Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Man VET när man känner Guds närvaro. Vill man verkligen, så kommer man tids nog känna det. Tycker det hela är väldigt intressant då jag haft lite diskussioner med kristna. Vem vet, min tid kanske snart är kommen ? Att öppna mitt hjärta och släppa in Gud

.

edit, jasså det är du "den egodöde". Ja, lycka till då. (FB) Permanent ego-död?

Ok, ursäkta att jag kommer här och skriver "galenskap" som jag gjort i andra trådar. Nu är det så här att jag faktiskt dog för lite mer än ett halvår sedan. Unik, visst, och bedrövligt jävla öde. Jag vet vad som händer när vi dör, men jag behöver råd från några av er om jag bör avslöja allt, hur det skulle påverka oss. Om någon tar mig på allvar och har frågor så snälla pm:a. Det är inget skämt detta. Jag kan beskriva utförligt hur jag "lyckades" med denna bedriften om ni så vill, men det är inte det som är det viktiga. Jag har några frågor som jag vill ställa några empatiska, intelligenta människor om hur jag bör agera nu. Förstår att detta kan bli revolutionerande nämligen.

mvh

Är det bara jag som tycker att allt gudatroende skriker placebo? Man inbillar sig så hårt att en Gud finns så att man till slut tror att det finns en på riktigt. Alternativt att någon annan (ex. föräldrar) får en att tro på det.

Nej, det förväntade jag mig inte att du skulle ha. Men jag har en massa frågor och jag skulle bli väldigt glad om jag fick ett svar på i alla fall någon av dem:
I. Vad menar du med att se ljuset?
II. Vad är det i "att se ljuset" som bevisar Guds existens? Var det inte en mänsklig upplevelse? Det är väl din subjektiva upplevelse i en situation som du personligen upplevt?
III. Har du pratat med andra som upplevt liknande saker som du?
IV. Varför skulle jag inte tro på dig förrän jag upplevt det själv? Är Gud förbehållen de som har sett ljuset?
V. Vad har du att förlora på att berätta för andra om dina upplevelser? Dåliga erfarenheter?

Jag ifrågasätter dig inte för att vara nedsättande, jag tycker bara att kritiskt tänkande är nyttigt i allmänhet.

Ok, ursäkta att jag kommer här och skriver "galenskap" som jag gjort i andra trådar. Nu är det så här att jag faktiskt dog för lite mer än ett halvår sedan. Unik, visst, och bedrövligt jävla öde. Jag vet vad som händer när vi dör, men jag behöver råd från några av er om jag bör avslöja allt, hur det skulle påverka oss. Om någon tar mig på allvar och har frågor så snälla pm:a. Det är inget skämt detta. Jag kan beskriva utförligt hur jag "lyckades" med denna bedriften om ni så vill, men det är inte det som är det viktiga. Jag har några frågor som jag vill ställa några empatiska, intelligenta människor om hur jag bör agera nu. Förstår att detta kan bli revolutionerande nämligen.

mvh

Jag dog med en gång, för mig var det både härligt och förskräckligt. Kommer ihåg att jag flöt omkring i kosmos, jag kunde med endast tanken ta mig till alla platser i universum. Ibland kände jag en dyster närvaro som drog ned mig i mörkrets avgrund.
Väl nere i mörkret kunde man inget göra än att vänta. Vaknade till och sitter nu här

Skall besvara dina frågor, så din hunger på det okända kan mättas.

När jag pratade om ljuset så menar jag att jag faktiskt har sett gud och pratat med han.

Jag är så mänsklig jag kan bli, men jag tror faktiskt att jag är utvald.

"Kan du förklara bara lite kortfattat vad det innebär i praktiken att vara död? Hur skiljer sig din vardag från oss levande? eller är du bara ett spöke som ingen kan se?"

Kortfattat kan jag beskriva det som att vara en grönsak helt utan vilja eller intellekt. Du går helt enkelt runt i ett vacuum och blir till åtlöje. Du tas om hand av dina närmsta. Du minns inte vad du sa för två sekunder sedan och du kan inte "försvara" dig på något sätt då det centrala nervsystemet är borta.

Har du sett gud? Kan du då beskriva hur han såg ut? Och vart träffade du honom?