Solipsism - allt är en illusion - samlingstråd

Det spelar ingen roll hur fantastiskt och storslaget det än är. Du skapar ALLT!

Om vi ska leka "tänk om" så finns det scenarion som är mycket värre. T.ex. helvetet.

Även om solipsism är sanningsenligt så skapar du ju ändå varelser som omger och interagera med dig, så du är ju egentligen inte mer ensam än om tillvaron inte skulle vara solipsistisk.

För att spinna vidare på det här så är "Law of attraction" baserat på Solipsism.
Dvs du skapar din egen verklighet genom dina tankar. Det du tänker manifesteras osv.

Men det verkar inte bekymra så många?

Vilket erfordrar att "jag" har förmåga att skapa allt. Däri ligger bristpunkten. Intuitivt sett i alla fall.

Det som stör mig är att det inte finns någon definierad verklighet.
Lika gärna som att du finns och skriver detta i Haparanda. Lika gärna kan jag hitta på allt själv. I mitt medvetande. Det ena är inte mer sant än det andra. Förutom att du förmodligen inte sitter i Haparanda.

Ja varför skulle du inte kunna skapa allt?

All ensamhet jag känner är i referens till den här världen. Om jag inte förnimmer min ensamhet i ett större sammanhang mår jag inte dåligt av det.

Menar du observation i dess kvantfysiska innebörd? Personligen tror jag det, ja. Vi har massor av exempel på saker som går tvärt emot våra antaganden, och ibland tvärt emot vad vi uppfattar som våra observationer. Uppenbarligen räcker inte det för att vi inte sen blir tvungna att ändra oss när vi får reda på*hur det egentligen ligger till.

Ja om saker och ting finns utan observation är som bekant svårt att fastställa. Det här höll ju Einstein och Bohr på att bråka om när det begav sig. Och tom Einstein lär ju ha yttrat att "livet är en illusion".

Apropå ditt förnimmande av din verklighet så är det djupt subjektivt. Aka solipsism

Jag ser inte hur något av detta på något sätt styrker det du säger.

Finns det något som säger motsatsen?

Det är fullkomligt meningslöst att med det mänskliga egot försöka hantera djupa filosofiska spörsmål av det här slaget. Ja, alltså riktig filosofi som berör existensen, inte hur ett samhälle bäst bör skötas och slikt.

Svar på livets gåta fås först då man går bortom egot medelst yoga, meditation, bön och liknande. Ditt nuvarande dagsmedvetande är en tunn, tunn slice av vem du är, det inser du om du betraktar ditt undermedvetna. Du är enorm, och då snackar vi det jordiska egot. Mycket lite av den person du är nu är inom blickfånget för dig under den dagliga lunken. När vi lämnar egots domäner så kan ordentlig svindel infinna sig för då blickar du ut i den gränslösa evigheten, och sällhet och "vetskap" infinner sig.

Detta kan komma som ett livsomvälvande, abrupt uppvaknande som sedan plockas upp och förfinas, eller avklingar. Exemplevis genom det som är känt som uppväckt "Kundalini", vilket kan beskrivas som de österländska systemens svar på kristenhetens Helige ande, men oftast kommer insikten och vetskapen gradvis som droppar under ökad kompetens inom meditaion och yoga.

Att försöka "resonera" sig fram till någonting substantiellt på det här området är bara att glömma, och skapar ofta obehag och ångestrepell som du säger, eftersom du under övningen lämnar egots domäner med egot som guide, vilket inte uppskatas av egot.

Inget säger motsatsen så vitt jag vet.
Kvantfysiken visar mer och mer på att det enda som"finns" är det som du observerar för stunden.
Därav mina undringar om vad "verkligheten" egentligen är.
Kan lika gärna vara en dröm.

Du tänker alltså helt och hållet bortse från yggdrazils påpekande om att du totalt har missförstått vad "observation" betyder i kvantmekaniken?