Citat:
Ursprungligen postat av
Torssell
kommer att ske i den Sverigevänliga folkrörelsen. Den radikalism som Svenskarnas parti visar är jag helt främmande för. Jag vill ha ett öppet demokratiskt samhälle enligt rättsstatens principer, öppenhet, välfärdsstaten och ett värnande av nationen, kulturen, språket och traditionerna. Etablissemang ska alltid ifrågasättas och granskas. Samtidigt får man aldrig glömma humanismens principer och den individuella godheten. Motståndare ska ha samma rätt som jag att yttra sig.
Stefan Torssell
Vad är det för "radikalism" du menar att SvP visar? Det enda SvP gör är att konstatera att Sverige är svenskarnas land och skall så förbi, och att vi svenskar skall förbli svenskar. Det är inget radikalt med det. Det enda radikala är den nuvarande situationen i landet, som med rätta kan beskrivas som så att vårt land invaderas av främmande och fientliga folkgrupper.
Vad gör man som nationalist om man ser sitt land invaderas och koloniseras? Om man ser sitt folks historiska levnadsområde tas över av etniska främlingar från jordens alla hörn. Konsekvenserna blir att man måste agera, försvara sig och gå till angrepp mot invadörerna, och att man inte tänker tillåta att sitt folks levnadsområde faller i främmande folks händer, eller att ens eget folk trängs undan till små reservat. Om man inte klarar av se att det är detta som måste göras, utan istället tror att det finns en annan väg, som innebär att man inte tar striden, så står man inte bakom nationalismen fullt ut, utan man ser den blott som en ytlig dygd som man kan villkora bort när konsekvenserna av nationalismens inre principer kräver handling istället för ömkande och passivitet.
I själva verkat är det så att alla statsbildningar som syftar till att upprätthålla ett folks etniska, kulturella och geografiska suveränitet vilar på användandet av våld - mot de som motsätter sig folkets existens och som har intresse av att tillskansa sig folkets resurser. I den verkligheten så finns det inte plats för någon humanism eller demokrati, utan det enda som gäller är att kunna försvara det man önskar behålla med våld och styrka, så att angripare bedömmer det allt för kostsamt att försöka sig på ett försök.
Uppenbarligen så upprätthålls inte det svenska folkets etniska, kulturella eller geografiska suveränitet längre, vilket är en direkt konsekvens utav allt för mycket "demokrati" och "humanism". Således så kan man inte förvänta sig att någonting kan åstadkommas innan de som önskar en förändring inser att man inte kan försätta hylla de värden och principer som har satt oss i situationen vi befinner oss i.
Själv är jag ung nog att jag kommer leva när svenskar inte längre är majoritet i vårt eget land längre, och jag inser att det inte är någon rolig situation. Men jag inser även att vi har ett val - antingen accepterar vi det ödet, att fördrivas och utrotas som etniskt urskiljbar grupp, detta är den konservativa vägen, som skyr alla former av "radikalism", eller så tar vi upp kampen och organiserar oss för att möta framtiden. Och det är bättre att organisera oss nu medans vi fortfarande är majoritet och besitter de mesta av resurserna i landet än att göra det senare.
