Radio Svegot

Det saknades ett "Jo så är det ju" från Magnus på slutet, då hade det varit 10/10.

Riktigt jävla rolig.

Jonas måste fan gå till en talpedagog, det är sorgligt att han inte får fram det han vill säga, eftersom han ofta kommer med väldigt bra synpunkter.

Har han någon slags stamning eller annan talstörning eller varför gör han sådär hela tiden?

Verkligen? Själv tycker jag att följande beskrivning passar mig rätt bra:

Du säger att det är vad du tycker, vilket bevisar min poäng; man tycker om det man vill höra.

Fast nej. Din poäng stämmer inte.



Nu är det inte så att vissa går runt och är lögndetektorer. Om du säger att katten på din avatar, som vi kan låtsas är din katt, heter en sak. Så kan man anta att den heter det. Då kan man tänka sig att du är en trovärdig källa man kan lita på. Det handlar då också endast om en detalj.

Men när det sen börjar handla om teorier och idéer etc. då är det inte relevant vem som säger vad. Eftersom att det handlar om vad som är logiskt och inte. Och då är det skitsamma vem som sagt vad om något. Eftersom att man litar på sig själv och sin egen bedömning av det som sagts / skrivits och om det är rimligt eller ej.

Precis som användaren du citerade skrev:

Haha, påminner om Henke Larsson fast ännu mer uppskruvat.

Har faktiskt märkt ett mönster där, Jonas tenderar att ge infrån sig det där ljudet när han är på väg att säga något viktigt. Många akademiker har liknande 'ticks', kanske är det ett sätt att ge orden mer tyngd och få det man säger att låta mer insiktsfullt. Melvyn Bragg t.ex. tenderar att tala snabbt, lågt och sluddrigt när han ställer frågor till folk. Det måste vara någon slags akademikersjukdom.

Jag försöker hålla det så kort som möjligt;

Man dömer alltid en källa - man kanske ogillar en person, man har fått en dålig intryck, man anser inte källan är pålitlig eller det är ens motståndare - oavsett, man dömer en källa. Hur du bedömer källan påverkar hur du tolkar informationen du får in.

Jag tolkar det som att du anser att det finns en ultimat sanning som ej är påverkad av subjektiva tolkningar. Då utgår man också att det finns en chans att man kan ta in information utan omtolkning, utan intryck och utan känslor. Jag anser att det är inte möjligt. Det verkar som att många anser att en "datoriserad" tänkande är någonting bra, medan intuition och känslor är dåligt. Detta är någonting jag inte håller med om i alla fall.

Du kan anta att katten heter en sak, du kan bedöma att jag är en trovärdig källa... Är den lilla detaljen då obetydlig när det är uppenbart att det påverkar så mycket? Gör man denna bedömning medvetet eller omedvetet? Är det dåligt med omtolkning eller är det bra? Är det en form av utvecklandet av det intellektuella, eller är det en barriär till en perfekt kommunikation där man förstår varandra utan störningar?

För att ens debattera filosofiska ämnen måste man från första början komma överens över definition; Vad är fakta? Är fakta fakta, som att mitt bord existerar? Eller är fakta i det här fallet att du anser att någonting är X, så är det fakta?

Vi har inte ens börjat på definitioner. Men jag ville poängtera mitt och ifrågasätta vad vissa anser vara självklarheter. Vilket jag känner nog att jag har gjort nu, så jag låter ämnet vara för att inte gå mer off topic.

Det var väl främst rena faktapåståenden som saken gällde här? Alltså påståenden om personers bevekelsegrunder, vem som är köpt av fienden, vilka organisationer som är ruttna och så vidare. Den logiska analysen är i dylika fall helt beroende av vems påståenden man väljer att tro på till att börja med. Sen har vi alla förmågan att ibland se mönster som kanske egentligen inte finns. Det en av de många irrationella sidor som människan har, som i många lägen är till gagn för oss men som också kan triggas genom illvilja.

Och där blev din trovärdighet i den här tråden lika med noll. Det är i princip du, och ett par andra häcklare, som förpestar tråden med er banala och skrivbords perfektionistiska syn på nationalism.

...

Jag finner det också intressant att i princip inga argument som togs upp i förra programmet, varför det är rätt att stödja nationalisterna i Ukraina, bemödas att bli bemötta av er häcklare. För svårt eller?

Eller anser ni att de Ukrainska nationalisterna nu ska hissa hakkorsfanan, utrota alla judar, och göra fullständigt uppror mot bankfinansen? Detta samtidigt som de "snälla" ryssarna nu invaderat, och där landet närmar sig ekonomiskt haveri? Inte får någon pragmatism råda här inte, utan här ska varje påstått citat från högra sektorn (trots att de är en decentraliserad skara grupperingar) vägas med en inkvisitors renläriga ideal.

Detta samtidigt som ni svenska nationalister själva lever i ett land, där ni nationalister fredligt "tolererar" både judars närvaro i landet och Sveriges vassal status till globalistmaffian. Fyfan vilket hycklare ni är!

Samtidigt företräder ni oförskämt er maktpolitiska defaitism där ni i princip bestämt att Ukraina antingen ska tillfalla västglobalisterna eller Ryssland. Gud nåde den nationalist i Ukraina som kämpar för den egna etnicitetens intressen och som med mod avancerar mot tung beskjutning med dussintals dödsoffer. Detta kan ju enligt er leda till att er kära Putin förlorar inflytande! För ingen får ju gå emot Putins "beundransvärda" mångkulturella rike? Ni kanske skulle börja med att leta judar där istället?

Låter rimligt, ukrainarnas antisemitism är väl antagligen lite som "fördomar mot zigenare", men de har nog inte en aning om magnituden av judeproblemet i väst.

Hur skulle de kunna ha det förresten, inte ens många som lever i väst är ju medvetna om det.

Den svenske aktivisten Robin bekräftade ju också att ukrainska nationalister (som borde vara mer pålästa) har dålig koll på "det globala spelet", som han uttryckte det.

Ignoransen verkar smitta av sig, Svoboda --> Motgift --> SvP.

Det där med att "knyta kontakter" verkar inte hälsosamt.