Gammelmedias annalkande död

Teve-tittandet minskar men sakta. Sen får man ju känslan av att både SVT och SR måste skärpa sig lite och gör så nu när fler och fler ser att de har hållit på med en hel del politisk indoktrinering med skattebetalarnas pengar. Här är det viktigt att mata det sjuka i att "50% av landets journalister (inkl SVT och SR) är miljöpartister".

Miljöpartiet = Vill ha fri invandring till Sverige, inte 5 miljoner, inte 10 miljoner utan 50 miljoner ska få komma hit och få lägenhet och försörjning för jobb finns det ju inte.



Börjar bli tufft nu när det finns så många råttor som slåss om samma ostbit. När osten är slut så blir det tänderna i ryggen på likasinnade, en kamp om överlevnad.

Nej det är alldeles utmärkt i den internationella versionen. Att svenska twitter aldrig har slagit utan mest är något slags dagis för journalister är förstås en annan sak. Men om det händer någonting nämnvärt i världen så är det uppe på Twitter några minuter senare.

Ponera till exempel att vi haft en stor jordbävning i Chile? Att Wikileaks släppt mängder av dokument, det sker ett terrordåd i Paris, eller att en mycket känd internationell politiker arresterats för grovt skattebrott. Det skulle synas stort på twitter inom bara några minuter. Vi skulle ha bilder och video direkt från jordbävningskatastrofen nästa omedelbart (förstahandskällor). Jag menar det är bara att se på CNN nu till exempel med explosionen i Harlem - de har inga egna bilder, och istället efterfrågar man bilder från folk som redan var där (vilka sannolikt redan lagt upp det på nätet).

Uttalanden från polis och räddningsverk som media förlitar sig på kommer att komma ändå och läggas upp i sociala medier. Så vad är det tidningarna bidrar med? Det enda tidningarna har att komma med är i slutändan unika reportage och helt egen grävande journalistik. Allt annat är relativt meningslöst, och tomma kändisreportage.

Inte en jävel under 35 "får sin världsbild via TV". Hela idén med TV-tittande som någon sorts ospecificerad kvälls-aktivitet är bortsopad. Antingen är det något man verkligen vill se--en fotbollsmatch, en bra serie, en viss film--eller så sätter man sig vid PCn och gör något helt annat.

Den gamla modellen där TVn slogs på efter maten och folk samlades till nyheterna finns överhuvudtaget inte längre. Jag undrar hur många som tittar på Rapport och Aktuellt numera. Jag har inte sett dem på uppåt 10 år, de fyller ingen nödvändig funktion längre. Hela magin kring "TV" som de som är födda innan ca 1980 växte upp med är okänd och obegriplig för unga människor, som ger högre prioritet åt både mobil-tfn och PC/surfplatta än åt den åbäkiga och ganska korkade TV-apparaten.

Jag gissar att generations-effekten för TV-mediet är ännu mer dramatisk än för pappersmedia. När den sista Hylands Hörna-diggaren har dött så finns det ingen kvar som ser någon särskild magi kring TV. Man konkurrerar med 10 st andra aktiviteter, varav t ex dataspel är mycket mer attraktiva än dåliga svenska snut-serier. Det hela är som sagt mycket enkelt: TV-mediet är endast intressant när det är något man absolut vill se här och nu.

Video-on-demand kommer att sopa bort utländska TV-serier och kommersiellt gångbara filmer från TV-tablån--folk tankar hem dem när de vill se dem, snarare än att vänta till torsdag kl 22.00 när det "sänds". Detta är redan i full gång, och en process lika oundviklig som papperstidnings-döden. Underlägsna och opraktiska teknologier överlever aldrig i längden.

Kvar blir, för TVs del, tre saker som jag ser det (1) live-sändningar av sport; (2) live-sändningar av TV-producerade event, t ex Melodifestivalen; (3) inhemska/svenska produktioner av t ex serier och film. Av dessa kan (3) hållas vid liv och köras i public service-TV av rent kulturpolitiska skäl. Däremot tror jag (2) inte har någon framtid när TV-mediet förlorat sin speciella status; att något "går på TV" blir ingen imponerad av, även om direktsändning har sin lilla charm. Kvar har vi då (1) vilka kommer att ske oavsett om TV sänder eller ej, och där TV-mediet har en del överlägsna egenskaper i form av stor monitor, utmärkt global distribution, och erfarna produktions-team.

Den fasta TV-tablån har inte många år kvar i livet, och efter den försvinner själva begreppet "TV" i meningen "sänds på TV". TV-mediet kvarstår som en något apart terminal-variant inom det globala digitala kommunikations-nätverket, med huvudsakliga eller möjligen enda syfte att leverera live-sända sport-evenemang. Att public service som SVT fortsätter att prutta ut snyftreportage om zigenare tills jorden går under är irrelevant då ingen efterfrågar dessa program.

Man kan föreställa sig situationen som att hela SVT förvandlas till gamla Utbildningsradion. Sänder gör man även om endast de som vill "utbildas" om zigenare tittar, och så finansieras det hela med statliga anslag utan kommersiella krav. Dessutom kan det av nationella säkerhetsskäl vara bra att ha ett fungerande etermedia med gammaldags teknik. Den mest intressanta frågan är egentligen om SVT lyckas behålla åtminstone delar av den (attraktiva) live-sporten, eller om andra media-hus kapar åt sig allt.

De gamla fyllona inom sportjournalistiken får tydligen sista skrattet här.

- F.G

Det sker en TV-död parallellt med tidningsdöden. I USA rasar siffrorna kraftigt för TV. Och ta SVT som exempel: hur många unga tittare har ett program som Aktuellt? Hur många unga tittare har SVT överhuvudtaget? Det som pågår är i själva verket en total förändring i media-konsumtionen överlag.

Mediavanorna för unga, och i allt högre utsträckning även äldre under 60 är att man tittar på det man vill, när man vill på sina bärbara dator eller surfplatta. Många gillar TV-serier, så man streamar de serier man vill se direkt, istället för att glo på TV4 eller SVT. Vill man se en film så tittar man på en film, utan avbrott för reklam eller nyheter. Konsumtionen har blivit allt mer individuell och det duger helt enkelt inte längre att välja mellan något tråkigt på ena kanalen eller den andra bara för att det råkar vara vad som bjuds just nu.

Jag delar delvis dina farhågor. Samtidigt är det från blaskorna många av de "dagsaktuella frågorna" uppstår. I SVT sitter kulturskribenter, krönikörer och proffstyckare och representerar tidningarna. När DN är jämförbart med Passagen undrar jag om de kommer få samma utrymme, oavsett om det handlar om morgonsoffan eller Debatt.

Livesändningarna av idrott på traditionell TV är också på väg att förloras i viss mån. Fler och fler ser livestream på nätet, i första hand när det inte TV inte bevakar, men sedan när de vant sig vid tex de livfulla och angelägna amerikanska kommentatorerna i till exempel ishockey så väljer alltfler bort de vanliga svenska sändningarna. Sändningar där f.d. stjärnor levererar uttjatade "analyser" och irrelevanta jämförelser mellan spelare som inte längre är aktiva istället för att tala om vad som faktiskt händer på isen.

När det gäller alkoholismen bland journalister i allmänhet och sportjournalister i synnerhet så har jag (med lite hjälp av intervjuer med Jan Guillou) insett att en viss mån av alkohol är fullkomligt nödvändigt för dem i sitt skrivande för att orka skriva indignerat och floskelfyllt om absolut ingenting i år efter år. Ungefär som sovjetmedborgarna på alla nivåer var tvungna att ta till flaskan för att överhuvudtaget stå ut med det allomvarande eländet omkring dem.

Problemet med TV-mediet är i slutändan att det är ett passivt medium. Twitter, tv-spel, forum - interaktivitet är framtiden. Passiva aktiviteter är dåtid. Passé. Aftonbladet har inte kommentatorsfält för att de vill utan för att de MÅSTE. Det medför också att hjärntvättens tid, i stor skala, håller på att förlora greppet om allmänheten. Å ena sidan; å andra sidan-resonemangen har nu nått ner ifrån universiteten ända in i folkhemmen. Det vi ser är det största politiska/tekniska skifte vi sett sedan 1900-talets början när borgarklassen förlorade sitt tolkningsföreträde till arbetarklassen.

Det kanske är läge för mod att ändra rubriken på tråden till
Mediadöden.

Det ser ju lika illa ut för tv.
Egentligen är det väl bara radio som tuffar på. Och böcker då.

Logiskt sett håller jag med dig, men jag är en sann nostalgiker och kan inte annat än medge att klicket på "Tidningsdöden börjar närma sig" har blivit lite av en kvällsritual för mig.

Mediaelitens fall på minner mig om Romarrikets sista, kaotiska århundraden. Vilken gammal provins ska först falla? Är det stampens irrbo av gravplundrare, vilsna journalister och momsfuskande styrelseledamöter? Är det svenska dagbladet, som förr var en nyhetstidning med tillhörande korsord, men som nu förvandlats till ett korsord med tillhörande tidning?

Det enda som saknas är ett modernt gladitorspel där en journalist från varje tidning ska försöka få ur sig så många floskler och "skriv läsaren på näsan"-meningar som möjligt på 10 minuter. Sämst resultat kastas direkt till arbetsförmedlingen utan att passera gå. Näst sist får bära gubb-Jans arkiv till Norra Station...

En undran om ni skeptiker kunde ta på er att förmedla relevanta nyheter för oss törstande!

Vilken skräll om det var ni som fick folkets uppmärksamhet och inte den gamla pk media.
Ni är några stycken, om ni hjälptes åt, kunde ni vara spiken i kistan?

MSM:s makt bygger uteslutande på grupptryck och enkelriktad kommunikation.

För att förstå hur det hänger ihop är Asch:s konformitetsexperiment en bra början. http://en.wikipedia.org/wiki/Asch_conformity_experiments

När MSM påstår något som är en uppenbar lögn (tex att det är dåligt med snö vasaloppet ett år "bevisar" att vi har en katastrofal global uppvärmning) så inser de allra flesta att det är en lögn (för man minns vasalopp 30 år tillbaka som blivit inställda av samma orsak). MEN, eftersom samtliga MSM basunerar ut samma sak och ingen säger emot så blir man osäker på sitt eget omdöme, och därför vågar man inte säga sanningen.
Med sitt informationsmonopol lyckas MSM nämligen ge sken av att deras uppfattning är den allmänna uppfattningen, och därmed så kan man utöva ett form av grupptryck på individen.
Som Asch visade så räcker det bara med att en enstaka individ i gruppen opponerar sig för att grupptrycksfunktionen ska vara verkningslös.
Internet har exakt den funktionen. Den del av befolkningen som inte är supernaiva och lättlurade (vilket är minst 80%) genomskådar MSM, och med hjälp av internet så kan man få vatten på sin kvarn.
Jag skulle därför påstå att PK är mer död än papperstidningen. Visst gapas det som aldrig förr av journalister och politiker, men genomslaget är väldigt dåligt. Man når bara de 20% naiva och korkade (vilket råkar vara det samlade väljarstödet för Mp och V).

Nja det är nog snarare så att jag inte drivs av ett ideologiskt betingat hat mot media för att de inte rapporterar exakt det jag vill. Det gör att jag kan titta på hur det faktiskt ser ut idag istället för att ägna mig åt att drömma hur bra allt skall bli i framtiden när alla tidningar gått i konkurs och ingen längre tittar på tv. Och som det ser ut idag så verkar det vara rätt långt till den lysande mediaframtid som många på detta forum drömmer om.

Det kanske kommer något bättre i framtiden men å andra sidan kanske det inte gör det. Det beror på om någon vill betala. Går det skapa en så attraktiv produkt att generation gratis är beredd att betala eller sälja så pass många annonser att det det lönar sig med nyheter.

Om någon vill betala? Musikbranschen är mer levande än någonsin trots att ytterst få längre är villiga att betala för CD-skivor. Porr produceras i enorma mängder trots att ytterst få köper porrtidningar i kioskerna. Det ska inte förglömmas att för internationella nyheter så har tidningarna bara varit en vidareförmedlare av inköpt material. Ungefär som videobutikerna förmedlade filminspelningar till slutkonsument. När det ledet är utraderat finns inte många anledningar, bortsett från nostalgi, att köpa tidningen.

Nyheter kommer spridas på ett eller annat sätt, tidningar eller ej. Människan spred nyheter långt innan tryckerikonsten uppfanns och kommer fortsätta göra så långt efter den spelat ut sin roll. Det medium som snabbast, billigast och mest rättroget kan framföra nyheter kommer att stå som herre på täppan.