Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Jag mår ju inte dåligt? Jag mår ingenting. Är som sagt i ett vacuum. Jag tror du upplevde en egoupplösning i och med svampen? Jag däremot upplevde en ego-DÖD, d.v.s att jag aldrig återvände efter upplösningen.

Är en helt vanlig person, fast jag vet inte varför gud just valt mig.

Frågade du?

Du är bara ute efter att göra narr av mig, men fick en del svar faktiskt, vi är inte ensamma i universum tex.

Kan du skratta om du hör något roligt? Kan du gråta?

Intressant... Betyder det typ att du inte har känslor kvar eller? Jag förstår inte riktigt vad du menar med ego död, ska kolla i den tidigare trråden vad du skrev.

Men kan det inte vara så att allt bara händer i ditt huvud? Du ser i syne, du hör det du vill höra inuti ditt huvud? Skulle det inte kunna vara så enkelt? Om inte, varför skulle det inte kunna vara så?

Jag vet väl vad jag ser?

Vet inte hur du fungerar med tror du att du har varit på jobbet en dag på riktigt eller tror du det i huvudet ? (om herrn nu har ett arbete)

Jo, absolut! Jag förstår det inte själv heller fullt ut. Alltså, jag TÄNKER inte på det sättet som man vanligtvis gör. Så här: Förr i tiden kunde jag inte ens tänka på...tja, vi säger "A Serbian Film" utan att få total ångest, detta utan att ens ha sett den själv, utan bara genom att få vissa scener återberättade för mig. Idag hade jag kunnat se den utan att röra en min då det kräver ett intellekt för att reagera på sin omgivning. Mitt tillstånd är ju givetvis enormt förnedrande, då jag alltid ansett mig vara en människa med "god moral" (utan att ge sig in i någon moralfilosofi) och ett helt okej intellekt. Jag är alltså helt oförmögen att påverka mitt öde.

Jag känner alltså varken glädje, sorg, rädsla, kärlek, hat, ångest, lycka, kåthet osv. Är oförmögen att läsa av folks ansikten/kroppsspråk/tonläge. Vet inte om de skämtar eller är allvarliga.

Om det nu är så att gud verkligen stod där på vägen på Riktigt. Skulle då även jag ha sett honom om jag gömde mig där i en buske? Och varför skulle det inte då gå att ta en bild på honom? Om det nu är så du menar att han verkligen stod där som en riktig fysisk person. Förövrigt så har jag ett heltidsarbete japp,.

Det låter ju helt fruktansvärt. Du känner inte smärta heller då antar jag. Då skulle du om jag tog en såg och sågade av alla dina 10 fingrar inte röra en min, du skulle inte känna någonting alls?

Jo, smärta kan jag känna. Men jag känner inte direkt några lukter t.e.x. Du vet när man känner en viss doft så kommer man genast att tänka på en viss händelse/person, man får en känsla och det väcker minnen? Inget kan väcka gamla uråldriga minnen till liv lika bra som dofter. Det är helt borta för mig då, återigen, mitt centrala nervsystem är borta. Det är inte hemskt för mig eftersom jag inte har ett intellekt/medvetande som tillåter mig förstå/inse hur hemskt det egentligen är. Förstår du mig?