Ukraina valde Ryssland före EU - stora protester som följd, länkar i inlägg2

The invasion of the Crimea was just the latest such Trojan horse: a cynical case of aggression sold not as Russian expansionism but the restoration of the Soviet Union of collective memory: a return to the “good old days” when most Russians, Ukrainians, Belarusians lived in harmony in a strong, orderly and prosperous superpower of which they could be proud.

In this, Putin knew that he could count on the support of sizeable numbers of both Ukrainians and Russians. As recently as last summer, a Gallup poll found that 56 per cent of Ukrainians and 55 per cent of Russians believed that the breakup of the Soviet Union did “more harm than good”. Fewer than a quarter of Russian and a fifth of Ukrainian respondents felt otherwise.

Cannily, Moscow has couched the invasion in the same vocabulary of fraternal assistance that the USSR deployed in Czechoslovakia and Afghanistan, while Russian sympathisers in Sevastopol have been photographed waving Soviet naval flags and throwing around accusations of fascism and Western aggression.


Influenced by a vocal and sizeable Ukrainian diaspora made up largely of anti-Soviet refugees, Western governments fatally underestimated the pain felt by so many Ukrainians at the collapse of the USSR. It is the West's very tone-deafness to post-Communist suffering that allowed Putin to so successfully use Soviet nostalgia as a cover for aggression.

Promised a European panacea by the West and the return to a mythical Soviet past by Russia, Ukraine is a country torn between two hopeless utopias, neither of which are capable of delivering the prosperity and stability its people crave and deserve.

Det är intressant att Linderborg tycker att inställningen i Sverige är ett sådant "monstruöst hyckleri". Låt mig påminna om Linderborgs ord mitt under den arabiska våren:"De folkliga resningarna i Mellanöstern borde framkalla samma ovillkorliga entusiasm som Berlinmurens fall eller den orangea revolutionen i Ukraina, men den västliga elitens reaktioner är minst sagt avvaktande. Man försöker hålla god min, men skräcken grinar igenom."

Var är Linderborgs ovillkorliga entusiasm idag? Noterar jag månne ett stycke "monstruöst hyckleri" från Linderborgs sida? Låt oss komma ihåg att det finns en avgörande skillnad mellan protesterna i Ukraina och de i exempelvis Egypten: I det första fallet är de högerextrema i minoritet. Svoboda får ca 10% av rösterna och är i dagens regering en minoritet. I det senare fallet har muslimska brödraskapet och salafiterna enkel majoritet.Trots det gick entusiasmen i exempelvis svensk press inte att ta miste på under arabiska våren. Linderborg går så långt som att mena att det inte kommer gå att stävja de högerextrema i Ukraina: