reda på om det beror på att hennes iris är mindre än vad som är normalt eller om hennes hud täcker mindre än det normala, krävs en djupare analys.

Hos en hel del asiater, kan man se ett motsatt fenomen eftersom huden hos dem täcker mer en hos västerlänningar.

Angående hennes film: jag kommer nog se den när den släpps online. Jag tror nog att det är en sådan film där jag vill kunna pausa filmen och se en viss scen flera gånger.

Hursomhelst, tycker jag att det är modigt och beundransvärt av henne att våga provocera, att våga ifrågasätta och att våga vara annorlunda.

Har du en källa för det där påståendet? Eller tror du verkligen att ungar bestämmer sig för att vara elaka bara för elakhetens skull?

Att se på mobbning från bara den mobbades perspektiv är otroligt naivt. Det är, som Rolf sa, mycket mer komplicerat än så.

Såg just på filmen och tyckte den var tankeväckande. Jag själv anser att jag varit med om lätt mobbing genom min skoltid, dock inget nära den nivå som Odell bemött genom sin skoltid, men ändå kan jag känna igen vissa små saker. Exempelvis när Anders, en kille med hög status i klassen, gör tal och snackar om den fina sammanhållning man hade i klassen - då håller Anna inte med. Jag var med om en liknande situation på studentfesten, där någon höll tal och nämnde det, men jag inte höll inte med eftersom jag varit utfryst under min gymnasietid.

Filmen får mig alltså att tänka tillbaka på några mindre mobbingminnen som jag haft. Och ärligt talat blir jag lite glad eftersom jag kan känna och se idag när jag kommit ur situationen att jag inte är bara den osjälvsäkra och dåliga människa som jag kände mig som då.

Jag tror mobbning handlar om att bryta ned mobboffrets jag för att få bättre utgångsläge i kampen om resurser. Resurser som kvinnor/män, jobb, vänner, etc. Mobbaren etablerar en ojämn relation, en hierarki där mobboffret på grund av sin försvagade självkänsla inte förmår kämpa lika bra om dessa resurser.

Det måste vara mycket skönt för dessa när den relationen ställs på huvudet som det gjort med Anna Odell och denna filmen. Överlägsenheten hos mobbaren är nämligen bara en illusion, det enda denne är bättre på är att vara en skitstövel. Det är ingen slump att Anna Odell är bra mycket intressantare än hennes mobbare, det var väl det de såg och försökte sänka.

Jag har en fråga (med risk för att låta efterbliven)

När hon intervjuar människorna, är de dem de riktiga klasskompisarna, eller är det också skådisar???

Dom är skådisar dom med

Tycker den här filmen borde bli obligatorisk i alla skolor i Sverige från årskurs 7.

Bra film, men berörde ändå inte så starkt som jag trott, tycker nästan den är mer intressant som ett formexperiment än något annat, inte minst

En bagatell i samanhanget, men när Anna bjuder in de fd klasskompisarna att titta på filmen, är det inte lite konstigt att vid ett sånt tillfälle

Tänkte också på det. Dock en superbagatell som sagt. Inget som störde.

Efter att nyligen ha sett filmen.
Vet vi hur biografisk filmen egentligen är?
Isf...

Ang din andra spoiler:


Bra musik i filmen och bra skådespel i första delen, den enda jag kände igen där var Niklas Engdahl känns bra för svensk films framtid gällande medelåldersskådisar, andra delen var lite hafsverk, kanske beroende på att de fick ändra de ursprungliga planerna.

Såg också filmen.

Om ni får välja:
1 - Att ha ett förflutet som mobbad.
2 - Att ha ett förflutet som mobbare.

Vad väljer ni?