Citat:
Ursprungligen postat av
Viracocha
Dan Eriksson menar att de 99,99% av världens nationalister som kritiserar den judiska statskuppen, är anställda av underrättelsetjänster.
Det har jag aldrig påstått. Men ditt beteende påminner mycket om det som beskrivs i det läckta utbildningsmaterialet...
Hursomhelst, att vara kritisk mot USA:s, EU:s och andra intressens involvering i revolutionen är inte fel, det är sunt. Även jag har hela tiden varit emot denna inblandning, och lika så alla andra jag känner. Vad jag försöker förklara i texten är att vi stödjer de nationalistiska krafterna i landet, och att interimregeringen inte är samma sak som nationalisterna. Att därmed beskylla nationalisterna för beslut interimregeringen tar är mycket ohederligt.
Vad jag också försöker förklara är att kompromisser är en del av det politiska spelet om man är en del av en regeringskoalition. Detta är självklart för de flesta människor, men när man kan sitta anonymt och utan vare sig ansvar eller makt är det lätt att vara benhård radikal som aldrig skulle vika en tum. Svoboda måste förhålla sig till verkligheten, och för att kunna avancera sina intressen måste man kompromissa och ge andra delar av koalitionen segrar de vill ha — även om de ibland går på tvären mot Svobodas inställning.
Jag försöker också förklara att vårt stöd inte ska vara villkorslöst, och att det bara bör riktas till de ukrainska nationalister som vill kämpa för en tredje väg.
Men, berätta gärna vad du tycker Svoboda skulle göra istället för att kompromissa och på så sätt lyfta fram sina positioner? Skulle de ställt sig utanför interimsregeringsbildandet? Skulle de som minsta parti krävt att de två andra partierna anpassade sig helt till dem? Skulle man stöttat Yanukovichs utsugeri av folket och ryssvänliga agenda där han tryckt tillbaka den ukrainska identiteten?
Återigen är det ett satans gnäll om att alla andra gör fel, men berätta vad Svoboda och de andra nationalisterna skulle gjort istället. Vi försöker stödja de nationalistiska krafter vi ser som positiva, och det gör vi enklast genom dialog. Hur Multikulti-Putin och hans ryska imperialism skulle kunna vara ett alternativ för våra Östeuropeiska vänner ser jag inte alls.