Nationalism och geopolitik - en paradox.

Bland de europeiska högerextremisterna står Svenskarnas parti och Nordisk ungdom ganska ensamma i sitt oreserverade stöd för Svoboda och Högra sektorn. Förutom det nazistiska Danskarnas parti som tagit ställning för de "ukrainska nationalisterna" är stödet för Ryssland starkt bland Europas extremhöger.

Serbiska fascister har till och med tagit sig till Krim för att stötta Ryssland och "visa stöd till det ryska folket". Det ska röra sig om fem personer från "Tjetniker-rörelsen" som är en fascistisk rörelse från Serbien och som drivit paramilitär verksamhet under krigen i före detta Jugoslavien. Tidningen Nezavisne novine från Banja Luka i den serbiska delen av Bosnien, uppger att samtliga som rest till Ukraina är veteraner från Kosovokriget. De serbiska fascisterna ska ha bjudits in av ryska kosacker och kommer att placeras ut vid så kallade "checkpoints" kring Sevastopol.

Det grekiska nazistpartiet Gyllene gryning har tagit avstånd från protesterna i Ukraina som de kopplar till det "amerikansk-judiska samfundet".

Manuel Canduela, partiledaren för spanska Democracia Nacional, skriver på Facebook att Ukrainas interimregering är illegitim. Democracia Nacional representerades på ett nazistmöte i Sverige 2013 anordnat av Svenskarnas parti, där även Svoboda deltog.

Vice partiledaren Karl Richter från tyska NPD, som även de hade företrädare på Svenskarnas partis möte 2013, menar att Västeuropa inte ska lägga sig i Ukrainas angelägenheter och att det är USA och inte Ryssland som kränker andra nationalstaters suveränitet och integritet.

Ungerska Jobbik har tagit avstånd från interimregeringen i Ukraina och kräver att den ungerska minoriteten i landet får ett eget autonomt territorium i västra Ukraina.

British National Party, BNP, skriver i ett uttalande att "De ukrainska nationalisterna har blivit manipulerade av 'onda' västerländska krafter."

I samma uttalande kallar de Rysslands intervention i Ukraina för "rättfärdig" eftersom Ukraina inte garanterat den "ryska minoritetens rättigheter". Europa ska hålla sig borta från Ukraina som är Rysslands angelägenhet, menar partiet.

Det italienska högerextrema partiet Forza Nuova, som har goda kontakter med BNP, men också med Svenskarnas Parti, är lite mer nedtonade i sin syn på krisen i Ukraina. Partiet leds av fascistideologen Roberto Fiore. Den 27 februari skrev han ett öppet brev till Svoboda där han uttrycker sin förståelse för att ukrainarna vill vara en del av "Europas folk". Samtidigt varnar Fiore för att EU är i händerna på "banklobbyn och de antikristna samt Frimurarna." Fiore uppmanar Svoboda att försvara "Ukrainas frihet mot dessa krafter."

Den 6 mars publicerade Forza Nuova ett uttalande där partiet tog avstånd från Högra Sektorn, eftersom dessa ska "stridit" tillsammans med "nazi-sionistiska grupper" som hjälpt till att "montera" kriget i Ukraina och förhindrat avtal som skulle garantera Ukrainas oberoende. Forza Nuova menar att Svoboda är det enda parti som för en "nationalistisk kamp" i Ukraina.

Franska Front Nationals utrikespolitiske talesman, Aymeric Chauprade, visar stor förståelse för Ryssland. Han skriver i ett uttalande att EU är ansvarig för den situation som uppstått i Ukraina. Han menar att Kiev inte har någon laglig regering, utan pressas av radikala miliser som förstört demokratin och den ortodoxa kyrkan. Chauprade hävdar att de ryskspråkiga fråntagits sina rättigheter. "Putin kan inte slå dövörat till nödropen från de oroliga människorna I Sevastopol", menar han.

Mer försiktiga är FPÖ i Österrike och Geert Wilders frihetsparti i Holland.
FPÖ:s partiledare Heinz-Christian Strache är öppen för att den ryskspråkiga delen av Ukraina kan bli självbestämmande, men att detta måste ske fredligt och i samförstånd med Kiev, EU och Ryssland. Geert Wilders största fokus är att EU inte ska ge Ukraina ekonomiskt stöd.

Sen förstår jag inte riktigt varför Ryssland ska spänna musklerna mot det ukrainska folket? Om Putin är orolig för NWO är det väl mot dom han ska rikta sina åtgärder?

Considering how new the grouping of countries is, BRICS’ creation has already been unquestionably a geopolitical game changer, and its repercussions are already significant. Gone are the days of the mid 1990s, when a weak and crumbling Russia could let NATO bomb its long-term historical ally Serbia and let the West impose its will in the dismantlement of Yugoslavia. The coming of age, as a major international player, for BRICS was to win the showdown with the West over the Syrian crisis at the end of 2013, and by doing so perhaps to have defused World War III.

Forcefully dissuading the United States and its eager European vassals from attacking Syria in 2013 is BRICS’ biggest foreign policy accomplishment so far. At the peak of the crisis, BRICS became more coherent, and the four other partners fully backed Russian President Vladimir Putin’s uncompromising stance. The turning point was during the G20 summit in early September 2013 in St Petersburg. In late 2013, BRICS drew a line in the sand. The US imperialist follies in Afghanistan, Iraq, and Libya would not be allowed a repeat in Syria or Iran. It had to be done. The days of American exceptionalism had come to an end. Under the impulse and leadership of Putin, BRICS came down resolutely and unanimously against a US-NATO military intervention in Syria.

The Cold War was a bipolar period of history defined by a stalemate between two empires. According to Mr. Putin, BRICS brings the hope of a truly multipolar world without empires. President Putin, in principle, doesn’t view BRICS as an opposing force to the West. For Putin, “BRICS is a key element of an emerging multipolar world.” In an interview with Itar-Tass agency in late March 2013, before the BRICS summit in Durban, South Africa, Putin said that “The group of five has repeatedly affirmed its commitment to the fundamental principles of international law and contributed to strengthen the UN central role. Our countries do not accept power politics or violation of other countries sovereignty. We share approaches to the pressing international issues, including the Syria crisis, the situation around Iran and the Middle-East settlements.”

There has also been completely unfounded accusations that Ukraine’s interim government is “Neo-Nazi” and “Ultranationalist.” Timothy Snyder has done a wonderful job debunking these claims. The truth is that much of Ukraine’s present leadership, including Yatsenyuk are Jewish. Jewish community leaders in Ukraine have also refuted Russian accusations.

Only the most twisted mind could conceive of a Jewish led Nazi conspiracy. Are there Neo-Nazis in Ukraine? Sure, just as there are in Chicago and every other major American city. Are some politically active? Yes, as is David Duke in our own country. Do they have any power to shape policy or events? Categorically no.